Show:
TYCK OM MIG med NIKLAS STRÖMSTEDT
!!!
Draken Live, Göteborg.
Publik: Fullt till fyra femtedelar (matinéföreställningen).
Bäst: ”Högalid”, briljant ”Penny Lane”-pastisch.
Sämst: Kalkonnumret.
Fråga: Efter att nu har speglat sig i sin far Bo Strömstedt, är det då dags för mamma Maragreta till nästa show…?
Det är tio år sedan han stod på scen med sin show ”Storhetsvansinne ” på Trädgår’n i Göteborg. Då fick jag möjlighet att prata med honom om livet, karriären, musiken… (läs här). Det blev ett, tycker jag, bra möte. Kanske ökade min respekt för Niklas Strömstedt än mer då. Jag vet inte. Men faktum är att jag skrev till honom hösten 2022. Jag hade hört hans låt ”Inga änglar gråter” i P4-programmet ”Karlavagnen” en sen kväll på väg hem från hockey. Jag slogs av hur bra låtsnickare han var (är). På morgonen, vi däckskifte inför vintersäsongen, spelades ”Om”. Förtjust skrev jag några rader. ”Vilka låtar! Vilka underbara arrangemang! Vilken popsnickare du är.”
Han blev ju rovdjuren för den hippa nöjesreporterskaran i skiftet mellan 80- och 90-talen. När hans ”Sista morgonen” – en monsterhit, ju! – häcklades av recensenter från den begynnande ironiska generationen. Kanske sveptes jag med; jag minns inte det. Men tiden har gett Niklas Strömstedt rätt. Hitlåtarna likaså. För att inte tala om samarbetet med Orup och Anders Glenmark i GES. Eller hans förnämliga översättningar av Abbas låtar till den svenska uppsättningen av ”Mamma Mia”.
Man kan tro att Niklas Strömstedt har skrattar hela vägen till banken. Lutat sig tillbaka med sina ambitioner och gjort en och annan comeback med GES för att fylla på kassavalvet. Men redan med ”Storhetsvansinne” blottade han en vekare sida av sig själv. Den som egentligen visas i hans låtar, men som i popigheten är lätt att missa.
Med ”Tyck om mig” – showen är baserad på hans självbiografi ”Om Niklas Strömstedt” (2023) – förtydligar han den veke, tvivlande och tyste Niklas Strömstedt.
I showen för tio år sedan bjöd han på en god portion humor i framträdandet, bland allt annat. Nu, 68 år ung, är han än mer chosefri och charmerande på scen. Visst, hans show är nu inne på sitt andra år. Men han bjuder skickligt på sina nummer som om premiären precis har varit. Kanske för att han har något att berätta och att han gör det från sitt hjärta.
Allt inleds med en åskknall och sedan berättelsen om en spelning i Åmål några år in på millenniet. Regnet öser ner och av utomhusspelningen blir det en försagd konsert inför bara en handfull människor. Sedan bilen hem 38 mil till Stockholm. Jo, det blir anekdoter om turnélivet. Om det hisnande att som 21-åring bli medlem i Ulf Lundells band, om den där turnépremiären 1979 i Halmstad, det ruttna hotellet, rummet med de flagnande målningar på väggen och – åter – regnet utanför. Hur Lundell själv knackar på dörren långt efter midnatt, dyblöt, med en förfrågan om att låna 200 spänn till en taxi.
Niklas Strömstedt härmar skickligt Ulf Lundell – och senare Evert Taube. Publiken suckar förtjust. Han har dem snabbt i sin hand.
”Nästa stad” (väl en svensk tolkning av Danny O’Keefes ”The road” följer som ett soundtrack till turnélivet för den unga Niklas Strömstedt. Nästa berättelse: mötet med Paul McCartney i Stockholm. En roande skildring om en stammande Strömstedt framför sin idol. Allt följt av ”Högalid”, en för showen – vad jag förstås – nyskriven låt som skickligt tangerar Beatles ”Penny Lane” på samma häpnadsväckande vis som the Rutles Neil Innes. Skrev jag om min beundran för Niklas Strömstedts som låtsnickare och arrangör.
På scen har han till sin hjälp multimusikerna Sara Niklasson och Emanuel Norrby. Tillsammans blir det musik för en hel orkester. Det låter förträffligt. Medmusikerna får också hjälpa till som lite av statister. Repliker för att få skjuts på Niklas Strömstedts berättelse.
För musikanekdoterna klingar av för det mer privata livet. Hur Efva Attling berättade att hon skulle lämna honom för en annan… en kvinna. Hur han tog emot det med samma tystnad som han såg hos sin far, Expressens chefredaktör Bo Strömstedt. Den där tystnaden som fick honom att gå i terapi. Så blir hans möte med psykologerna 1, 2 och 3 ett slags självrannsakan. Det blir naket, nära och raljant. För utan humor och distans går det ju inte att berätta om detta i en show.
Ja, det finns stråk av allvar. Men ett allvar som han håller på distans. Han blottar sin relation med sin pappa. Ställer frågor till honom, som han inte längre kan få svar på. Det blir både rörande, berörande och – märkligt nog – underhållande.
In mellan allt musiken. Som diabilder, som klickas fram för att exponera storyn lite extra.
Niklas Strömstedt kan det här. Hans motor på scen – oavsett om det är prat eller sång – tickar på fint. Visst, det finns en dipp i tempo efter någon timme. Inte så mycket av dramaturgiska skäl, som för att det på något vis uppstår en tomgång. Jag är inte speciellt förtjust i numret, där Niklas Strömstedt klär ut sig till en kalkon. Allt för att illustrera besöket hos en läkare för att operera bort gäddhänget under hakan. Där blir det som om han inte riktigt litar på Irena Krauss manus. Det blir pajigt.
Men ”Tyck om mig” är en och en halv timmes utmärkt underhållning över det hela. Han är charmig, närvarande och inbjudande. En utmärkt berättare parat med sitt låtsnickeri. Jo, det är lätt att tycka om dig, Niklas!
”Tyck om mig” med Niklas Strömstedt, Draken Live, Göteborg. 12 september 2026. Premiär förra året i Stockholm. Nu på sin andra turnévända.
På scen: Niklas Strömstedt, gitarrer, bas, klaviatur och sång tillsammans med Sara Niklasson, fiol, gitarrer, bas, banjo, slagverk och sång, och Emanuel Norrby, gitarr, klaviatur, dragspel, trummor och slagverk samt sång.
Regi: Simon Norrthon.
Manus: Irena Kraus.
Låtlista:
- Sånt är livet
- Nästa stad (the Road, Danny O’Keefe-cover)
- Högalid
- Alla jävlar vet (Everybody knows, Jayhawks-cover)
- Smöret upp (The lucky one, Alison Krauss-cover)
- Om
- När vi gräver guld i USA
- Vart du än går
- Tidningen
- Inga änglar gråter
- Oslagbara
- Är vi tillsammans i morgon (Will you love me tomorrow, Carole King-cover)
- Förlorad igen/Sista morgonen/Halvvägs till framtiden/Flickor talar om kärleken/En kvinna och en man/En väg till mitt hjärta (extranummersmedley)
kaimartinblog 