Musikal:

NÄRMARE KANTEN

Starkt. Karoline Dons gör Jonna med stor inlevelse och skicklig sång.

Foto: ANNICA ENGSTRÖM

Det sätts inte upp många nyskrivna musikaler i Sverige. Senast, väl, ”Så som i himmelen”, Kaj Pollackfilmen som blev iscensatt med premiär tidigare i  höstas. Dessförinnan…?

Jag vet inte. Kanske just Martin Schaubs och Patrick Rydmans ”Lilly” våren 2015, som snarare var mer ett försök, ett slags utkast till musikal och satt på scen med sträng och stram budget.

Det blev ingen fortsättning för den uppsättningen eller musikalen. Men kompositörsparet Schaub-Rydman har inte gett upp. Idogt har de fortsatt, förvissade om att lyckas och har nu greppet om inte mindre än två musikaler. Dels den av Malmö opera beställda ”We never sleep” och dels ”Närmare kanten”, som nu har haft sin premiär.

Det är på alla sätt och vis imponerande och värd sina applåder. Men inga rosor förrän allt egentligen är satt på scen och upp till bevis.

Med ”Närmare kanten” är det en speciell musikal som tillkommit som en idé från stiftelsen Gyllenkroken, som jobbar med människor med psykisk sjukdom eller dito funktionsnedsättning. Tillsammans med rutinerade regissören Mattias Palm och paret Schaub-Rydman har historien om den unga kvinnan Jonna skapats genom grupparbeten och diskussioner under två år. Det har blivit en stark och hjärtskärande historia till skickligt skrivna kompositioner.

”Närmare kanten” är också gjord i samarbete med Högskolan för scen och musik där musikaleleverna fått något reellt och nyskapat att jobba med. En fantastisk möjlighet.

Att dels skriva musik och text för en historia om psykisk ohälsa är att gå försiktigt fram, men samtidigt inte backa för känslor oavsett om de är utåtagerande och inkapslade.

Här finns en fin balans mellan eufori och kärlek och förtvivlan och den nedåtgående manin med destruktiv självcentrering.

Karoline Dons Jonna är skör och stark i samma andetag. Med en väsentlig del av sin barndom förträngd försöker hon söka lycka och framtid med sin nyfunna pojkvän Gabriel (David Lindell). Men historien gör sina utkast och fångar henne alltmer där frågor kräver svar. Svar som den beskyddande, men av sorg krossade modern (Irina Sirén) inte klarar av att ge.

Känslosamt. Spelet mellan Jonna (Karoline Dons), Anna (Irina Sirén) och Kim (Alma Bengtsson) är skickligt.

Just i spelet mellan mor och dotter uppstår stor musikalisk dramatik där, faktiskt, tystnaden får stor plats och bereder dramatik. Skickligt. Det blir också speciellt med Karoline Dons sång, vackert modulerad, mot Irina Siréns repliker – ett grepp som tar sig hela vägen in i hjärtat. Senare också tillsammans med Jonnas syster Kim (skickligt agerat och sjungit av Alma Bengtsson).

I ensemblen finns nio personer från stiftelsen Gyllenkroken, alla med erfarenhet av just psykisk ohälsa. De finns som ett slags grekisk kör, bidrar med stämningslager som föreställningen inte kan vara förutan. Några av dem agerar också mot de nio musikaleleverna, som ser sin chans i rampljuset men får sin match av amatörerna.

Så är det underbart att se kaféinnehavaren Ingvilds (Marie Gårseth Gathe) entré fylld av förtvivlan och ivrig strävan efter att skapa en kommersiellt gångbar stil för sitt ställe.

Och scenen med Hugo (Walfrid Lindsgård), Gabriels bäste vän, tillsammans med dansläraren och pojkvännen Pepe (Olof Åhman) till en livfull tango är på många sätt och vis fantastisk.

Fint också att låta samtliga nio roller får utrymme för presentation av sina karaktärer.

Jo, ”Närmare kanten” är en skicklig musikal som omfamnar mycket musikaliskt – pop, en smula rock, tango, jazz och klassisk musikal. Historien har en utmärkt dramaturgi och vågar famna ett komplicerat ämne utan att göra den patetisk eller till för dramatisk. ”Närmare kanten” känns in i hjärtat och berör själen.

Visst kan jag emellanåt längta efter ett starkare utspel och större desperation. Ibland vill jag ha dissonans för att förstärka det psykiska kaoset, eller rocklarm för att höja känslorna. Men framför allt är jag tagen av modet att våga iscensätta det här, på detta viset och med det resultatet. Det förtjänar både blommor, rosor och en fortsättning på en angelägen musikal i andra, större sammanhang. Det håller den för.

Närmare kanten

Högskolan för scen och musik

Musik och sångtexter: Martin Schaub och Patrick Rydman.

Regi och manus: Mattias Palm i samarbete med kompositörerna och deltagarna från Stiftelsen Gyllenkroken.

Orkesterarrangemang: Martin Schaub och Axel Mårdsjö.

Kapellmästare: Daniel Lindén.

Scenografi och projektioner: Annica Engström.

Ljuddesign: Anders Kempe.

Ljusdesign: Fredrik Magnusson.

I rollerna: Karoline Dons, David Lindell, Natasja Jean-Charles, Ester Hedlund, Walfrid Lindsgård, Olof Åhman, Alma Bengtsson, Frida Linell, Marie Gårseth Gathe, Irina Sirén tillsammans med Stig Andersson, Cecilia Augustsson, Anneli Björk, Anna Brodin, Frida Gollnik, Mirella Hetekivi, Mona Johansson och Ulrika Karlsson.

Orkester: Marcus Fenn, bas, Maja Molander, cello, Anton Olsson, trummor, Theodor Hedström, gitarr, Axel Mårdsjö, träblås och synt, Anna Brodon, trumpet, och Daniel Lindén, piano.