THOMAS PETERSSON

!!!

Skakad inte störd

Lisebergsteatern, Göteborg

Kul kille. Foto: BO HÅKANSSON

Alltså, man kan tycka vad man vill om februari – och för all del kalla den vad man vill. Men det går att kliva ur gråheten och tristessen, det går att sätta ljus på tillvaron. Ja, den går till och med att göra lite kul. Med Thomas Petersson, till exempel.

Han gör sin 88 föreställning med soloshowen ”Skakad inte störd”, så det är kanske inte så konstigt att rösten börjar brista 20 minuter in i andra akten. Det i sin tur gör att jag och delar av publiken börjar tappa fokus, från lustigheterna till den där ständiga deadlinen; klarar hans röst distansen ut.

Jo, det gör den och vi får en lustfylld resa på köpet.

Nej, det är kanske inte tipptopp Thomas Petersson. Jag har skrattar mig fördärvad i andra föreställningar. Men tro mig, jag gillar den här killens humor.

Han har en tajming och ett sätt att känna in sin publik, som bara en riktigt garvad ståuppare kan ha. Han lyckas hålla låda i två timmar och gör det med frenesi, humor och igenkännandets glädje. Det är, om inte annat, urstyvt.

När han är som mest i sitt esse håller han tre historier i luften samtidigt och klarar denna komiska jongleringsakt med bravur och det är inte utan att jag fascineras av hur han lyckas landa samtliga på bästa tänkbara sätt.

Det är högt och lågt, vitt och brett, snett och vint. Han är elak mot Leif GW Persson och Carolina Gynning, Henke Larsson får sig en släng. Men mest driver han med sig själv och gärna också med våra, publikens fördomar.

Thomas Petersson involverar inte sällan sin publik och där uppstår ett samspel, som måste tjäna som en motor för vilken komiker som helst.

Man kan tro att den timide hallänning är oförarglig i sitt förhållningssätt till vad han skämtar om. Men det är bedrägligt; han är en vassar satiriker än vad man kan tro och vrider och vänder gärna på perspektiven, så att vi som skrattar plötsligt skrattar åt oss själva, våra förmodar och vår uppblåsta självgodhet. Det är skickligt.

Som man när han vänder på våra värderingar och speglar vår kristna tro från ett utanförperspektiv; en religion där vi äter varje dag året om, utom kring påsken, midsommar och julen då vi äter ännu mer; vi hyllar julen till minnet av Kristi födelse, men låter en tomte dela ut julklappar till de närmaste; vi går i kyrkan vid två tillfällen under året, bröllop och dop (han kunde lagt till begravning också, men tre istället för två går på jämt ut).

Där hittar den ”godmodige” Thomas Petersson en frisk svärta, som han gärna får utveckla i dessa njugga tider, där vi så ofta lider brist på just perspektiv från andra vinklar än våra egna.

Men han duger också så väl som ren och rar ståuppkomiker med ett rasande tempo i sina historier och med en obetalbar mimik. Fast det är klart, mycket vill alltid ha mer.