I kväll spelar The Mannequins of Death på Truckstop Alaska, ett stenkast från där återförenade Cortex skulle spelat på Gothenburg Film Studios. En spelning som sorgligt blev inställd och där ingen utomstående riktigt vet hur det ligger till med sanningen eller turerna kring vad som har hänt på vägen till det evenemang som inte blev.

Jag har försökt balansera den information som jag har fått från en mängd olika håll. Jag har också försökt att inte ta ställningen för eller emot någon, utan istället redovisa det som har skett och därmed lämna det öppet åt samtliga som läser att själva få en bild av det hela.

Jo, det är en splittrad bild där bandet står för en version och Freddie Wadling för en annan.

Men låt mig försiktigtvis ta det från början.

Bandet Kingdom of Evol bildas 2007 med Henrik Venant som en av motorerna och Freddie Wadling som sångare. Bandet består dessutom av förra Union Carbide Productionsmedlemmarna Henrik Rylander och Adam Wladis. Med finns också Per Svensson och, understundom, Ebbot. Spelningar görs på Way out West i Göteborg och Stockholm Music & Arts 2012, bland annat. Hyllade spelningar.

Henrik Venant drev under slutet av 70- och början av 80-talet skivbolaget Heartwork records, var en av de drivande gällande punk och nya vågen i Lund/Malmö 1976 och framåt som arrangör, musiker, producent och utgivare av skivor. Bland albumen han gav ut fanns Cortex ”Spinal injuries” med Freddie Wadling som sångare.

Heartwork records är ett fortfarande existerande bolag och i våras kom en nyutgivning av Cortexalbumet ut.

Kingdom of Evol på Record store day på Bengans i april. Foto: KAI MARTIN

Under record store day i 18 april 2015 spelar Kingdom of Evol. Henrik Venant saknas, men Freddie Wadling är med på scen. I publiken finns Cortexmedlemmarna Uno Wall, trummor, och Gerth Svensson, gitarr. De tre Cortexmedlemmarna sitter senare på scen för att signera Cortexalbumet.

Delar av Cortex – Gert Svensson, Freddie Wadling och Uno Wall – vid Record store day på Bengans. Foto: KAI MARTIN

Kanske var det där och då idén väcktes om att en återförening av Cortex skulle göras för en livespelning av materialet från albumet.

Planerna sattes i verket med Joel Borg och Niklas Lundell, två män involverade i Luger som arrangerade Way out West och Stockholm Music & Arts.

Bandet repade under sommaren, dock inte med Freddie Wadling på sång. Där har jag tidigare skrivit fel på grund av missförstånd. Men här går också uppgifterna isär; bandet säger att Freddie haft önskemål om att inte vara med i förproduktionen förrän bandet var tillräckligt tajt och låtarna lät tillräckligt bra; Freddie Wadling meddelar via sin hustru Bella Læssker Wadling att någon spelning aldrig varit aktuell. Läs bifogat meddelande på Wadlings Facebooksida från 25 september.

Men Freddie Wadling har funnits med på en promotionbild tillsammans med övriga bandmedlemmar: Adam Wladis, Henrik Venant, Uno Wall, Gerth Svensson och Per Svensson. Denna bild skickades ut i samband med nyheten i början av september om att spelningen skulle bli av. Detta är dock en bild som inte längre – mig veterligt – finns kvar att googla.

Spelningen blir snart en snackis och biljetterna säljs med rasande fart. Upp emot 1500 biljetter var sålda fram till den 21 september. Det är då som Freddie Wadling enligt ett brev på sin Facebooksida säger att han inte kommer spela (se här nedan).

Han skriver inte bara att han inte kommer medverka på spelningen utan att han inte kände till spelningen förrän det stod om den i tidningen.

Ursäkta om jag är tveksam. Jag tror inte det förhåller sig så. Men det är alltså bara min spekulation och knappast något som jag kommer få verifierat. Att Freddie Wadling inte skulle känna till att en spelning med hans Cortex skulle hållas finner jag med andra ord helt osannolikt.

När han dessutom skriver att han gärna gör en Cortexspelning i framtiden, men på sina villkor blir jag även här lite tveksam. Jag inbillar mig att hans intressen knappast åsidosatt. Var det inte till ock med så att en raider skrevs den 20 september. Även ”välplanerat” vänder jag mig emot. Spelningen presenteras en månad innan och blir snabbt en snackis, en försäljningssuccé och hade definitivt blivit en happening med tyngd och kraft om allt gått i lås.

Däremot tror jag att han inte varit odelat förtjust i att det skulle ske. Kanske har det till och med varit så att han inte ens önskat delta, men inte förmått säga detta. För Freddie Wadling, denna konstnär med stark, uttrycksfull stämma, är en snäll man som emellanåt kan ha svårt att säga nej.

Märkligt är också, som jag skrev om i mitt första blogginlägg i saken, att arrangörerna Woah Dad! (där bland andra Niklas Lundell och Joel Borg ingår). Samma arrangörer som ungefär i samma veva som den inställda Cortexspelningen också tvingades boka av kvällen innan (2 oktober) med hiphoparrangemanget Bangin.

Så är det Live Nation som strular egentligen för att markera mot uppkomlingarna Woah Dad, som snott det multinationella bolagets främsta svenska karamell Håkan Hellström på konfekten…?

Får då Freddie Wadling agera torped i detta ärende…?

Nja, säger jag, som annars gärna slukar väl formulerade konspirationsteorier i en spännande thriller.

Men samtidigt förvånas jag över somt i den här affären. För när spelade Freddie Wadling inför 1500 personer senast…?

Och hur var det med Blue for Twos återkomst för några år sedan (album följt av en turné 2012), blev ens spelningarna av…?

Nej, jag minns inte. Men de var, trots att Blue for Two – Henryk Lipp och Freddie Wadlings fina duo – var ett musikaliskt starkt namn, inte var satt på några större ställen. Bokare då: Ulf Andersson. Bokar nu (för Wadling): Ulf Andersson. Med Live Nation som arbetsgivare.

Så, återigen: bandet har blivit blåst, Freddie Wadling har blivit blåst, diverse arrangörer och managers har blivit blåsta, men främst är det publiken som står med en lång näsa och åsneöron efter att ha blivit grundlurade på något som hastigt kom och lika hastigt försvann och sedan uppstod igen som Mannequins of the Death. Inte ens Carl-Einar Häckner hade fixat det tricket.