Teater:

TEORIER OM MÄNNISKAN

I ”Teorier om människan” sätts vänskapen mellan Josef (Nikola Borggård Gavanozov), Sami (Yohannes Frezgi) och Hermon (Sharzad Rahmani) snabbt på prov i en på samma gång evig ungdomsproblematik och samtida. Samtidigt vävs scenens berättelse samman med pingviners liv och John Coltrane. Hur är det ens möjligt…?

Backa Teater har ju vinnlagt sig om att hitta pjäser och pjäsförfattare som fångar samtiden, som lägger örat mot asfalten, mot förortsbetongen och de hjärtan som slår där hos de unga. Så också här. Bereket Hailemariams ”Teorier om människan” är inte bara hans pjäsförfattardebut utan också en närvarande text i ett ungdomens här och nu i ett slags filosofisk kontext. Från start sugs man in i de tre vännernas lekfulla käbbel om svensk hiphops stora fem. Personliga listor som väcker skratt, hån och raljanta kommentarer.

Vännerna är tajta, har hängt i ”evigheter” på gården i den förmodade förorten. Lierar sig ibland två mot en, växlar den ene mot den andre och bjuder förtroligheter. I detta var och ens egna problematik och ungdomsrus. Josef som är kär i Hermons storasyster, något han inte vågar berätta för sin vän, men i förtrolighet avslöjar för Sami. Han som inte lyssnar mer än fragmatiskt på grund av den rösten som hörs i hans huvud. Den som uppmanar honom att prata, säga någonting. Ord han saknar, upplever som förlorade. Så speglar han sig istället i dokumentärer han sett… om pingviner, hur de liknar den moderna människan av idag… om John Coltrane, vars karriär fylld av toner försvinner i musikalisk tystnad. Och Hermon, som kämpar med humörväxlingarna och misstankarna om att hennes storasyster har börjat träffa Josef.

”Teorier om människan” tar ungdomens sturm und drang på allvar, men glider också in och ur verkligheten växelvis med närmast drömlika scener. Texten är rapp, poetisk och intensiv som kom flödet ur något från just svensk hip hop. Ibland stilla och eftertänksam. Ibland stormar skådespelarna i ordväxlingar mot varandra där replikerna andas i ett kaotiskt samma andetag. Ibland vågad tystnad. Det är snyggt. Det är effektivt. De blottar de juvenila, det spröda, känsliga och kaxigt stolta. Där allt kan skifta från en sekund till en annan.

Till detta Jonas Redig, allstädes närvarande på Göteborgs stora teaterscener just nu (”Skål för livet” och ”Onkel Vanja”), som kompositör och ljuddesigner med känsla för scenens dramatik. Ja, även Bella Oldenqvists ljusdesign som sätter tonen för denna drabbande tonårsdramatik tillsammans med Josefin Ekerås enkla, men effektiva scenografi..

”Teorier om människan”, Backa Teater, premiär 4 december 2024. Spelas till och med 29 mars 2025.

Av: Bereket Hailemariam.

Regi; Lars Melin.

Scenografi och kostymdesign: Josefin Hinders.

Kompositör och ljuddesign: Jonas Redig.

Ljusdesigner: Bella Oldenqvist.

Maskdesigner: Josefin Ekerås.

Medverkande: Yohannes Frezgi (Sami), Sharzad Rahmani (Hermon) och Nikola Borggård Gavanozov (Josef).

Med ”Anakronisterna” har Galenskaparnas Claes Eriksson gjort ett undantag. Han som helst skriver till föreställningar på egen hand har den här gången lierat sig med Per Andersson och Andreas T Olsson. När trion – tillsammans med ackompanjatören Per Johansson – spelar på Lorensbergsteatern är det också Claes Erikssons farväl från sin scen.

– Jag var först i gänget in på Lorensbergsteaterns scen då vi spelade ”Stinsen brinner”. Nu blir jag sist av oss att gå av, säger han med visst vemod.

Claes Eriksson gör skäl för epitet själv är bästa dräng. Inte för han inte har jobbat med andra, det är ju tusen och en föreställningar och filmer med Galenskaparna och After Shave ett kreativt bevis på, men för att han har mått bäst av att skriva utan inblandning av andra.

Men med ”Anakronister” har det skett ett unikt och framgångsrik undantag. Föreställningen som spelades på Intiman i Stockholm i våras och gjorde succé, ska 27 december göra en sejour fram till och med 6 januari på Lorensbergsteatern. ”Anakronisterna” är ett samarbete med vännerna och kollegorna Andreas T Olsson och Per Andersson. Tre slipade revyrävar som inte bara kan locka till skratt utan också vässa en penna och författa sina egna sketcher och nummer.

– Idén är från mig. Jag tyckte det skulle vara roligt att få göra något nytt och när nu delar av gänget har klivit av tänkte jag på Per, Andreas och också Henrik Dorsin, som har funnit med i kulisserna, säger Claes Eriksson, som med ”delar av gänget” syftar på Galenskaparna och After Shave.

– Ja, där är det ju bara Per Fritzell och Jan Rippe som står på scen och i viss mån min bror Anders. Han har just nu en fin föreställning om sitt liv där han bland annat hyllar mig. Det var ju min födelsedagspresent, en föreställning, som han fick då han fyllde 13 år, som gjorde att han började stå på scen.

Tanken med ”Anakronisterna” var att fyra erfarna skådespelare, komiker och pjäsförfattare skulle delas på uppdraget.

– Men Henrik Dorsin hoppade snart av på grund av att han hade för mycket att göra. Det fick bli vi tre istället. Vi träffades i början på 2023 och jag hade med mig en teckning på hur det skulle kunna te sig, förklarar Claes Eriksson.

Teckning?

– Ja, det var till ”Stinsen brinner” som Rolf Allan (Håkansson, Galenskaparna och After Shaves hovleverantör av scenografi och formgivning, min anm.) ritade en väldigt rolig bild, som bidrog till föreställningens tillblivelse. Det har jag anammat, utan att vara lika duktig som Rolf Allan var. Hur som helst mottogs min teckning med acklamation av Per och Andreas.

Claes Eriksson förklarar att alla skriver var sin del, men att det inte finns någon millimeterrättvisa. Trion bildade dessutom ett bolag, då Claes Eriksson framhärdade att han ville att de skulle vara independent, det vill säga oberoende.

– Ingen av dem har ju varit van att ta några ekonomiska risker. Men jag tycker det är viktigt att inte liera sig med någon, säger Claes Eriksson.

– Så hittade vi datum på Intiman, vilket inte var helt lätt, och började med möten, skrev och repeterade. Jag blev väldigt imponerad av hur de andra skrev och när många tror att jag har skrivit allt blir jag förstås smickrad, men så är det ju inte.

Det har blivit en föreställning på nästan två timmar utan paus. Ingen regissör har medverkat, utan var och ens erfarenhet har kommit till pass.

– Jag brukar ju film repetitionerna, så det är väl det närmaste ett regiöga som vi har kommit, menar Claes Eriksson, men kommer också med ett erkännande.

– Jag hade ett nummer som jag tyckte var väldigt roligt, men de andra fick kämpa med det. Vi var tvungna att stryka det och jag såg hur lättade de blev när vi fattade det beslutet. Nu jobbar jag med det i skrift istället, eventuellt för en kommande bok. Jag tycker fortfarande det är roligt, men det passade kanske inte för scen.

Titeln ”Anakronisterna” erkänner Claes Eriksson kräver en förklaring.

– Vi vill ju alla tre använda revyns gamla form. Jag har det i mig, de har det i sig och ursprunget till titeln är från en recension i DN där det stod att jag var en anakronist.

Eller som det står i presentationen av ”Anakronisterna”: ”Stödda på definitionen av anakronism – något som fanns förr och som fortfarande finns, men som inte borde finnas – och definitionen av anakronist – någon som tycker att det som fanns förr och fortfarande finns, men inte borde finnas borde finnas – kommer dessa tre herrar att bjuda på ett nedslag i samtiden där formen av nedslagen är anakronistiska, det vill säga sång, sketch, monolog, de klassiska revybyggstenarna, medan det innehållsmässiga är rykande färskt och till och med så ”up to date” att inget av det ännu hänt. Hur är detta möjligt, frågar sig vän av ordning. Det är inte möjligt, är svaret, med tillägget: Endast det omöjliga är intressant.”

Att Andreas T Olsson, Per Andersson och Claes Eriksson fick till speltid på Lorensbergsteatern får betraktas som guds försyn. Framför allt för att de två förstnämnda är flitigt engagerade herrar.

– Det blir tolv föreställningar och vi spelar till och med på nyårsafton. Det har jag aldrig gjort förut.

Nu blir ”Anakronisterna” det sista Claes Eriksson gör på Lorensbergsteatern innan Vicky Nöjesproduktion och 2entertain tar över driften efter att ha köpt den anrika teatern.

– Vi köpte ju teatern för att få spela våra produktioner. Det har ju gått väldigt bra, men har med tiden också blivit tungrott. Den sista föreställningen med gänget var ”Macken” 2018, som blev en succé. Men efter den har vi ju inte gjort något tillsammans. Jag presenterade en idé för alla 2018 om en ny föreställning. Alla var entusiastiska, men så blev Knut (Agnred) sjuk. Vid flera föreställningar av ”Macken” fick Lasse Beischer, Per Fritzell och jag täcka upp för honom. Det blev ju aldrig riktigt samma sak. Sista föreställningen med ”Macken” 2018 blev på sätt och vis tack och hej för Galenskaparna och After Shave, erkänner han.

– Sedan spelade jag ”Vardagsmat” 2019 på teatern fram till pandemin, en föreställning som jag planerat att spela in. Men det blev tyvärr aldrig så. Vi har haft teatern i 37 år. Jag var först av oss att kliva upp på scen i ”Stinsen brinner”. Nu blir jag den sista att göra det med ”Anakronisterna”. Det är förstås både vemodigt och melankoliskt. Men också en känsla av lättnad. Det har varit ett stort ansvar. Nu hamnar teatern i rätta händer, vi kunde inte fått det bättre och dessutom står inte köpare av en teater i kö.

Men när förslaget om försäljning kom upp i Kulturtuben, föreningen med bland andra Galenskaparna och After Shave, 2023 var Claes Eriksson den som röstade emot.

– Jag gjorde det för personalen, som lagt ned sin själ och sitt hjärta i det här. Jag kunde inte medverka till att trotjänare tvingades gå. Nu sker det, men mer på en naturlig avgång.

Claes Eriksson har inte förlorat sin kärlek till skrivandet och till underhållning. Men det går trögare med åren.

– Jag känner att jag förlorat mitt omdöme till samtiden. Det är svårt att skriva nu. Det är som jag inte får fatt i det. Lusten att stå på scen kommer ju dessutom ur skrivandet. Därför är jag väldigt glad för ”Anakronisterna”.

”Anakronisterna”, Lorensbergsteatern, premiär 27 december 2024. Tolv föreställningar spelas till och med 6 januari 2025.

Av och med: Per Andersson, Andreas T Olsson och Claes Eriksson.

Piano: Per Johansson.

”Anakronisterna” kommer göra ett gästspel på Kulturhuset Stadsteatern i vår.