Konsert

Danny – Sveriges showman nummer ett!

Posted on av Kai Martin

Show:

DANNY

!!!!

Total underhållning. Även i ett ”nedskalat” format håller Danny Saucedo otroligt hög nivå på sin underhållning. Foto: KAI MARTIN

Draken Live, Göteborg.

Publik: Utsålt.

Bäst: Hur Danny sömlöst går från en genre till en annan med sitt eminenta band.

Sämst: Momentet med snurra hjulet var lite lökigt.

Fråga: När kommer nästa stora show med Danny…?

han slog fullkomligt knock på mig med sin show ”Nu” (2017/2018) på Börsen i Stockholm och the Theatre i Göteborg (recension här). Denna fullödiga föreställning med extra allt späddes på med ”The run(a)way show” (2019). (Recension här.) Skulle någon någon gång toppa detta – annat än Danny Saucedo själv.

Så kom pandemin och la sordin på det mesta, men i ett fönster hösten 2021 bjöd Danny upp till en show för en sittande publik på Kajskjul 8 i Göteborg, som i sitt format var fullständigt galet bra. Nej, man fick inte stå upp och dansa till denna hans ”Danny Saucedo dinner club experience”. Men vi var många som gnuggade rumpor den kvällen i ett slags sittdans. (Lös om föreställningen här.)

Året efter uppdaterade han sin ”Run(a)way show” med tillägget 2.0 på Cirkus i Stockholm (läs om den här). Toppkvalitet igen med dans, musik och en publikfest som bjöd in alla.

Jo, jag har sett Danny Saucedo några gånger och han har som få andra tagit sitt artisteri till riktigt höga nivåer.

Nu var det dags igen. Denna gång med något som initialt skulle vara en unplugged show, men där det kliat i de kreativa fingrarna och turnén har vuxit till något annat. Heller också ville han bara luras. För under hösten har han liksom börjat baklänges. Han med bandet – Jonas Pomo, klaviatur och sång, Sebastian Ågren, bas, gitarr och sång, och Niklas Nygren, trummor, sång och syntbas – kommer in på scen med ryggen mot publiken, bockandes och bugandes mot en backdrop föreställande en konserthall. Så chillar han med bandet, knäpper upp en öl för att börja leka lite soft med instrumentet. Så upptäcker han oss! Välkommen till ett backstagegig.

Larvigt…? Ja, kanske. Men en annorlunda grepp och det dröjer inte längre förrän var enda kotte i Drakens salong är delaktig i en denna formidabla underhållning.

Han förvandlar tillsammans med bandet låtarna till en fest av improvisation och lekfullhet. Sömlöst glider de mellan genrer som funk, soul, latin med Danny Saucedo som en bländande crooner, som inte bara har total kontroll över sin spänstiga röst utan också utmanar den med skicklighet. Oerhört imponerande.

Han är kung av salsa, en mästare i funk, en cool jazzkatt, hittar rätt i pop, soul och mer balladintima format. Det är uppenbart att bandet trivs med hur de får traktera Dannys låtar tillsammans med honom och alla får sin presentation i form av snyggt levererade solonummer redan tidigt i showen.

Han har valt att köra på lite lösare boliner än normalt. Använder sig mer av stolpar i berättelserna kring låtarna än en inpluggat manus. Det kan bli lite slirigt ibland, men är också charmigt och inbjudande. Han plockar på volley upp någon kommentar från publiken. Filosoferar kring ljud och ljus rikedom, om sin egen roll i universum och raljerar ståuppaktigt. Dansen har fått kliva åt sidan. Han klarar sig bra ändå.

I somras på Way out West såg jag Benjamin Ingrosso bjuda på sin spännande show (skrev om den här). Men han har en bit kvar till toppen. I slutet av augusti såg jag Darin i Slottsskogens entrépark (läs här). Imponerande. Men en bit kvar. Men självklart ska det bli spännande att få se hur han klarar det stora formatet med Ullevi i sommar. Men ingen, säger ingen, slår Danny. Han är Sveriges showman nummer ett!

Danny Saucedo, Draken live, 1 december 2024, låtlista:

  1. Brinner i bröstet
  2. Så som i himlen
  3. Vibes
  4. För kärlekens skull (Ted Gärdestad-cover med inslag av Håkan Hellströms ”Känn ingen sorg för mig Göteborg)
  5. ”Snurra hjulet”, där låtarna lottas fram – den här kvällen ”In the club” i dansbandsversion, Happy that you found me i hårdrocktappning och Amazing som reggae
  6. Happy that you found me
  7. Har du sett henne i blått?
  8. Dör för dig
  9. Om igen
  10. Honom
  11. Ere bara jag
  12. Snacket på stan
  13. In the club (extranummer)
  14. If only you
  15. Amazing

Charmigt larmigt från förr nu

Posted on av Kai Martin

Konsert

STRY OCH STICKY spelar Kriminella Gitarrer och BLOSS (förband)

!!!

Återkomsten. I juni 1978 spelade Stry Terrarie tillsammans med trummisen Sticky Bomb med Kriminella Gitarrer på Errols i Göteborg. Nu har duon återvänt med det tidigare bandets material och gästade Valand för en charmigt larmig konsert. Foto: KAI MARTIN

Valand, Göteborg.

Publik: 200.

Bäst: Spel- och på scenglädjen.

Sämst: Borttappet i ”Vårdad klädsel”.

Fråga: Vad händer med Kriminella Gitarrers material nu…?

Erkänner. Jag är inte mycket för nostalgi. Jag behöver inte se band som en gång betydde något för att bekräfta att allt var bättre förr. Men med Kriminella Gitarrer är det en smula annorlunda. Dels för att bandet är generationskamrater med oss i Kai Martin & Stick! och för att gruppens singel ”Vårdad klädsel”/”Förbjudna ljud” tillhörde de inledande skalven som för den tsunami av singlar som kom ur den svenska punktrörelsen.

Jag såg bandet på Errols – minns inte om det var båda kvällarna 16 och 17 juni, men definitivt en av dem – 1978 då Klippanbandet gjorde gemensam sak med malmöiterna i Problem. Det var en fantastisk kväll med de yngre punkarnas uppror och larm mot de äldre Problems fräna pubrock/powerpop med attityd.

Men sångaren Stry Terrarie i Kriminella Gitarrer var (och är) en rastlöst individ. Sättningen i Göteborg – Stry, sång, Mats P, gitarr, Affe, bas, och Sticky Bomb, trummor – gjorde bara ett fåtal konserter ihop. I augusti hade frontmannen – och låtskrivaren – Stry Terrarie dragit till Malmö. I mars såg jag honom i sin nya konstellation Besökarna (med Henrik Cederberg på bas, senare i Kai Martin & Stick!) på Sprängkullen. Ett band han, efter några inspelningar och konserter bröt upp för att bilda Garbochock (eller Garboshock, som de första skrev sitt namn). En grupp som satte djupa spår i den svenska nya vågenhistorien, trots att även de fanns under en – alldeles för – kort tid.

Stry gick vidare. Blev medlem i Ebba Grön, startade Rymdimperiet och senare Imperiet innan han blev sin egen herres mästare.

Hans musikaliska utveckling och, kanske mest, hans sätt att skriva texter har smittat. Jag vill påstå att utan honom hade inte Thåström skrivit så som han gör (ja, med påverkan från fler, förstås).

Senast jag såg och hörde Stry var på Svensk punk 25 år på Vågen i Göteborg. Ja, den galan 2001 där Gomer Explensch och jag gästade husbandet (delar av Attentat) för några Kai Martin & Stick!-låtar. Det gick att konstatera att han dessvärre inte var i någon vidare form. Ur min intressesfär försvann han ur sikte, även om jag emellanåt återvänt till de han tidigt gjort i band och solo.

Men ge tappt…? Nej. Stry Terrarie har envist jobbat vidare ( och ibland bytt namn, som Stry Kanarie) med sin musik. Egenproduktioner och -videor har staplats på varandra i en jämn ström. Alltid utforskande och återvändande till det han har gjort, men också skapandet nytt på basen av det han tidigare byggt.

Jag håller honom högt och han var en spännande figur vibrerande av kreativitet där i slutet av 70- och i början och mitten av 80-talet. Vi såg Clash tillsammans på Olympen i maj i Lund 1980, några dagar senare fanns han i det hus som attackerades av raggare i centrala Lund och där jag blev misshandlad.

Så, ja, det finns beröringspunkter. Och en orsak att se vad han – tillsammans med kreative, numer DJ:n, Sticky Bomb, som man kunnat se och höra i både Torsson och Wilmer X – skulle göra av Kriminella Gitarrers juvenila punk.

Det blir en spelning som blandar och ger, men framför allt bjuds på en charmig och larmig konsert. Tillsammans med Sticky Bomb, gitarristen och sångaren Jake Lundtofte och basisten och sångaren Thomas Holst (jo, från Wilmer X och även Torsson) inleds aftonen med Ebba Gröns ”Stockholms pärlor”. Logiskt, eftersom det är en av Strys låtar. Men det är ju bara en introduktion till kvällen.

Med Stry på scen blev det uppsluppet allvar. Han är lika rastlöst poserande som förr. 67 år gammal rister det i den smala kroppen, som han låter vibrera till låtarna. Det låter oförskämt bra, oförskämt piggt och snabbt skakar han och bandet av eventuell nostalgi.

Spelningen blir chosefri och jag vill nog påstå att jag aldrig sett en mer tillfreds och glad Stry på scen. Jag vet att Sticky Bomb har längtat efter att få spela Kriminella Gitarrers musik igen. Det tror jag Stry också har gjort. Tillsammans gör de sin ungdoms musik relevant. Bara för att de kan och vill.

onsertFörbandet, Mamögruppen Bloss bjöd upp för en rolig halvtimme som förband. Trions punk doftar – inte bara för att de är tre – av Nirvana, men också av Offspring. Det är energistinnt, välspelat och fyndigt med tre individuellt skickliga och coola musiker (Carl Emil Bager, gitarr och sång, Glenn Rosenqvist, bas, och Rasmus Langéen, trummor). I mitten av december kommer gruppens debutalbum. Till dess kan man lyssna på hittills utgivet material här.

Låtlista, Stry och Sticky spelar Kriminella Gitarrer, Valand 8 november:

  1. Stockholms pärlor (Ebba Grönlåt, skriven av Stry – utan honom på scen)
  2. Förbjudna ljud
  3. Silvias unge
  4. Vietnam
  5. Inte intressant
  6. Restriktioner
  7. Stig Bomb (Sticky Bomb på sång – ingen Stry på scen)
  8. Anarki
  9. Hitlers barn
  10. Äcklig
  11. Anna Greta Leijons ögon
  12. Vårdad klädsel
  13. Knugen skuk
  14. 36 patroner (Sticky Bomb på sång – ingen Stry på scen)
  15. I wanna be your dog (Stooges-cover, extranummer)