Musikal:

SÅ SOM I HIMMELEN

!!!

Lorensbergsteatern, Göteborg.

Publik: Helt utsålt (nära 800).

Bäst: Sanna Nielsen gör Gabriella till sin.

Sämst: Peter Apelgrens entré måste slipas till.

Fråga: Borde inte en uppsättning med originalregissör och dito huvudrollsinnehavare gått mer gnisselfritt vid premiären…?

Hos legendariske privatteaterproducenten Vicky von der Lancken slog Kay Pollacks hyllade film ”Så som i himmelen” an en ton då hon såg den premiäråret 2004. Rörd och drabbad ställde hon frågan om det här inte var ett ämne för en musikal. Med sin envetenhet och näsa för det rätta blev det cirka 15 år senare verklighet. Musikalen – med musik av Fredrik Kempe – blev en stormande publiksuccé och kom att spelas på Oscarsteatern flera säsonger från premiäråret, hösten, 2018.

Nu har musikalen landat på Lorensbergsteaterns scen. Nu med Sanna Nielsen i den smärtsamma rollen som Gabriella, Åsa Fång som den starka, kärlekstörstande prästfrun Inger, Robin Stegmar som den misshandlande mannen Conny och Peter Apelgren, som den jovialiske handlaren Arne. Men kvar från Oscarsteatern i centrum finns Philip Jalmelid i rollen som världsdirigenten Daniel och Tuva Børgedotter Larsen, som ömhetskranka Lena. Även regissörenMarkus Virta är kvar. Så också några till i produktion.

Ja, varför ändra för mycket på ett vinnande koncept… (skrev om premiären här).

Storyn om den Daniel Olsson, som växer upp med musikaliska ambitioner och en fiol i handen i den lilla norrländska Ljusåker är sentimental, men drabbande. Han som som sjuåring drabbas svårt av mobbning och för höra av barnen i byn att han inte passar in. Hans mor lämnar trångsyntheten för möjligheterna. Daniel Olsson, violinisttalangen blir dirigenten Daniel Daréus med världen som arbetsfält. Men drömmarna om att skapa musik som öppnar hjärtan kommer på skam. Hans impressario driver honom till hårt arbete och långa kontrakt år framöver. Daniel sliter på till hans hjärta säger stopp.

Så han flyttar från offentligheten tillbaka till Ljusåker för att få lugn och ro, och för att lyssna.

Ovetande om hans bakgrund, och uppväxt, sveper rykte om att en kändis flyttat in i den gamla, nedgångna skola. Han uppmanas att ta över kyrkokören, faller till föga och tar dessutom den vakanta posten som kantor.

En rak story som kryddas med kärlek och intriger. Men som också kantas av ett våldsamt och sorgligt mörker. Daniels antagonist och våldsutövande mobbar Conny bor kvar, som många andra i byn. Våldet har följt honom i hans spår. Svartsjukan driver hon till misshandel av hans hustru Gabriella, som han håller i herrans tukt och förmaning tillsammans med deras två barn.

Så den driftige och pratglade handlaren Arne på det och hans expedit Lena, som söker efter en relation som ska hålla. Plus prästen Stig, uppskattad och allt annat än ödmjuk, som driver sin glesa församling på det mest bigotta vis. Hans hustru Inger, medlem i kören, lever ett hunsat liv. Men inombords brinner en lust som längtar efter att komma ut.

Ja, ni ser. Här finns ämne för både kärlek och konflikter.

Kay Pollack med hustru Carin har ett bra driv i sin berättelse, men det finns också repliker som kärvar och skaver. Ibland blir de som återvunnen rekvisita, utan att känslorna riktigt har fått ta plats. Fredrik Kempe har skapat storartad musik, men det är tydligt att ”Så som i himmelen” står stegen efter musikalen ”Änglagård”, som också har hans signatur. Dessutom är ju den här musikalens clue ”Gabriellas sång”, som ju Stefan Nilsson (musik) och Py Bäckman (text) skrev till filmen med Helen Sjöholm som sångerska.

När nu ”Så som i himmelen” stormar in på Lorensbergsteaterns scen finns det alltså driven story med kantigheter att luta sig emot. Men det finns i ensemblen en stor portion rutin. Men berättande huvudrollsparet Philip Jalmelid och Tuve Børgedotter Larsen som Daniel respektive Lena saknar glöden. Den blyga, försagde Daniel är ju också en stormande dirigent med stora ambitioner. Men ibland blir han för tillknäppt, närmast stum. Tur att sången förlöser känslorna på scen. Tuve Børgedotter Larsen ska vara sprudlande, men gnistrar inte denna premiärkväll.

Förstås sjunger de enastående – fattas bara! – men jag vill ha mer inlevelse. mer närvaro.

Produktionen flörtar med Göteborgspubliken med att plocka in Peter Apelgren. Ett djärvt grepp, för han är ingen skådepelare eller sångare, om än ståuppkomiker av rang. Så blir hans entré stolpig, stel och helt utan det flöde man vet han har inom sig. Nu tar det sig under kvällen och som sångare klarar han sig helt ok.

Det blir istället andra som kliver in och ansvarar för att detta melodram inte ska bli en kantrande pekoral. Sanna Nielsen gör den misshandlade, skönsjungande Gabriella med stor trovärdighet och otäck närvaro. Det blir helt enkelt otäckt bra i både sång och spel. Likadant med Robin Stegmar, som den våldsamme maken Conny. Herregud, han är så vidrig i alla nyanser att det bär emot att klappa i händerna för hans skådespelargärningar under applådtacken.

Christoffer Wollter fångar upp hela registret av den självgode prästen, som hellre dömer andra än sig själv, och kan bjuda på repliker och sång med skicklighet. Vid hans sida Åsa Fång, som prästhustrun Inger. En på samma gång sidoroll som en devot sådan. Hon hukar under plikterna som prästfru, men inom sig tvivlar hon på sin make och inom henne finns en oförlöst lust. Hennes paradnummer ”Alla ord om synd” är vass. En knivskarp uppgörelse med både religion och makens hyckleri. Åsa Fång gör sången – och rollen – med glöd och nerv, som bara hon kan.

En mindre roll, men som tar sin strålande plats i strålkastarljuset. En än mindre roll, men inte oväsentlig, har Kajsa Reingardts Olga, den äldre kvinnan i kören. Så skickligt agerat av det lilla som bjudits.

Man ska heller inte glömma av Rikard Björks Tore, rollen som grabben med en intellektuell funktionsnedsättning som fått epitetet byfåne. Men som av Daniel får en röst – och en plats i kören. Rikard Björk spelar i paritet med Leonardo DiCaprios roll som Arnie i Lasse Hallströms film ”Gilbert Grabe” (1993). Fullständigt bländande.

Jo, ”Så som i himmelen” är en stabil musikal. Men med sorgkanterna med lite skratt insprängt i kulisserna finns det också kantigheter och putslustigheter, som solkar helhetsbilden. Oavsett detta väntar en ny publiksuccé för ”Så som i himmelen”, denna musikal med ljus och mörker.

”Så som i himmelen”, Lorensbergsteatern, Göteborg. Premiär 17 september 2026. Spelas till och med 12 december.

Av: Kay Pollack baserad på hans film med samma namn från 2004.

Manus: Kay Pollack.

Manus och sångtexter: Carin Pollack.

Manusmedverkan: Edward af Sillén.

Kompositör och sångtexter: Fredrik Kempe (undantaget ”Gabriellas sång” av Stefan Nilsson/Py Bäckman).

Regi: Markus Virta.

Musikarrangenang: Kalle Ankarblom.

Koreografi: Roger Lybeck.

Scenografi: Lars Östbergh.

Kostymdesign: Anna Hagert.

Mask- och perukdesign: David Julio.

Ljusdesign: Palle Palmé.

Ljuddesign: Oskar Johansson.

Orkester: Erik Brag Månsson ( kapellmästare, keyboard), Marcus Sturewall (gitarr och keyboard), Viktor Reuter (bas och kontrabas), Edvin Glänte (trummor och slagverk), Sven Fridolfsson (träblås), Lene Aadalen Skomedal (horn), Erika Risinger (violin), och Johannes Bergion (cello) samt Elliot Holmedal/Natalie Marinova (fiol), som spelar Daniel 14 år.

På scen: Philip Jalmelid (Daniel), Tuve Børgedotter Larsen (Lena), Christoffer Wollter (Stig, präst/US Daniel), Åsa Fång (Inger, präsfrun), Sanna Nielsen (Gabriella), Robin Stegmar (Conny), Peter Apelgren (Arne, handlaren), Henric Joneskär (Holmfrid), Frida Bergh (Siv/US Olga – ensemblekapten), Rikard Björk (Tore), Kajsa Reingard (Olga), Ole Forsberg (Erik/US Holmfrid), Sara Ollinen (ensemble/US Lena), Oscar Sundling (ensemble/US Stig och Conny), Karin Mårtensson Ghods (ensemble Florence/US Inger och Siv), Lineah Svärd (ensemble/US Gabriella), Anders Wängdahl (ensemble/US Arne och Erik), Tord Hansson (ensemble/US Tore), Nina Norblad (ensemble) och Elliot Holmedal/Natalie Marinova (Daniel 14 år).

Barnensemble: Sixten Bäcklund/Mio Fraz Fredenmark/Gabriel Melo (Daniel 7 år), Erik Andersson/Edvard Johnsson Janlert/Nelson Täng (Conny 11 år/Gordon),Lo Brehmer/Ronja Gullander Karlsson/Flora Tärneberg (Jennifer) och Linnea Sofie Danninger Kopp/Stina Malmström Kappelmark (Kim).

Anna Mannheimer i musikaldebut: ”Det kommer bli kulturkrig hemma!”

Tre veckor efter att det stod klar att maken Peter Apelgren skulle medverka i Göteborgsupplagan av musikalen ”Så som i himmelen” fick Anna Mannheimer frågan.

Hon som alltid säger nej tackade ja. Nu ska hon musikaldebutera i ”Grease” med premiär i höst på Rondo.

– Det kommer bli kulturkrig hemma. Peter kommer röra sig i de finare salongerna, men jag kommer ha bättre efterfester, säger hon.

Anton Ewald rör sig hemtamt i Rondos environger. Det är här han har huserat i rollen som Santiago i succémusikalen ”Moulin Rouge – the musical”, som nu gör sina sista föreställningar. Han har haft rollen – och älskat den – sedan premiären på Chinateatern i Stockholm sedan premiären hösten 2024. Men efter sjuttielva föreställningar är det dags för ett nytt uppdrag. Som Danny i ”Grease – the musical”. Produktionsbolagen 2entertians och Vicky Nöjesproduktions nya satsning på Rondo.

– Samma dag som premiären var för ”Moulin Rouge” i Göteborg blev det klart att jag skulle göra Danny, säger han.

Men han slapp att göra någon audition och gled på den berömda räkmackan i Göteborg in i produktionen.

– Exakt, skrattar han.

– De plockade mig för rollen, men jag behövde ändå gör en slags audition. Jag sjöng en låt – ”Sandy” – och gjorde en scen.

I rollen som Parisbohemen Santiago i ”Moulin Rouge” har Anton Ewald långt hår och skägg. Nu ska han kliva ur 1800-talet för ett amerikanskt 1950-tal.

– Ja, jag kommer klippa mig och raka mig, säger han.

Och äntligen har du fått ett jobb?

– Haha, precis så. Klippt mig, rakat mig och skaffat mig ett jobb.

Vilken relation har du till ”Grease”?

– Jag är uppvuxen med filmen.

Så det är något av en drömroll att göra Danny?

– Absolut!

Dags för ”Grease”. Anna Mannheimer konkurrerar med maken Peter Apelgren i höstens musikalfeber i Göteborg. Hon, Arantxa Álvarez och Anton Ewald spelar i ”Grease – the musical”, som kör på Rondo.

Foto: CHRISTOFFER BENDIXEN

Att göra rektorn miss Lynch var kanske inte drömmen för Anna Mannheimer när hon som tonåring såg ”Grease” när filmen kom 1978. Men nu är hon klar för rollen, som också blir hennes musikaldebut.

– Jag tyckte att Oliva Newton John var för söt och lite töntig, även om det ändrades i filmen. Istället var det Rizzo, som lockade mig. Hon (Stockard Channing i filmen) var så cool.

I familjen Apelgren–Mannheimer blir det plötsligt två stycken musikalroller som möts vid frukostbordet. Peter Apelgren, som debuterar i genren i rollen som lanthandlaren Arne i ”Så som i himmelen” (läs här), och hans hustru Anna Mannheimer, som även hon alltså debuterar med rollen som Miss Lynch i ”Grease”.

– Tre veckor efter att Peter fått sin roll fick jag min. Jag berättade det inte jag riktigt hunnit fatta att jag fått den, säger hon.

– Det är helt underbart. Det är något som jag har drömt om sedan jag såg den, trots att jag varken kan sjunga eller spela. Men rektorn kommer att gå bra.

Men sjunga… du låg ju trots allt på topplistorna som Väder-Annika med ”Uteliggardjuren” för 30 år sedan…

– Hm. Kanske det. Men det är egentligen något jag skäms över. Det var ju inte i egenskap av att jag kunde sjunga som den gjordes.

Istället är hon nöjd över hur det kommer bli hemma. Ett kulturkrig eller…

– Makarnas krig. Peter kommer få kulturpriser och röra sig i de fina salongerna. Men jag kommer hamna på de bästa efterfesterna, säger hon nöjt.

– Det ska också bli fantastiskt att få jobba med arbetskamrater. Det har jag aldrig riktigt gjort. Och jobba med en regissör. Dessutom kan jag få pranka Anton Ewald och lägga en pruttkudde på hans stolsits och skoja med de andra.

Ser fram emot utmaningen

Även Arantxa Álvarez gör sin musikaldebut. Den populära programledaren ser fram emot utmaningen.

– Jag är förväntansfull. Jag vill inte göra någon besviken. Allra minst mig själv. Så jag vet att jag måste träna och äta rätt. Jag kommer ju in i en värld som jag inte kan eller har en aning om.

Det var regissören Klas Wiljegård som uppmanade Arantxa Álvarez att söka till en audition för ”Grease – the musical”.

– Jag kom precis tillbaka från inspelningen av ”Expedition vildmark”. Jag var inte mig själv och behövde en psykolog. Så plötsligt ska jag på en audition för att sjunga och dansa. Där skulle jag köra steg med proffsdansare. Visst, jag har dansat tidigare, men kände mig inte trygg. Det var som om jag kastades ut till lejonen.

Men hon fick rollen som Frenchy och är förtjust över det.

– ”Grease” är en ikonisk film och musikal. Men på Rondo kommer den hottas upp till 2026.

”Grease – the musical”, Rondo, Göteborg. Premiär 25 september 2026. Spelas till och med 29 november.

Upphovsmän: :  Jim Jacobs och Warren Casey.

Regi och svensk översättning: Klas Wiljergård.

Koreograf: Jennie Widegren.

Musikaliskt ansvarig: Nils Petter Ankarblom.

Scenografi & kostym: takis .

Ljusdesign: Palle Palmé / Johan Bjellsäter.

Ljuddesign: Oskar Johansson.

Smink & mask: Erika Niklasson.

Kapellmästare: Alice Lidberg.

Medverkande: Anton Ewald (Danny), Lovisa Bengtsson (Sandy), Nils Reinholtz (Kenickie), Pia Ternström (Rizzo), Vanja Engström (Marty), Arantxa Álvarez (Frenchy), Martin Jonsson (Sonny), Martin Wallin Andersson (Roger), Clive Rudd (Doody), Emilie Evbäck (Patty), Anna Mannheimer (Miss Lynch), Emil Henrohn (Eugene) och Boris René (Teen Angel).

Ensemble: Emilia Berglind, Felicia Loveflo, Olivia Sears, Olivia Kungsman, Petter M Skoglund, Kenny Lantz, Daniel Koivunen och Vi Duc Vo.

Stjärnorna stod inte rätt när komikern, skådespelaren och konstnären Peter Apelgren gjorde sin debut på Göteborg stadsteater 2011.

Det var då som han hade huvudrollen i pjäsen ””Profeten i Västra Götaland”. Men efter några föreställningar ställdes den in. Peter Apelgren hade drabbats av diabetes och yrsel. Skådespelarkarriären kom på skam.

Nu tar han igen det. I höst gör han musikaldebut i ”Så som i himmelen” – succéfilmen som blev succémusikal.

– Med detta avrundar jag min karriär. Det ska bli så roligt, säger han.

Peter Apelgren har under en lång spelperiod uppträtt med ”Livets efterrätt” – från premiär 2024 fram till finalen i Göteborgs konserthus i höstas. Det var ju tänkt som slutet på en omfattande och framgångsrik scenkarriär för Göteborgsprofilen, komikern och konstnären. Men…

– Jag blev kontaktad av producenten Johan von der Lancken, som frågade om jag ville vara med i en musikal. Jag pratade vidare och vi snackade om ditt och datt då han frågade igen. ”Allvarligt, vill du vara med i ‘Så som i himmelen’?” Jag tvekade och sa att jag inte visste om jag räckte till sångmässigt. Men så gjorde vi ett test med regissören Markus Virta och Fredrik Kempe och jag fick rollen, berättar han.

– Så gick jag hem och berättade det och då svara Anna (Mannheimer, Peter Apelgrens fru, reds anm): ”Nej, det ska du inte. Du ska ju sluta.” Så det tog några dagar innan jag svarade och sa att jag tackade ja.

Tvingades ställa in

Men att vara komiker med eget manus och en egen spinnande motor på scen är något annat än att ställa sig inom en rolls ramar med skrivet manus och en regissör som håller i taktpinnen. 2011 skulle Peter Apelgren göra huvudrollen i den nyskrivna pjäsen ””Profeten i Västra Götaland” på Göteborgs stadsteater. Det kom till premiären. Men kort därefter ställdes hans medverkan in.

– Jo, ja… men det var en grej för sig. Jag hade drabbats av diabetes utan att veta om det. Fick yrsel. Samtidigt hade jag gjort mycket på kort tid, säger han och börjar rabbla.

– Jag var med och vann ”På spåret” med Hélène Benno, spelade med Robert Gustafsson, hade egna föreställningar och Anna och jag flyttade från lägenhet till hus; allt hände. Så när jag drabbades trodde jag att det var stressen. När jag träffade en läkare sa han att det inte var konstigt att jag blev sjuk.

Men nu är han redo för sin insats som lanthandlaren Arne (Lennart Jähkels roll i filmen) när uppsättningen har premiär på Lorensbergsteatern 17 september i år.

– Jag är inte orolig. Jag har spelat min föreställning, ibland dubbla föreställningar på en dag.Det har gått bra. Nu får jag avrunda min karriär med en musikal. Det ska bli så roligt, säger han och utbrister.

– Tänk att få spela med Sanna (Nielsen) – hon är ju inte sann så bra hon är. Och de andra. Jag har blivit så till mig att jag funderar på om det inte borde göras en Göteborgsmusikal.

Så utbrister han i en rad favoritmusikaler, som skulle tjäna som inspiration. Så… än är kanske inte Peter Apelgrens scenkarriär trots allt inte över.

Sanna Nielsen är förtjust

Huvudrollsinnehavarna Tuva B Larsen (Lena, som spelas av Frida Hallgren i filmen) och Philip Jalmelid (Daniel Dalérus, Michael Nyquists roll i filmen) är kvar från den succéartade sejouren på Oscarsteatern. Den från premiären hösten 2018 fram till pandemin släckte ljuset. Men övriga i ensemblen är nya för Göteborg, dit uppsättningen var planerad att komma hösten 2020. Bland dessa Sanna Nielsen, som tar över Malena Ernmans roll som Gabriella (Helen Sjöholm i filmen). Hon är förtjust.

– Jag fick frågan i logen när jag spelade ”Änglagård” på Oscarsteatern. Jag tackade genast ja. Filmen har jag sett tusen gånger, ”Gabriellas sång” tog jag snabbt upp på min repertoar efter att jag hade sett filmen första gången. Och Helen Sjöholm är ju en stor förebild för mig, säger hon.

– Men när jag skulle sjunga den nyligen insåg jag att jag att jag var tvungen att göra den i en karaktär. Jag fick analysera den, gå igenom texten och vem Gabriella är. Låten hamnade plötsligt i ett helt annat sammanhang och jag fick tårar i ögonen.

Men hon är inte bara förtjust i att hon har fått den prestigefyllda rollen som Gabriella. Hon är också glad över att få återförenas med Åsa Fång, Christopher Wollter och Philip Jalmelid.

– När jag gjorde min premiär i en musikal var det med dem i ”Doktor Zjivago” i Malmö. Vi hängde med varandra jämt, det är så roligt att få återse dem.

Hållit det hemligt

Hon ”flyttar” ner till Göteborg för repetitioner i slutet av augusti och får då tillfälle att träffa sin släkt som bor här.

– Jag har fått hålla detta hemligt, men nu vet det. Det ska bli fint att få ses och att få hjälp med barnvakter de gånger min son är med ner.

Per Morberg gör Gabriellas man Conny i filmen, en brutal man som misshandlar sin hustru. Den rollen har gått till Robin Stegmar, som gör sin första stora musikal med ett men.

– Det här är den enda rollen som inte sjunger, erkänner han snopet.

Men han är ändå glad över att ha fått möjligheten och ser fram emot att spela den på Lorensbergsteatern.

– Jag såg filmen härom dagen, men har valt bort att se musikalen. Jag vill skapa min egen karaktär. Visa att ingenting är svart eller vitt. Att man någonstans ska förstå Conny. Men det ska bli för jävligt att vara elak mot Sanna. Hon som är så otroligt trevlig, erkänner han.

En lång resa

Paret Carin och Kay Pollack har fått göra en lång resa med sitt manus som ligger till grund för filmen (2004), som regisserades av Göteborgssonen, Kålltorpsgrabben Kay Pollack, 87 år gammal. Han och hans sjutton år yngre hustru är både förtjusta i att filmen fått ett förlängt liv genom musikalen.

– Vi hade fått flera förfrågningar från både Australien, England och Holland om att gör musikal av filmen, säger hon.

– Ja ,det var många som var tagna av filmen, fortsätter han.

– Det var viktigt att det var vi som fick skriva manus, så när Vicky von der Lancken köpte rättigheterna blev det klart.

Tillsammans med kompositör Fredrik Kempe började sedan ett drygt arbete, som sedan mynnade i musikalen.

– Det var ett äventyr där vi skulle välja vad som skulle vara med och inte, säger Carin Pollack.

– Vi åkte till London och såg musikaler. Sedan läste vi böcker. ”How to make a musical”, så att säga, skjuter Kay Pollack in.

Musikalen fick vingar

– Vi satt i två år i Fredrik Kempes studio för att få allt på plats. Jag tjatade på Fredrik om att det skulle vara som Puccini, alla känslorna skulle vara med, fortsätter han och syftar på den italienska kompositören med verk, operaklassiker som ”La bohème”, Tosca” och ”Madama Butterfly”.

Efter premiären hösten 2018 har musikalen fått vingar och flugit runt i världen, men för Fredrik Kempe är det första gången sedan i Stockholm som han engagerar sig i uppsättningen.

– Jag har valt bort det. Men nu är det en uppsättning som är som den i Stockholm. Vi hade audition för ett år sedan här i Göteborg och det är fantastiskt att vi lyckades hitta så många från stan och dess närhet.

”Så som i himmelen”, musikal, premiär på Lorensbergsteatern, Göteborg 17 september 2026.

Musikalen är baserad på filmen med samma namn (manus Carin och Kay Pollack, den sistnämnde även regissör) med premiär 2004. Den blev en tittarsuccé. 2018 hade musikalen premiär på Oscarsteatern. Därefter har den spelats i flera länder och även på flera ställen i Sverige. I Göteborg skulle Stockholmsuppsättningen kommit hösten 2020, men pandemin ställde in de planerna. ”Gabriellas sång” av Stefan Nilsson (musik) och Py Bäckman (text) blev i Helen Sjöholms version i filmen en hit.

Regi: Markus Virta.

Manus: Carin och Kay Pollack med hjälp av Edward af Sillén.

Författare: Kay Pollack.

Kompositör: Fredrik Kempe.

I rollerna: Sanna Nielsen (Gabriella), Tuva B Larsen (Lena), Philip Jalmelid (Daniel Daréus), lanthandlaren Arne (Peter Apelgren), Åsa Fång (Inger), Robin Stegmar (Conny) med flera.