En magiker med många citroner i luften. Foto: ZEBA PEDERSEN LÖWEN-ÅBERG

Det finns en energi hos Stefan Odelberg som smittar. Han jonglerar friskt med tusen och en idéer, men mest av allt så iscensätter han dem och låter dem aldrig förvandlas till drömmar i ett luftslott.

När han nu gå in på sin tredje säsong med sin talk show på Rondo är det ett ekonomiskt risktagande.

– Skulle jag ha haft en producent bakom mig, typ 2entertain, hade de sagt ”Toppen, bra idé. Men det här är för dyrt, vi vill tjäna pengar”, säger han krasst över en lång fika på Bar Italia på Prinsgatan.

Höstsolen lyser, regn och vind håller sig i schack. Det är en fantastisk dag med frisk luft, som gjord för att sitta ute. Men efter ett spirituellt samtal på långt över en timme, säger Stefan Odelberg ”Vi kan gå in om du vill. Det är ju lite kallt. Men det är ok för mig att fortsätta här ute…”.

Jag förstår först efteråt att han frös lika mycket som jag och att det var en invit att fortsätta där det var lite varmare, för han satt i bara kavaj och t-shirt till de svarta jeansen och sina röda sneakers.

Fikabord i Linnéstaden, Göteborg. Foto: KAI MARTIN

Det är lätt att fängslas av Stefan Odelberg. Han har en berättelse att berätta och är inte bara mannen med de magiska händerna, en räv bakom örat och tricks för alla ögonblick. 41 år gammal har han en vision, en dröm som han nu har satt igång.

– Jag vill bli en av Sveriges främsta programledare innan jag fyller 60 år. Jag har cirka 20 år till dess, men jag vill inte vänta. Därför har jag dragit igång min talk show. Teve har, kanske 15 programledare, som alla får jobben om och om igen. Kronér, Moræus, Peter Settman, Babben Larsson… Men jag tänkte, jag kör själv. Utan teve. De får komma efteråt.

Strategin är klar. Med folk från tevevärlden i produktionen hoppas han att snacket ska komma igång.

– Ja, när de som jobbar med mig sitter och snackar om mina projekt på kafferasten på sitt jobb, så kommer ett frö att sås, säger han förhoppningsvis.

Nej, Stefan Odelberg är inte blyg och när han en gång började som magiker är det just sin sociala kompetens som gav jobbet.

Han jobbade på Eko på Avenyn, krängde skivor och underhöll kunderna med sina trolleritricks. Kanske kunde det stannat där om inte Malte Knapp, jämngammal underhållare, kom förbi och berättade att Cabaret Lorensberg sökte folk.

– De skulle ha en audition och Malte tyckte att jag skulle söka. Jag visste ens vad en audition var, gick dit på en lunchrast och visade upp mig. Regissören Butta Börjesson, ägaren Christer Johansson och Magnus Albrektson på Park Lane frågade om jag kunde göra en scenshow. Hm, jag visste nog inte riktigt vad det innebar och jag hade ju inga grejer, men jag sa ja. Inom två veckor hade jag fått jobbet.

735 föreställningar och fem år senare var det dags att gå vidare. Då hade Stefan Odelberg fått scenrutin, fängslat publiken och ryktet om hans förträfflighet i nöjesbranschen växt.

Jag såg någon av hans första föreställningar, blev förtjust i hans förmåga att gå runt borden och trolla. Ekivokt och oväntat, men med en värme och humor som kändes unik.

Men det kunde gått åt pipan. Premiären där, hösten 1996, var inte speciellt bra för trollkarlens del.

– Dagen efter, på dagen, var det ingen i ensemblen som riktigt pratade med mig. Alla satt och läste GT och Lasse Rådes recension och han skrev om alla ”bra, bra och bra”, men då han kom till mig stod det ”… för amatörmässig för att hålla på den här nivån”. Det värsta var att han hade rätt och detta insåg jag med sex timmar kvar till nästa show. Det var jobbigt och jag kände mig som en cowboy i en västernfilm, du vet, han som är sårad eller inte orkar, som ber de andra fortsätta utan honom. Men för att försätta på cowboytemat, det var bara att sätta sig upp på hästen igen.

Det gick bättre. Och bättre. Ett halvår senare fick han en smärre revansch, trollade för kungen på Marstrand, fick majestäten att riva sönder en sedel och kände att, det här med trolleri kunde han trots allt.

– Det var ju lite kontroversiellt att få kungen att riva sönder en sedel, men efter lite tjat gick det vägen, säger han.

Engagemanget fick han av Park Lane och Cabaret Lorensbergs ägare, den gamle klubbveteranen Christer Johansson, som stöttat Stefan Odelberg under de första jobbiga veckorna och nu ville ha honom på GKSS-träff i seglarmetropolen i Bohuslän dit alltså kungen var bjuden.

Han har gjort mycket, Stefan Odelberg, med flinka fingrar och en smord mun. Han vill själv landa någonstans mellan Joe Laberos businessdrivna Las Vegasinspirerade shower och Carl-Einar Häckners varietéer. Humorn är viktig, men också tricken. Av det som en gång var sju minuter (som egentligen skulle varit 25…) har det blivit en trygg underhållare med ständiga överraskningar.

Pojken med guldkortleken. Foto: KAI MARTIN

När han nu bjuder in till sin talk show på Rondo blir det inte bara överraskningar, förstås, utan också gäster som inte är helt väntade.

Robert och Maria Wells 14 oktober är direkt inspirerade av mötet mellan Björn och Pernilla Skifs förra säsongen.

Två veckor senare, 28 oktober, är det dags för Sanna Nielsen, kvinnan med guldstrupen som nästa sommar blir nya allsångsledare på Skansen.

Komikerna Per Andersson och Annika Andersson gästar den 11 november och vid finalen är det Thomas Di Leva och Christer Fuglesang som pratar rymd.

Osannolika möten där Stefan Odelberg lämnar fokus på sig själv för att bjuda utrymme för sina gäster, men utan att för den sakens skulle tappa bort sig själv. Det blir trick och magi, för utan dem ingen show som inbegriper Stefan Odelberg.

Jo, tiden dansar iväg med honom. Fängslande berättelser om hur han försvann i direktsändning i Femmans mentalistshow ”Fenomen”, där han fick Uri Geller förvånat konstatera att han aldrig sett något liknande.

– Jag hade ju bestämt mig för att inte gå till final om jag skulle delta, men jag ville ju heller inte bli utslagen. Det var nervöst i omgång tre, men jag klarade mig och kunde trolla bort mig i semifinalen.
(Här kan ni se inslaget.)

– Det är väl en av de mest fantastiska sakerna som jag har gjort, säger han och ler åt minnet.

Men han är inte bara magisk på scen. När han förra året friade till sin käraste, Berna Inceoglue, blev det efter att – nästan – ha klarat av hela Vasaloppet. Nu är paret gift med en bröllopsresa där första Inkaleden vandrades för att sedan landa i Las Vegas artificiella värld.

Jo, han kan det där med upplevelser, Stefan.

I kväll spelar The Mannequins of Death på Truckstop Alaska, ett stenkast från där återförenade Cortex skulle spelat på Gothenburg Film Studios. En spelning som sorgligt blev inställd och där ingen utomstående riktigt vet hur det ligger till med sanningen eller turerna kring vad som har hänt på vägen till det evenemang som inte blev.

Jag har försökt balansera den information som jag har fått från en mängd olika håll. Jag har också försökt att inte ta ställningen för eller emot någon, utan istället redovisa det som har skett och därmed lämna det öppet åt samtliga som läser att själva få en bild av det hela.

Jo, det är en splittrad bild där bandet står för en version och Freddie Wadling för en annan.

Men låt mig försiktigtvis ta det från början.

Bandet Kingdom of Evol bildas 2007 med Henrik Venant som en av motorerna och Freddie Wadling som sångare. Bandet består dessutom av förra Union Carbide Productionsmedlemmarna Henrik Rylander och Adam Wladis. Med finns också Per Svensson och, understundom, Ebbot. Spelningar görs på Way out West i Göteborg och Stockholm Music & Arts 2012, bland annat. Hyllade spelningar.

Henrik Venant drev under slutet av 70- och början av 80-talet skivbolaget Heartwork records, var en av de drivande gällande punk och nya vågen i Lund/Malmö 1976 och framåt som arrangör, musiker, producent och utgivare av skivor. Bland albumen han gav ut fanns Cortex ”Spinal injuries” med Freddie Wadling som sångare.

Heartwork records är ett fortfarande existerande bolag och i våras kom en nyutgivning av Cortexalbumet ut.

Kingdom of Evol på Record store day på Bengans i april. Foto: KAI MARTIN

Under record store day i 18 april 2015 spelar Kingdom of Evol. Henrik Venant saknas, men Freddie Wadling är med på scen. I publiken finns Cortexmedlemmarna Uno Wall, trummor, och Gerth Svensson, gitarr. De tre Cortexmedlemmarna sitter senare på scen för att signera Cortexalbumet.

Delar av Cortex – Gert Svensson, Freddie Wadling och Uno Wall – vid Record store day på Bengans. Foto: KAI MARTIN

Kanske var det där och då idén väcktes om att en återförening av Cortex skulle göras för en livespelning av materialet från albumet.

Planerna sattes i verket med Joel Borg och Niklas Lundell, två män involverade i Luger som arrangerade Way out West och Stockholm Music & Arts.

Bandet repade under sommaren, dock inte med Freddie Wadling på sång. Där har jag tidigare skrivit fel på grund av missförstånd. Men här går också uppgifterna isär; bandet säger att Freddie haft önskemål om att inte vara med i förproduktionen förrän bandet var tillräckligt tajt och låtarna lät tillräckligt bra; Freddie Wadling meddelar via sin hustru Bella Læssker Wadling att någon spelning aldrig varit aktuell. Läs bifogat meddelande på Wadlings Facebooksida från 25 september.

Men Freddie Wadling har funnits med på en promotionbild tillsammans med övriga bandmedlemmar: Adam Wladis, Henrik Venant, Uno Wall, Gerth Svensson och Per Svensson. Denna bild skickades ut i samband med nyheten i början av september om att spelningen skulle bli av. Detta är dock en bild som inte längre – mig veterligt – finns kvar att googla.

Spelningen blir snart en snackis och biljetterna säljs med rasande fart. Upp emot 1500 biljetter var sålda fram till den 21 september. Det är då som Freddie Wadling enligt ett brev på sin Facebooksida säger att han inte kommer spela (se här nedan).

Han skriver inte bara att han inte kommer medverka på spelningen utan att han inte kände till spelningen förrän det stod om den i tidningen.

Ursäkta om jag är tveksam. Jag tror inte det förhåller sig så. Men det är alltså bara min spekulation och knappast något som jag kommer få verifierat. Att Freddie Wadling inte skulle känna till att en spelning med hans Cortex skulle hållas finner jag med andra ord helt osannolikt.

När han dessutom skriver att han gärna gör en Cortexspelning i framtiden, men på sina villkor blir jag även här lite tveksam. Jag inbillar mig att hans intressen knappast åsidosatt. Var det inte till ock med så att en raider skrevs den 20 september. Även ”välplanerat” vänder jag mig emot. Spelningen presenteras en månad innan och blir snabbt en snackis, en försäljningssuccé och hade definitivt blivit en happening med tyngd och kraft om allt gått i lås.

Däremot tror jag att han inte varit odelat förtjust i att det skulle ske. Kanske har det till och med varit så att han inte ens önskat delta, men inte förmått säga detta. För Freddie Wadling, denna konstnär med stark, uttrycksfull stämma, är en snäll man som emellanåt kan ha svårt att säga nej.

Märkligt är också, som jag skrev om i mitt första blogginlägg i saken, att arrangörerna Woah Dad! (där bland andra Niklas Lundell och Joel Borg ingår). Samma arrangörer som ungefär i samma veva som den inställda Cortexspelningen också tvingades boka av kvällen innan (2 oktober) med hiphoparrangemanget Bangin.

Så är det Live Nation som strular egentligen för att markera mot uppkomlingarna Woah Dad, som snott det multinationella bolagets främsta svenska karamell Håkan Hellström på konfekten…?

Får då Freddie Wadling agera torped i detta ärende…?

Nja, säger jag, som annars gärna slukar väl formulerade konspirationsteorier i en spännande thriller.

Men samtidigt förvånas jag över somt i den här affären. För när spelade Freddie Wadling inför 1500 personer senast…?

Och hur var det med Blue for Twos återkomst för några år sedan (album följt av en turné 2012), blev ens spelningarna av…?

Nej, jag minns inte. Men de var, trots att Blue for Two – Henryk Lipp och Freddie Wadlings fina duo – var ett musikaliskt starkt namn, inte var satt på några större ställen. Bokare då: Ulf Andersson. Bokar nu (för Wadling): Ulf Andersson. Med Live Nation som arbetsgivare.

Så, återigen: bandet har blivit blåst, Freddie Wadling har blivit blåst, diverse arrangörer och managers har blivit blåsta, men främst är det publiken som står med en lång näsa och åsneöron efter att ha blivit grundlurade på något som hastigt kom och lika hastigt försvann och sedan uppstod igen som Mannequins of the Death. Inte ens Carl-Einar Häckner hade fixat det tricket.

Den andre oktober skulle hiphopfesten med bland andra Silvana Imam och Adam Tensta fylla Gothenburg Film Studios på Lindholmen med hip hop. P3 live skulle vara på plats för att bevaka eventet kallat Banging. För ett tag sedan blev arrangemanget inställt i all hast.

För några veckor sedan flaggades det för comeback för Freddie Wadlings Cortex med tre av originalmedlemmarna på scen. Plats Gothenburg Film Studios. Dag den tredje oktober.

I veckan kom beskedet. Spelningen ställs in.

Biljetter inlöses för båda arrangemangen. Men hågade entusiaster som inte bara bokat biljetter till spelningen utan också flygresor från London, Reykjavik och fler utomlands liggande orter fick sikta in sig på att stanna hemma och inte på en hotellweekend i Göteborg.

Den inställda Cortexspelningen kom sig av ett brev publicerat på Freddie Wadlings Facebooksida. Han förklarade att han inte känt till spelningen, att han var förvånad över att den skulle ske, att han helt enkelt inte kände till detta. Han meddelade vidare att han inte ämnade medverka, på grund av dessa skäl, vid någon konsert i nuläget – det vill säga den tredje oktober 2015.

Ett märkligt brev, kan man tycka, eftersom Freddie Wadling  inte bara ställt upp på en promotionbild med bandet han skulle spela med utan också har både repat och förklarat vad han ville ha på sin rider inför konserten (läs GP:s artikel från 22 september 2015).

Till saken hör, förra året hoppade de båda Lugermedlemmarna Niklas Lundell och Joel Borg av och bildade eget. Det innebär att de sattes i karantän gällande musikarrangemang under ett år, vad jag fått erfara. Luger och dess ägare, multinationella arrangörerna Live Nation, ville inte ha någon konkurrens.

Året har gått, Lundell och Borg har slagit sig samman med Håkan Hellströms A&R Isse Sami och Klas Lunding från Telegram records i Woah Dad! – ett management- och bokningsbolag. Det fixas och trixas med artister av dignitet med Håkan Hellström som främsta namn. Alltså konkurrenter till Live Nation.

Men, Freddie Wadling tillhör inte Woah Dad! Inte Adam Tensta heller, eller Silvana Imam.

Kanske är det så illa att artisterna har kontaktats för arrangemangen, men inte deras agenter.

Jag låter det vara osagt, men kan ändå inte låta bli att vädra den konspiratoriska teorin att när Freddie Wadlings manager Ulf Andersson ser vad hans artist tackat ja till så tar det hus i helsike. Freddie Wadling vill spela, men det är inte han som förhandlar fram gaget och han är definitivt inte den som vill starta bråk. Men naiviteten i business kan ställa till det och här verkar det ha blivit så.

Ulf Andersson har inte blivit kontaktad förrän spelningen är bokad och klar. Men det är hans artist som ska fronta, därför vill han deala om priset  (mina tankar) och landar i denna förhandling med Woah Dad! inte i ett läge som går att lösa.

Ja, det handlar om affärer och inte musik. Ja, det drabbar det entusiastiska bandet som såg framför sig en succé med redan, hisnande 1500 sålda biljetter. Ja, det drabbade de fans som hoppats åka i en tidskapsel tillbaka till det tidiga 80-talets svartklädda, manglande, rockigt mörka Göteborg. Ja, det drabbar Henrik Ventant (bandmedlem och mannen bakom det skivbolag som gav ut Cortex ”Spinal injuries” från 1981), som satsat på en framgångsrik återutgivning i våras av ”Spinal injuries”.

Det blev en otippad soppa av något som skulle bli en spännande happening – och det är alltså pengar det handlar om, inte musik och definitivt inte om att Freddie Wadling inte skulle känt till den här spelningen.

Men, konspirationen blir inte mindre av att den där gruppbilden på Cortex 2015 inte står att finna, eller att bandmedlemmarna och arrangörerna rensat i sina Facebookloggar; inte ett ord om besvikelserna efter att spelningen blev inställd.

Än är inte sista ordet sagt och kanske blir det en spelning med alla parter inblandade i en gemensam överenskommelse, men boka inga flyg, inga hotell eller biljetter… än.