John Holm några mil och år från Göteborg

Han blev ju ikonisk på 70-talet, reds av myten om sig själv, omsvärmades av historier om skörlevnad och missbruk; en spröd man med en egen röst som ljöd så stark oavsett om han ackompanjerades ensam med sin gitarr eller med sitt kompband.

JohnH4

En man, en röst, en gitarr. Foto: KAI MARTIN

Jag tror nog att han tröttnade på allt det där. Att musiken, de rena ljuden, de exemplariska klangerna och melodierna i hans huvud aldrig blev som på skiva; åtminstone inte för honom. För vi andra slutade aldrig att lyssna, vi som tjusats av album som ”Sordin”, ”Lagt kort ligger” och ”Veckans affärer”.

Så när något Facebookklipp glimrar förbi om att John Holm spelat i Sverige sommaren 2015 blir förvåningen lika stor som förtvivlan över att ha missat det här.

När ett nytt inlägg på Facebook överraskande talar om att John Holm ska på turné och att Hemma hos i Landvetter kommer bli första anhalt, är förvåningen och glädjen desto större. Det handlar alltså om en kortare turné som omfattar spelningen i Landvetter (20/11), en färjetur med Viking Cinderella (21/11), Kajskjulet i Halmstad (27/11) och Kafé Deluxe i Växjö (28/11).

Jag hade haft förmånen att få träffa honom 1997 för en intervju i Malmö, när han flyttat tillbaka till Sverige efter en sejour i USA. Då hade en omfattande box kommit och senare albumet ”Vägen till Kalifornien” (1999). Han var en intressant person att prata med och helt utanför alla konventioner, nyfiken och lättpratad, öppen och sympatisk.

Men jag har aldrig sett och hört honom från scen. Hemma hos var en given plats, denna fredagskväll i november.

Han är utlovad att stå på scen klockan nio, det kommer att dröja ytterligare en timme innan de förtjusta applåderna och det förväntansfulla sorlet ljuder i den lilla lokalen, sprängfylld till bredden får se John Holm, som går i släptåget av gitarristen Peter Bryngelsson och sonen Axel Holm.

JohnH1

Axel Holm – en ung man, en röst och en gitarr. Foto: KAI MARTIN

Kvällen inleds av sonen, som jag senare får reda på är den verkliga orsaken till att John Holm vill ut och spela igen. Jag förstår hans tankar, det är kittlande att få visa sin historia, uppträda med sin musik för sina barn och än mer, förmodligen, att göra det tillsammans med dem.

JohnH2

En man, en ”gitarr”, utan röst. Foto: KAI MARTIN

Sedan spelar Peter Bryngelsson en instrumental version av ”Ett enskilt rum på Sabbatsberg” innan John Holm äntrar scenen och duon inleder med ”Maria, många mil och från här”.

Det. Låter. Fantastiskt.

Rösten är intakt. Den sköra och starka, den särpräglade och den som ständigt pockar på uppmärksamhet.

Men fortsättningen blir något av en paradox.

För med vetskapen om att jag lyssnar på en man som tidigare vigt sitt liv åt perfektion blir det märkligt att höra ett slags offentlig repetition, där misstag och felspel samsas med en röst som man aldrig kan få nog av.

JohnH6

Far och son, ett munspel, en röst, en gitarr. Foto: KAI MARTIN

Sonen Axel kommer in och ackompanjerar på munspel och det är väl inte mitt livs starkaste ögonblick, men jag förstår, som sagt, John Holm och varför detta sker. Och det måste också vara så, att det har krävts mycket att kasta all denna kontroll över ända och våga stå (läs sitta) på en scen, låta musiken blir till ett skälvande löv, där ingenting är tillrättalagt, men där, faktiskt, humöret är gott och stämningen avslappnad.

JohnH5

En man, en gitarr, ett gott humör. Foto: KAI MARTIN

För John Holm och Peter Bryngelsson må inte ha satt den knappa timmens låtlista till något som kan stavas till perfektion. Men det kommer och med det kommer kanske ytterligare låtar till minnesbanken och därmed också till publikens förtjusning.

Nu blir extranumret en bättre repris på redan spelade ”Den öde stranden” och däremellan, någonstans

I Peter Bryngelsson har John Holm en trygg anförvant, en stabil musiker som sköter mellansnack med goda historier till John Holms förtjusning. Så, ja, det kan bara bli bättre och ja, jag får väl stå ut med en dyr kväll (två rätters middag – en toast Skagen som hämtad från en korvkiosk samt en kalvfilé med ett halvfabrikat till potatisgratäng – och musik för 595 kronor) för att få höra den där rösten som jag törstat efter att få höra live.

JohnH3

Väntan på John Holms röst är över. Foto: KAI MARTIN

 

 

 

3 kommentarer

  1. Max · november 22, 2015

    Kul att han rör på sig.
    Sist vi skulle se honom höll inte rösten, för mycket sågspån på golvet på Bullerbyn….många mil och år härifrån….

    Gilla

  2. Ping: 2015 – upp och ner | kaimartinblog
  3. Ping: Närmare än så går inte att gå | kaimartinblog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s