Jag är hopplös. Det står allt klarare för varje dag som går av 2015.

Frestelserna finns där lurande och jag slukar de försåtliga beten som läggs ut.

Nå, jag är inte helt självupptagen. Jag letar efter plagg till andra än mig själv och när jag finner ett par italienska 2Dayskor, spetsiga, mörkt bruna, sparsmakad design med läckra sömmar och dessutom precis nysulade och till det facila priset 55 kronor… ja, vem är då jag att tacka nej. De är i storlek 42 och det kan gå på någon av mina söners fötter.

Fyndhörnan – Oscar Jacobsonkavaj 150 kronor, Bosskjorta 90 kronor, Paul Smithskjorta 90 kronor, Filipa K-skjorta 90 kronor, en äldre Oscar Jacobsonskjorta 50 kronor, 2Dayskor 55 kronor. Foto: KAI MARTIN

På Erikshjälpen, där vi befinner oss, hittar jag också en äldre men obegagnad Oscar Jacobsonskjorta (70-tal…? Åtminstone skvallrar VDN-faktalappen om det), som jag snor åt mig för en spottstyver.

Vi tar oss vidare på vår sedvanliga runda och hamnar på Reningsborg. Där hänger en utsökt kritstrecksrandig Massimo Duttikostym i storlek 48, perfekt att hänga på mina fotomodellssnygga söner. Z hittar en läcker rutig, mörkt blå kostym med fantasifullt, blommigt foder. Vi hittar inga uppgifter på ursprung eller storlek, vilket gör att vi nog anar att det handlar om en egendesign. Vi måttar och tror att den också skulle passa en av sönerna.

Där hänger också en Oscar Jacobsonkavaj, mörkt blå med svaga kritstreck, som råkar sitta perfekt på mig – 150 kronor. En läcker Filippa K-skjorta i vit, lite crêpig bomull i medium lockar – 90 kronor, precis som en Bosskjorta i algodonbomull, ett läckert tyg som ger sidenkänsla så där flammande som det kan vara – 90 kronor – och en Paul Smithskjorta som jag sneglat på tidigare för  90 kronor.

Det blir en affär av det hela, men kostymerna står vi över eftersom snabba telefonförhandlingar ger vid handen att det inte är intressant.

Senare i veckan kommer grabbarna hem. Skorna passar knappt för den ena och är för trånga för den andre. Det blir inget, trots att de går att lästa ut. Synd på fina dojjor, men då jag provar dem förstår jag att det där med 42 nog är missvisande; det handlar snarare om ett par 41:or.

Filippa K-skjortan och en tidigare, rutig,  av samma märke, inhandlad för en knapp månad sedan tas emellertid villigt emot. Men den läckra Bosskoftan, inköpt vid samma tillfälle, och en ärmlös tischa ratas. Det är inte helt lätt att köpa till killarna, åtminstone inte nu för tiden med en accelererande personlig smak och stil (vad de nu kan ha fått det ifrån…).

Så köpstoppet… Ja, det är nu som det är med det.