Existentialism, klassiker och barnförbjudet på Göteborgs stadsteater

Stads1

”Markurells i Wadköping” – en svensk klassiker blir först ut i höst på Stadsteatern. Foto: KAI MARTIN

Göteborgs stadsteater har presenterat sitt kommande program. Klassiker blandas med överraskningar, något givet med någon utmaning.

Dan Ekborg återvänder till Göteborg, där han en gång fick sin utbildning på scenskolan, som då låg ut vid tevehuset i Delsjön. Att ta sig an huvudrollen i Hjalmar Bergmans klassiska drama, där ny bearbetning gjort av Dennis Magnusson med Dennis Sandin som regissör. Jo, det här är fortfarande arvet efter Anna Takanen, teaterns konstnärlige ledare som antagit utmaningen som konstnärlig ledare på Stockholms stadsteater. Självklart finns det förhoppningar om pjäsen ska bli en succé och med Sandins regi kan det mycket väl bli så och satsningen lär bli rejäl. Premiär 4 september.

En av mina favoriter på scen är Nina Zanjani, en skådespelare som det sprakar om och som jag är övertygad om skulle förvandla telefonkatalogen till ett mästerverk om hon så fick möjligheten. Nu gör hon comeback på Studions scen, efter att spelat på Dramaten några säsonger. Tillsammans regissör Emil Graffman ska hon göra Ibsens ”Hedda Gabler” med samma gäng som också gjorde ”Fröken Julie” 2012. Pjäsen har premiär den 18 september och känns som ett av flera måsten, vad mig anbelangar.

Stads6

Eva Bergman regisserar maken Henning Mankels pjäs med Sven Wollter i huvudrollen. Foto: KAI MARTIN

Regissör Eva Bergman tar sig inte bara an maken Henning Mankells ”Driving Miles” – pjäsen om mötet mellan en norrman och jazzlegenden Miles Davies – med premiär på Stora scenen 12 februari 2016. Hon använder sig återigen av Sven Wollter och samma orkester som då hon regisserade ”Pygmalion” för några år sedan. Ett egentligen rockbaserat gäng som ska ta sig an jazz, spännande! Tillsammans med britten Alan Ayckbourns ”En fröjdefull jul” (premiär på Stora scenen 11 december) är det en pjäs som tillkommit efter Anna Takanens fastlagda rutt.
Stads5

Redan nu har Johan Gry börjat jobba med sin regidebut, som har premiär först i slutet på januari. Foto: KAI MARTIN

Johan Gry kommer ha fullt sjå i sommar. Inte nog med att han ska plugga in sin roll i ”Markurells i Wadköping”, han ska också ta sikte på sin regidebut med egna uppsättningen ”Existentialism för nybörjare” med premiär 29 januari nästa år. Här handlar det om interaktiv teater, men inte så att publiken ska tvingas in i uppsättningen. Snarast ska den slussas in med något slags kombination av guidning och föreläsning innan man kommer på plats i Studion. Här pratar vi ett work in progress, som kan ge Johan Gry fler gråa hår, men som också är Stadsteaterns stora utmaning. Jag tror att faller uppsättning på plats kan det mycket väl bli teaterårets stora happening.

Göteborgs stadsteater tar sig också an utmaningen att konkurrera med Göteborgsoperan och showscenerna i stan. Med musikalen ”Machinal” – Sophie Treadwells verk – under ledning av regissör Sisela Lindblom ska förpassa inte bara ensemblen utan också publiken till New York på 30-talet. Även det här är något som jag inte vill missa, även om jag inte alltid varit så förtjust i teaterns musikaluppsättningar tidigare. Det är i regel skillnad på skådespelare och showaktörer med kunnande i dans och sång.

Stads4Sisel Lindblom med delar av ensemblen som ska göra musikalen ”Machinal”. Foto: KAI MARTIN

Nye konstnärlige ledaren Pontus Stenhäll har en bit kvar innan han kan sätta sin prägel på Göteborgs stadsteater. Men till nästa spelår kommer hans intryck och väg ha stakats ut. Han kommer att regissera, precis som Anna Takanen, men väljer däremot inte att stå på scen själv.

När jag pratade med honom visade det sig att han varit konsertarrangör i Karlskrona på 80-talet och var den som bokade Kai Martin & Stick!:s spelning på Rotundan i maj 1983, en spelning som blev en formidabel succé, utsåld och minnesvärd.

När jag pratar med författaren, journalisten och regissören Bengt Ohlsson blir det också snack om Kai Martin & Stick!, fast jag mest var intresserad av hans uppsättning av sin egen ”Det bästa hos människan”, som han kallar för en salongskomedi.

Björn Runge, som inte var på plats, är en favorit som filmregissör. Nu ska han följa upp framgången med ”En handelsresandes död” för några år sedan då han tar sig an nyskrivna ”Europas kniv”, baserat på den utmanande franske författaren Louise-Ferdinand Célines liv speglat i ett Europa med den framväxande nazismen och antisemitismen på 20- och 30-talen.

Stads2

Pontus Stenhäll – ny konstnärlig ledare på Göteborg stadsteater. Foto: KAI MARTIN

Just firar ”Karlsson på taket” framgångar på Stadsteaterns stora scen. En föreställning riktad till barn, som jag är tveksam till. När teatern om ett knappt år har premiär på ”Alice i underlandet” betonar regissör Anna Pettersson att det inte är en  föreställning lämplig för barn. Tanken är att utnyttja teknik och projektioner; något som kan komma att bli skrämmande för en yngre publik och visst känns det märkligt med stämpeln ”barnförbjudet”. Men kanske är det klokt.

Här är det fullständiga spelprogrammet på Stadsteatern:

Markurells i Wadköping – Stora scen, premiär 4 september 2015

Hedda Gabler – Studion, premiär 18 september 2015

Machinal – Stora scen, premiär 23 oktober 2015

Det bästa hos människan – Studion, premiär 4 december 2015

En fröjdefull jul – Stora scen, premiär den 11 december 2015

Existentialism för nybörjare – Studion, premiär 29 januari 2016

Driving Miles – Stora scen, premiär 12 februari 2016

Europas kniv – Studion, premiär 11 mars 2016

Alice i underlandet – Stora scen, premiär 2 april 2016

En kommentar

  1. Ping: Galna fynd | kaimartinblog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s