Det börjar redan i tisdags. Jag är på Stadsteatern, har på mig min nya Armanikostym vid presentationen av kommande säsongs program, som jag skriver om här.

Spatserar denna regniga och grått mulna dag nedför paradgatan för att träffa en vän vid den Malaysiska restaurangen nere vid Östra Hamngatan nedanför Brunnsparken.

Äter lunch med honom och samtalar som vänner gör, följer med till hans kontor och får beredvilligt låna hans kopiator. Går sedan en promenad och hamnar på Ragtime för att kika på ett par tuffa ormskinnsboots, som lyckligtvis är några storlekar för stora för mina prinsfötter, träffar en före detta kollega som förbannar vädret och berättar om sin huvudlösa färd som han ska göra med sin 16-årige son: bildfärd för att lyssna på Swans i Malmö, bilfärd omedelbart tillbaka, kort sömn för resan till Stockholm morgonen därpå med avgång 06.00. Inte rekommendabelt för ett klent hjärta.

Oscar Jacobson, 80 kronor, nyskick (överst), Eton, 80 kronor, nyskick, Amanda Christensenslips, 20 kronor. nyskick.

Foto: KAI MARTIN

Nå, vi skiljs åt, jag går en sväng in på Ebbe & Haldis, Stadsmissionens butik på Vallgatan. Där hänger en Eton-skjorta, mörkt lila som pockar på min uppmärksamhet, där hänger även en Oscar Jacobson och gör samma sak. 80 kronor per plagg och jag faller till föga, promenerar hem via Järntorget, på Myrornas provar jag ett par skotskrutiga Tigerbyxor, men bestämmer mig för att avstå. Fortsätter i ruskvädret Linnégatan ner, in på Emmaus, ser att den Oscar Jacobsonkostymen som jag tyckt varit för dyr, nu slutligen inte hänger kvar. Bra. Går hem. I höjd med Linnéplatsen är regnet så intensivt att jag tjuvåker en hållplats, trots att den korta Bosstrenchen (inhandlad på Reningsborg i början på december) väl skyddar mot vätan.

Onsdag, Z och jag brukar göra en vända som tradition. Först möts vi upp vid Erikshjälpen i Högsbo och sedan far vi vidare till Reningsborg borta mot Näset. Regnet hotar och eftersom Z tagit bussen till jobbet bestämmer jag mig för att hämta henne, vilket passar henne bra, även om hon hade tänkt ta en promenad hem.

Erikshjälpen har inte mycket att erbjuda för mig, även om jag åter igen rotar efter den där beige Tigerjackan för 495 kronor som jag tyckte var för dyr och som om köpberoendet sitter så djupt att jag inte får det ur systemet. För jag är besviken att den gått, jag borde slagit till, men ändå inte. Jag hittar ett par mörkblå Timberland i Z:s storlek, de passar och för 50 kronor är de hennes. En beautybox, Samsonite, 50 kronor, blev också införskaffad (present till dottern). En stillsam början med mitt köpstopp stolt höll i sig. Vi tog en fika, tittade på folk, vilket är en nog så tacksam underhållning och for sedan vidare till Reningsborg.

Burberrytrench 475 kronor, nyskick, Sandbyxor, 125 kronor, helt nya, Björn Borgskor, 70 kronor, nyskick. Foto: KAI MARTIN

Där finns, nästan omedelbart när man kommer in, ett ställ med plagg för män, lite mer exklusivt och utsorterat. Z är först, plockar först fram en Burberrytrench, fodrad, klassisk, rakt skuren, utan skärp eller epåletter. 475 kronor.

Hon plockar samtidigt hastigt fram två Tigerkavajer varav den ena är måttligt om ens någonsin använd och den andra inte brukad alls, för där hänger etiketten kvar. 150 kronor vardera. Med plaggen över armen hittar jag ett par cognacsfärgade Björn Borgskor, som är som nya. 70 kronor. Jag hittar dessutom en Filippa K-skjorta, 75 kronor, som min yngste son passar.

Ja, det rusar i blodet och jag tänker på någon som sa att det var en välgärning att handla secondhand, åtminstone på ställen som Stadsmission, Emmaus, Erikshjälpen, Myrornas och Reningsborg, för det går ju till deras verksamhet som hjälper människor som inte har det så väl förspänt. Det blir min ursäkt och köpstoppet hävs ännu en gång och då har året inte ens tickat in till häften.

Tigerkavaj, 150 kronor, ny, Bosskofta, 20 kronor, nyskick, Filippa K-skjorta, 75 kronor, nyskick. Foto: KAI MARTIN

Tigerkavaj, 150 kronor, nyskick, Sandskjorta, 20 kronor, måttliga använd. Foto: KAI MARTIN

 Så gör vi då vår busstur, som jag skrivit om här. Stadsmissionens gratisresa runt om till butikerna i Göteborg. Och, förutom Burberrytrenchen, är det under den här färden som det verkliga fyndet kommer göras och det på ett väldigt otippat ställe, om ni frågar mina fördomar.

Jag hittar inte mycket på de fyra första butikerna, nyper i några plagg, men känslan och tycke uppstår aldrig. Ute i butiken i Frölunda hittar jag en Sandskjorta och för 20 kronor får det anses vara överkomligt och definitivt prisvärt. Men det är ute på Vårväderstorget på Hisingen som sensationerna hittar dagens ljus. Först ett par Sandbyxor, helt nya, som butiken vill ha 250 kronor för. Mer än prisvärt bara det, men just nu är det halv priset. Byxorna passar dessvärre inte mig, men jag köper dem till min äldste son. Z hittar en kavaj som är välskräddad, brittisk, Harris tweed men med en twist i konstruktionen i detta välskräddade plagg som gör den underhållande bara att titta på. Det står min storlek på, men när jag provar den är den för liten. Bild tas och skickas till äldste sonen, som har sina idéer om plagg, men som sedan, efter lite resonemang säger ”köp”. Jag hade troligtvis gjort det ändå. Priset är från början 400 kronor, men har nu halverats. Märket Holland Esquire, säger mig inte så mycket, men jag lär mig. När vi kommer hem och detaljstuderar kavajen och googlar runt, förstår vi att märket är exklusivt och priset för denna fullt obegagnade blazer är ett klipp. Vi pratar om priser mellan 300 och 400 pund, en del av deras plagg görs bara i små upplagor, plaggen sys i Portugal och väldigt välskräddade.

Den här har fina detaljer, fodret är en dröm, lock över fickorna, knappar med motiv från filmvärlden, tror vi… Det ska dröja innan vi blir varse.

Drömblazer, detaljrik, välskräddad, med en historia – Holland Esquires Dr Who-kavaj, 200 kronor, ny. Foto: KAI MARTIN

Det ska visa sig, när sonen väl kommit hem på middag, att byxorna sitter som en dröm på honom. Han blir dessutom genast förtjust i kavajen, som även den sitter som skräddad på honom. Han och jag går bet på vilka filmmotiv det kan tänkas handla om. Men vid middagsbordet pratar vi om den och jag ställer frågan till den filmintresserade dottern, som dock tvekar. Hon är inte så bra på klassisk film, vilket hon tror det handlar om, men säger plötsligt ”Är det inte *Doctor Who*…?” och en febril verksamhet startar. Hon slår in namnet tillsammans med märket et voilá… där kom det. Blazern är en replika på tv-karaktärens kavaj, kanske för nyproduktionen av denna brittiska klassiker, som gått genom många säsonger med skiftande skådespelare i rollen som doctor Who.

Plagget är, vad jag förstår, utsålt och jag har inte hittat hur många exemplar den är gjord i, men vilken historia det blev. Och bra också att den inte drabbade mitt köpstopp, eftersom det är sonen som köper den.