Japan tur och retur på en dryg timme

Sedan ett år ser ju inte världen lika dan ut, om än att den gör det. Men resandet är ju inte lika självklart längre och för vår del har det blivit kortare bilutflykter, vilket är helt ok samtidigt som det är lite trist. Nu finns det ju alternativ för den som vill drömma sig bort och få en känsla av att resa. Som när man kliver in i nyöppnade Kuruyas lokaler, restaurangen som tidigare syster Koizen och köksmästaren Alvin Chus omakasefinesser, på Aschebergsgatan i Göteborg.

Nyöppnat. Foto: KAI MARTIN

Jo, familjen Chu har inte lämnat sitt etablissemang, men öppnat en ny restaurang nu när Koizen etablerat sig i Linnéstaden på Nordenskiöldsgatan (har skrivit om båda ställena här och här). Nu är det Alvin Chus lillebror Viktor som med hjälp av sin bror och mamma Teresa, som kommit med tips och insikter, står nu han för inriktningen. Nu handlar det om något slags japansk after work, mer inriktning på mat än på dryck, kallat donburi. Lite åt tapashållet med flera rätter (man kan också välja något litet plus något stort portionsmässigt) eller poke bowl, om man så vill. Men, förstår, med den japanska faiblessen för ett estetiskt kök med rätter som var och en får ta plats.

Kuruya bjuder verkligen på en resa till Japan och jag, som var där 1997, känner minnesluckorna slå upp på vid gavel i den trånga, men charmiga och nyrenoverade lokalen i Vasastan.

Det finns säkert någon som kan sin donburi, som märker att nyligen examinerade maskiningenjören Viktor Chu är ny på jobbet; jag gör det inte. Han är omsorgsfull och nyfiken i sin matkonst, noggrann och serverar allt med lågmälda kommentarer om vad som bjuds.

När jag äter izakaya moriawase (en smakmeny) kommer en parad av de rätter som annars finns på menyn och emellanåt någon överraskning. Det är äggvita, lax, tonfisk, fläsk, svamp, picklad gurka… allt upplagd i de små skålarna med sådan ackuratess att det egentligen svårt att bryta taffeln eller ens börja äta. För det här är matkonst för både öga och gom. Den panerade kyckling tappar mig helt och den försvinner innan rätten hann bli fotograferad. Men egentligen är allt så otroligt vällagat och gott.

För en västerlänning från kalla Norden är det en spännande kulinarisk utflykt på en dryg timme i restaurangen (ja, hade lätt kunnat ta en längre lunch än vad som skedde) och med transittiden på cykeln får jag en resa till Tokyo på en och en halvtimme. Man kan ha det sämre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s