Jag känner mig som en papegoja. Men avsikten var att kraftig dra ner på mitt klädkonto och framför allt skapa utrymme i min garderob under 2015. Det har gått så där.

Inköp hat gjorts under året vilket har redovisats här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, bland annat.

Jag har med andra ord inte varit speciellt duktig, mer som en man som bestämmer sig för att sluta äta godis men ändå går in i en godisbutik, eller värre, en narkoman som går in i Christiania… det bär sig inte riktigt, det där med ståndaktigheten.

Nu paras alltså ett intresse för kläder, för mitt utseende, för kreationer, för att skapa mitt sätt att se ut med ett allt mindre behov av alla dessa kläder. En paradox, jag vet.

Londonfynd på Gap. Foto: KAI MARTIN

Så har sommaren bjudit på små, men ändock frestelser. Jag påstår mig nog har varit mer ståndaktig än vad jag vågat tro, men det har ändå blivit en del och inte går det att åka till London utan att ha shoppat… eller?

Det blev alltså ett par shorts och en kortärmad skjorta i något slags crêpebomull, inköpta på rea på rea på Gap samt ett par fina italiensksydda, lila byxor, secondhand – totalt inte ens 500 kronor.

När jag sedan går in i butiken på Haga Kyrkogatan där jag inhandlade min ormskinnskostym så var det utförsäljning där av vissa (rätt många, faktiskt…) plagg enligt modellen fyll en påse för 500 kronor.

Där fick jag plats på en Bosskostym i sammet som jag smekt många gånger. Lite för stor, men inget som inte kan räddas av en skräddar. Den är som en mysdräkt, skön att ha på sig och skön för den som vill kramas. Tre skjortor i bomull, den retro rosa från 70-talet, en Benetton och en av för mig okända märket Forrini samt ett par röda stekarjeans i stretch från Zara, som sitter perfekt och som dessutom matchar till olika kreationer (byxorna kom dessvärre inte med på bild, för jag har på dem då jag skriver detta). Z köper också en del och allt tillsammans för 500 kronor (bara Bosskostymen gick på 1200 spänn tidigare…)

Kramgo kostym, mysiga skjortor – allt för inget, eller nästan inget alls. Foto: KAI MARTIN

Fötterna har också fått sitt. Reningsborg hade lyckats få in ett parti i min storlek och när det står ett par svarta Camper, oväsentligt slitna slår jag till. Sak samma med mockaskorna, ett par beige Lloyd – båda för 90 kronor paret.

Skor för en man och italienska byxor made in Italy… Foto: KAI MARTIN

På Stadsmissionen i Frölunda hänger en kostym och retas. Det visar sig vara en Armani, det visar sig att den är i min storlek, det visar sig att den passar, det visar sig att den blir min för 500 kronor, precis som kanvasskorna från Peak Performance för 200 kronor, ett par som vad jag förstår är helt oanvända.

En nästan ny Armani. Foto: KAI MARTIN

Så, ja, det har blivit lite mer än det borde. Men jag lovar, kläderna används.

Just ni sitter jag i några av vårens och sommarens fynd; de röda stekarjeansen från Zara, en lilarandig slips av Amanda Christensen (10 kronor på Erikshjälpen) och en lila Etonskjorta (knappa hundringen på Stadsmissionen vid Vallgatan vill jag minnas).

Och, ja just det, jag har ju köpt ytterligare en slips, ljust lila, Amanda Christensen, för tio kronor på Erikshjälpen samt ett par manschettknappar för 50 kronor hos secondhandbutiken på Haga Kyrkogatan.