Fyra rykande aktuella spänningsromaner. Tre från Göteborgsområdet som också har häradet som plats – i stort sett – för händelsernas förlopp. Den fjärde från Stockholms skärgård. Alla väl värda sin läsning i olika form av temperament och spänning. Håll till godo!

Åke Edwardson: Den smutsiga floden (Albert Bonniers förlag)

När trettio år efter Erik Winters entré i ”Dans med en ängel” gör nu Göteborgskommissarien sorti. I en förhållande vis tunn bok (317 sidor) matar han den med sinnrik spänning, som håller läsaren på halster till de sista sidorna. Jo, Åke Edwardson kan sin sak och vet att låta sviten med Erik Winter vara oklanderlig i språk, intriger och karaktärer. Ja, Erik Winter ältar om igen sin relation med familjen, den spanska solkusten, lägenheten vid Vasaplatsen och tomten nere vid Amundön där ett hus ska byggas. Dit där familjen nu ska förenas.

Ut under resans gång har faiblessen för John Coltrane försvunnit. De exklusiva whiskysorterna figurerar ytterst sparsmakat här. Men snobberiet finns där med frestande god mat som tillagas med ingredienser från Saluhallen. Jo, Åke Edwardson håller Erik Winter i strama tyglar i sitt Göteborg, om än för en och annan resa någon annanstans. Som med parallellhandlingen kollegan Ringmars son som försvunnit i Kuala Lumpur. Klart att det blir en bisatsresa, om nog så spännande, till Malaysia för både en oroad Ringmar och en solidarisk Winter. Samtidigt en jakt på bestialisk våldsman som strimlar ansikten på unga, vackra kvinnor nere vid Röda sten. En gärningsman som Winters kollegor inte lyckades gripa senast hen genomförde sina dåd (Winter var då tjänstledig i Spanien). Men nu ska det ske.

Ja, det är förstås en omöjlig ekvation att förena Kuala Lumpurs grumliga sammanflöden med Göta älvs. Men i Åke Edwardsons värld går det ändå. Han skriver bitvis realistiskt, ibland drömskt på edwardsonskt manér – åtminstone gällande spänningslitteraturen – och är tryggt förankrad i Göteborgsmiljön precis som han vant rör sig i det fuktiga klimatet i Malaysia.

Så final för Erik Winter författad på ett infernaliskt spännande vis med ett rafflande slut. Samtidigt kan jag inte ana en öppning för ytterligare en roman. Jag tror att Åke Edwardson har det i sig, om han ger sig själv lite tid.

Daniel Alfredson: Det andra livet (Polaris)

Regissören Daniel Alfredson debut i thrillergenren ger definitivt mersmak. Här kastar han sina läsare in i det kalla kriget. Växlar mellan tidigt 70-tal och vänstervågens romantiserade bild av Östblocket – här främst DDR – och ubåtsdrabbade Stockholms skärgård i 80-talets början. Bibliotekarien Helena lever ett stilla liv med sin familj i en förort väster om centrala Stockholm. Av sin nyss avlidna far har hon ärvt ett sommarhus i Stockholms södra skärgård, inte långt från militärbasen Muskö. Men lugnet är skenbart. Ett telefonsamtal väcker historien till liv. Som ung engagerades Helena som anspråkslös spion av DDR. Hon bröt slutligen kontakten. Men nu är det dags igen. Delar av en besättning från en rysk ubåt har akterseglats samtidigt som ubåten utsätts för attackaren från den svenska marinen. Nu ska de fyra ryssarna räddas och Helena tvingas återigen träda i tjänst.

”Det andra livet” är en raffinerad roman i John le Carrés anda, som sakta, noggrant mejlar fram både handling och karaktärer. Daniel Alfredson har gett sin roman en dokumentär karaktär med tidningsnotiser från verkliga händelser hösten 1982. Allt skapar en trovärdighet tillsammans med en miljö som verkligen ekar både svenskt 70- och 80-tal. En klaustrofobisk tid fylld av misstänkliggörande mellan de stora blocken USA och Sovjetunionen med deras allierade i form av Nato och Warszawapakten med lika goda kålsupare i båda blocken. Daniel Alfredson balanserar detta skickligt och har med Helena hittat en anonym hjälte som växer sig starkare för varje blad som denna bok bjuder.

Jensen & Gabay: Parabellum (Nona)

Morgan Jensen och Theo Gabay har med sina två tidigare thriller – ”Justitia” och ”Carpe Noctem” (läs recensioner här och här) – skapat gastkramande spänning i Göteborgsmiljö och iskall dramatik vid Svalbard för teamet Simon Kempe och Milla Becker. Författarparet håller även här spänningen vid liv från start med ett brutalt journalistmord på Frölunda torg. Sinnrikt och som skickligt av slumpen väver de in nynazismens våldsgärningar och unga gärningsmän i storyn. Det ger ”Parabellum” en kuslig verklighetsförankring. Parallellt med detta har Simon Kempes och Milla Beckers nemesis Gustavsson åter skridit in i handlingen. Han som gav en cliffhanger som hette duga i slutet av ”Justitia”.

Jensen & Gabay kan det här med spänning. De kan det här med explicit våld och de bangar inte för att blott gängkriminalitet. ”Parabellum” är osvikligt dramatisk från start till mål. Samtidigt så upprätthåller författaren både Simon Kempes och Milla Beckers vardag, som för att balansera deras utsatthet i yrket. Med detta sagt kan nog familjerelationerna vara nog så gripande och när ska egentligen Simon Kempe och Milla Becker mötas på ett mer intimt plan…?

Det ska vara klart med en tv-serie för denna romansvit signerad Jensen & Gabay. Det förvånar mig inte. Båda är ju dessutom meriterade inom manusskrivande och film, så det kan blir något rejält spännande av det här.

Paret vet att hålla liv i sina historier från en roman till en annan. Så också med ”Parabellum”. Så det är med otålighet jag väntar på dem fjärde boken i serien.

Tony Fischier: Sardonicus fyra visioner (Lind & co)

Han är flitig – och skicklig i sitt författande – Tony Fischier. Efter debuten med ”Mannen som försvann” (2021 – recension här) har han kommit ut med flera romaner. Med ”Sardonicus fyra visioner” är han upp i sex bara om kommissarie Niklas Ragnvik.

Tony Fischier tummar inte på kvaliteten. ”Sardonicus fyra visioner” är inget undantag. Skickligt håller han spänningen vid liv från första sidan till den sista. Återigen sitter man med andan i halsen efter den intensiva finalen efter en nära nog maratonläsning. För så skickligt är hans romaner skrivna att ett kapitel måste följas av nästa.

Intrigen är raffinerad där liket av en av Sveriges rikaste män hittas nere vid Röda sten. Ragnvik med team har att göra och jobbar sig noggrant närmare fallets lösning. Samtidigt dras Maxine Adlerkrantz, privatdetektiv och Niklas Ragnviks sambo, in i en tangerande handling. Från att ha varit något av en Lisbet Salander – Stieg Larssons starka ”Millennium”-karaktär – har hennes styrka lite märkligt tonats ned i den här romanen. Men utan att förta dramatiken i hennes scener.

Underbart är att konstatera att Tony Fischiers gode vän, seriekännaren Sture Hegerfors får en viktigt del i berättelsen. Den mördade miljardären är nämligen en stor samlare av exklusiva serier. Så kan man också hylla en mans gärningar.