Herregud, jag är inte mer än människa.

När jag promenerar med min hustru genom Annedal, när vårsolen skriker ljus och intensiv, när Västergatan övergår till Haga Kyrkogatan, när en retrobutik skyltar med en kostym som osar rock’n’roll och som doftar, kanske min storlek…

Ja, då är jag inte mer än människa.

Nå, det hände sig som så att butiken, Secondhand store, inte hade öppet så tanken att köpa kostymen kittlade än så länge bara sinnet. Men när väl den stabila bilden av mitt köpmotstånd börjat krackelera bar det sig inte bättre än att vid en sväng in till Ebbes hörna vid Vallgatan fanns ett par vita Tigerskor för 50 kronor. Visserligen en storlek för stora, men tillräckligt frestande för att de skulle bli mina.

Så då står jag alltså med ett par vita skor och ingen kostym, mer än den som hänger i skyltfönstret på Haga Kyrkogatan.

Sir Vääääs, tssssss, outfit! Foto: KAI MARTIN

Jag vaknar med tanken att besöka butiken, men har först en musikalpremiär som jag ska bevista vid lunchtid.

När jag så kommer ut från den med en känsla av jubel (läs om den här), så var det ju bara att hoja till affären och se om verkligheten överensstämde med dikten och fantasin.

Jag parkerar min cykel, säger hej till en ung kvinna som också visar sig vara butiksinnehavaren. Jag går in i butiken med något slags flåshurtig ansträngning, ber att få titta på kostymen samtidigt som jag frågar efter storleken.

Byxorna säger M och kavajen 48, kan gå. Kavajen sitter som klippt och skuren. Byxorna behöver provas diskret.

I ett lite omklädningsrum längst in i butiken kommer domen. Det är tajt, magen behöver krympas, men längden på byxbenen är perfekt. Det är, visar det sig, även priset. 600 kronor och jag kan inte tacka nej.

Kostymen är kanske tio år gammal, fräsch, lite vida byxben nedanför knät. Men modellen, detta ormskinnstryck på, förmodligen, svinläder. Coolt, även om min vegetarian till dotter kommer få ett spel. Dessutom, H&M! Hur gick det till och finns det någon som kan berätta den historien och vem designern är…?