Ulrika Nandra: Ett färgat liv (Forum)

Att journalisten och författaren Ulrika Nandra har en delvis indisk bakgrund är inte oväsentligt i denna hennes debutroman. Med en sårig dotter–far-relation i centrum blottas en hel värld med Göteborg, New York, London, Tanzania och Bombay som fond. Den framgångsrike konstnären Amal är född i Tanzania av indiska föräldrar, präglad av kultur, men är också en man som färgats av 60-talets frigörelse. Den som har gjort att han träffat svenska Siri, förälskat sig i henne och flyttat från multikulturella London till ett Lilla London stadd i förändring. De båda bildar familj där dottern Saskia fostras till självständighet. Men med ålderdomen radikaliseras Amal i sin sikhiska tro, så när Saskia meddelar att hon är gravid med en muslimsk man brister det och en avgrund öppnar sig mellan far och dotter. Bara denna relationen är värd sin historia, men Ulrika Nandra vill mer. In vävs också Saskias frilansande journalistiska gärning, där hon i Bombay jobbar med ett reportage om korruption, sexuellt utnyttjande och makt kontra fattigdom. Det är farlig mark, men under gång kommer information om sin far, som inte ens han vet om. ”Ett färgat liv” öppnar för rasism, radikalism, förtryck och cementerade strukturer. Hur lever man som färgad i Sverige…? Hur möter man en allt mer radikaliserad make/far…? Ulrika Nandra har författat en väl hållen historia, som aldrig släpper taget, men engagerar desto mer.

Peter Gissy: En avgörande ledtråd (Hoi förlag)

Landskronafödde göteborgaren Peter Gissy vet hur en kriminalstory ska dras. Sedan 1996 har han varit flitig inom genren och skapar skickligt bladvändare i syfte att underhålla. ”En avgörande ledtråd” spinner måhända lite slentrianmässigt kring mordet på en ung kvinna. Förre polisen, nu rättspsykolog Michelle Mohlin sätts motvilligt på fallet och dras in i en våldsam historia med livet som insats. Peter Gissy trissar skickligt upp tempot i berättandet. Göteborgsmiljöer svischar förbi i en rasande fart precis som genrens schabloner med seriemördare och utsatta kvinnor, tidspressad polis och en stad stadd i både kyla, mörker och fukt. Men ur detta hittar ändå Peter Gissy sina karaktärer och skapar ett krimdrama som fungerar väl för förströelse.

Tony Fischier: Mannen som försvann (Lind & co)

Tony Fischiers bakgrund är brokig: punkare, plit, musik- och filmrecensent, pennsamlare, journalist och nu, vid 58 års ålder, författare. Han kastar sig huvudstupa in i krimgenren med sin kriminalkommissarie Niklas Ragnvik i centrum, en karaktär med en plågad bakgrund med en försvunnen storasyster sedan många år och en skilsmässa. Ragnvik må vara en ensamvarg, men är inte genrens klassiska kommissarie; faktiskt lite mer mångfacetterad än så med en väl avvägd mix av styrkor, svagheter och känslomässiga tillkortakommande. Tony Fischier nöjer sig inte med bara en seriemördare utan två, som båda härjar samtidigt. Han har också hittat en Lisbeth Salander-karaktär i vardande med privatdeckaren Maxine Adlercrantz, men hon fasas ut en aning ju längre historien lider. Lite synd. Men jag är övertygad om att hon kommer ta mer plats i de kommande böckerna som Tony Fischier har inom sig. ”Mannen som försvann” rör sig, precis som Peter Gissys ”En avgörande ledtråd”, inom bekanta krimrevir. Men Fischier har tålamod med sin berättelse, vågar ta sidospår för att senare knyta dem samman till den röda tråden. Han är dessutom införstådd med det polisiära arbetet. Bara polisradiokommunikationen i slutet av boken är en fröjd att ta del av. ”Mannen som försvann” är skickligt författad med en driven story som göra boken svår att släppa ifrån sig.

Jessika Devert: Dagboken jag aldrig skrev (Printz publishing)

Inspirerad av ”Bridget Jones dagbok” har journalisten och författaren Jessika Devert skapat en underhållande feelgoodroman med plats för mycket skratt. Istället för en 30-någonting kvinna är det 50-åriga läkaren som kraschar in i klimakteriet och mormoderskap under ett svindlande och underhållande år. Varje kapitel är alltså en vecka, det handlar med andra ord om 52 under detta år med dagar insprängda som underkapitel. Skriver man feelgood ska det vara lättsamt, men inte utan djup. Detta klarar Jessika Devert utmärkt väl, som kan sin karaktär och har empati med också distans till henne, för det är definitivt ingen biografi. Hon är all in med sin läkare, både vad det handlar om för- och nackdelar, som stormar känslomässigt trots ett tryggt förhållande.

Micha Foss-Ghazarian: De som inte syns (Tallbergs förlag)

En präst som bokdebuterar och gör det inom krimgenren…? Jo, så är det. Med ”De som inte syns” kliver Micha Foss-Ghazarian tillbaka i tiden till ett Göteborg strax innan millennieskiftet. I Vasaparken, bakom universitetsbyggnaden, hittas flera a-lagare döda. Mördade, visar det sig. Poliserna Gustav Nyberg och Lisa Forss med kollegor på spaningsroteln får att göra i ett listigt flätad historia med solkiga kanter. För Foss-Ghazarian bryr sig inte bara om polisens arbete för att trigga historien utan också om offren; vilka är det, varför har de hamnat där de hamnat…? ”De som inte syns” är den första i raden om Gustav Nyberg och Lisa Forss i en planerad trilogi, som ska röra sig framåt i tiden.