VIVA LA POP

!!!!

Orup på Rondo

Göteborg

Bäst: Vilka låtar!

Sämst: ”Främling” faller ur ramen.

Fråga: Hur lyckas han få alla kvinnor att stå på rad…?

En popstilist. Foto: KAI MARTIN

När jag skulle gå för att se Orups scensuccé i Stockholm meddelades det kvällen innan att showen var inställd. Föremålet för framgången hade blivit sjuk och var tvungen att ställa in.

Räkna då in att jag otroligt gärna önskat vara på premiären på Hamburger börs för ett år sedan och ni förstår att jag har längtat.

Jo, jag har länge haft en faiblesse för denna popestikers musik, faktiskt långt före hans genombrott. För visst var hans talang och låtskrivande i förstone i fel tid när postpunken grasserade i ett svenskt 80-tal präglat av touperat hår och svarta kläder, tung, mollstämd musik.

Orup fanns där då, men missanpassad med sin pop, sin humor och sina finesser. Lyckligtvis kom han ut som en fullfjädrad popartist senare och blev välförtjänt plötsligt hela Sveriges Orup.

Så, ja, föreställningen (egentligen en väldigt välregisserad konsert) är trimmad till perfektion efter framgångarna på Stockholmsscenen.

Men visst märks det att Orups röst inte kommit igång riktigt. Stämbanden skaver emellanåt, sången kommer emellanåt inte riktigt i ton, men det är petitesser. För det som slår mig och som får mig att förtjust Instagramma att showen är en succé efter fem minuter är hur sinnrikt den är gjord. Redan från start visar han var popskåpet ska stå och han är definitivt inte ensam om det. Elva man kvinnor och man starka bandet spelar inte bara utan gör gemensam koreografi; enkla steg, förvisso, men herregud så smittande effektiv.

Redan där få Orup publiken på fötter (och herregud vad många mogna kvinnor som faller för honom) och han vilar därefter inte en sekund. Jo, han tar ner de fantastiska arrangemangen och står ensam med gitarr några nummer, pratar underhållande och markerar med klädsam genans sina machoambitioner där på 80-talet. Men fokus tappar han inte för en sekund.

Det här blir helt enkelt en underbart underhållande kväll som visar att Orup inte bara är en av de finaste låtskrivarna inom popskrået som vi har; han är dessutom en av våra starkaste underhållare. Fast visst kunde denna så välklädde man bjudit på lite fler klädbyten…?