Köpstopp!

Jag gick in i 2015 med ett halvkvävt löfte om att sluta köpa kläder. Under 2014 hade jag stadigt utökat min garderob till bristningsgränsen. Lite maniskt, kanske, men framför allt för att kläder är kul, kläder är ett sätt att uttrycka sig och jag blir glad av att variera, mixa stilar, ta på mig en kostym en grå måndag; allt för att bryta mönster.

Men nu är alltså måttet i garderoben rågat.

Hur har det då gått…?

Plagg1

Oscar Jacobsonfynd, blandmaterial…

Nja, jag hade ju i slutet av förra året i en Röda korsbutik i Lyngby inhandlat en kostym –Marc O’Polo, brun manchester – för 280 danska kronor. Jag hade en svart Bosskostym köpt för 150 danska kronor på en loppmarknad på p-platsen vid Frederiksberg Bredegade och Smallegade samt en brun Brosskavaj i sammet, några år gammal, fyndar för 30 danska kronor – plagg som behövdes skräddas en smula; den bruna kostymen behövde ändras i ärmar och benlängd, Bosskostymen i byxvidd och -kavajen i ärmlängd. Allt till en kostnad av 1350 kronor. på Emmaus hade jag hittat en svartlilarandig Etonskjorta, som jag dessvärre inte kunde tacka nej till (175 kronor). Lite senare, under brinnande Filmfestival, får ett par ljusgrå Morrisbyxor det att klia i fingrarna och jag slår till för 799 kronor, inte för att jag behöver, men för att just de byxorna så väl matchar till andra plagg jag har. Nu hittade jag ett par rutiga Oscar Jacobsonbrallor för 45 kronor på Röda korset i Göteborg. Byxorna sitter fantastiskt.

Plagg2

Etonskjorta, som ny. Begagnatfynd.

Så av mitt köpstopp har det hittills blivit 1019 kronor plus skräddarkostnaderna. Jag står alltså på ungefär samma kostnad i januari som förra året. Men sedan kom en New Yorkresa och ställde till det. Inköp därifrån, fritt ur minnet:

En Michael Kors – tredelad – kostym

En DKNY-kostym

En Ralph Laurentväst

En kritstrecksrandig väst (oklart märke)

Ett par DKNY-byxor

Tre par Ralph Laurenkallingar

Ett par Blundstonekängor

Det blev kanske mer än tänkt, plånboken fick jobba, men det blev bra. Jag var nöjd och är det fortfarande.

I mars höll jag mig i skinnet. Men i april gjorde ett besök på Freeport att jag kom hem med en otroligt läcker Oscar Jacobsonkostym samt en väst från samma märke. Den totala kostnaden var 1700 kronor och vad jag mest gillar med utstyrslen är att den har min signatur.

Mode1

Outfit från Oscar Jacobson från Stefan Odelbergs intervjuserie på Rondo 3 oktober.

Vi reste till Köpenhamn, min älskade Z och jag, hamnade förstås på loppisen i Holte. Jag skulle inte köpa någonting, men fyndade två slipsar (varav den ena kan ses på bilden ovan) för 30 danska, gick vidare och hittade en brunorange retroskjorta, Boss, för 50 danska kronor och går vidare till en man som har lite kostymer. Bland annat en Van Gil, brun i blandmaterial och stretch. Han ser min skjorta och säger att den där passar utmärkt till kostymen, som han vill ha en halvannan hundring för. Jag missförstår priset, är kostymmätt, men när Z kommer provar jag den och har plötsligt köpt en väl passande svid för 150 kronor.

Sommaren kommer och vi gör en ny vända till Köpenhamn. På lördagen kommer vi till Frederiksbergsloppisen som jag nämner i inledningen. En svart Bosskostym, som Z hittar, blir min. Vi fortsätter till Tuborg där nästa loppis är, där fyndar jag skjortor, en kavaj, en tröja och en väska för en spottstyver samtidigt som en p-vakt står och skriver ut böter för min felparkerade bil. Nå, jag blev lurad till den parkeringen, så vi delade på den kostnaden. Men kläderna blev lite dyrare ändå.

Dagen efter åker vi återigen till Holte, med ovanligt skralt utbud. Men en Dunderdonejacka blir min för 150 danska. Vi tar ytterligare två loppisar på vägen och på den sista håller man på att packa ihop. Jag fyndar en Zengakostym, blå i manchester för 100 danska kronor och får sedan redan på att den är värd ett pris om man möjligtvis adderar två nollor till på den hundralappen. Jag bär den bland annat då jag är konferencier på Götaplatsen när Laleh sjunger med Symfonikerna. Van Gilkostymen får bli min scenutstyrsel då jag uppträder på Liseberg.

När vi åker till Island föräras jag en fantastisk islandströja av koftmodell, tunnstickad och perfekt att ha under en kavaj. Jag fyndar också en tredelad, blå kostym på Next för 1100 kronor. Den blir scenklädsel då jag sjunger med Kai Martin & Stick! på Henriksberg 30 augusti.

Jag bar den även dagen efter i samband med inspelningen av ”Nerv”, då jag träffade de här färgsprakande tjejerna. Kubben är från Herr Judit på Hornsgatan i Stockholm, slips och snusnäsduk är Paul Smith, inhandlat tillsammans med matchande manschettknappar – allt i en ask – för 200 kronor på Erikshjälpen i Göteborg, skjortan loppisfynd från Holte.

Mode2

Moderiktig och färgstark.

Ja, det har blivit fler plagg sedan dess. I december, som sagt, Marc O’Polokostymen samt en skjorta och tre Bosskavajer samt en dito trensch, kort, för totalt tusen kronor. Kanske lite onödigt, men plagg jag använder.

Jag har köpt huvudbonader – kepsar och hattar –, skor, strumpor, kalsonger, byxor, skjortor, västar, slipsar, kavajer, rockar, kostymer… det mesta begagnat till facila priser, men också nytt. Allt till en kostnad långt över 10000 kronor.

Kanske inte mycket om man räknar in fyra nyköpta kostymer plus de från secondhand – två Bosskostymer, en Zenga, en Van Gil, en Dolce & Gabanna. Och oavsett om återbruk är bra, det är det, så är det fullt. Nu.

Så, köpstopp är nödvändigt. Jag ska bara intala min hjärna det också.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s