Film:

SAGAN OM KARL-BERTIL JONSSONS JULAFTON

!!!

Regi: Hannes Holm.

Manus: Hannes Holm, Mickael Hjort och Johan Kindblom.

Foto: Göran Hallberg.

Musik: Gaute Storaas.

I rollerna: Jonas Karlsson, Simon Larsson, Sonja Holm, Jennie Silverhjelm, Vanna Rosenberg, Dag Malmberg, Robin Stegmar med flera.

Av Tage Danielssons novell ”Sagan om Karl-Bertil Jonsson julafton”, ur samlingen ”Sagor för barn över 18 år”, från 1964 blev det den klassiska tecknade filmen gjord av Per Åhlin elva år senare. En favorit för många i juletid och också en nödvändighet för många i generationen 50-, 60- och 70-talister på julafton. Ja, kanske mer än ”Kalle Ankas julafton”. Men temat har också retat. När Karl-Bertil avslöjar sitt paketknep vid posten, ”ta från de rika, ge till de fattiga”, brister det hos pappa Tyko Jonsson, varuhuschefen. Hans utbrott är klassiskt ”Jag har närt en kommunist vid min barm”. 14-årige sonens naiva välvilja, måhända inte helt legal, blir politik. Där och då stämplas också den fina animerade julsagan till ”vänsterpropaganda. Något som gör att det finns de som väljer bort filmen.

Det har förstås inte Hannes Holm gjort. Han väljer istället att hålla hårt i originalberättelsen, men har sedan tryfferat den rejält och dessutom vävt in en historia om fattighus, krigsbarn och än mer klasskillnader. Så, krasst, de som har svårt för Tage Danielssons och Per Åhlins saga lär knappast ta den här till sitt hjärta. Hannes Holm förvånansvärt trogen den nära 46 år gamla filmen. Här kliver karaktärer in i denna hans spelfilm, de tecknade blir ”otecknat” – ett begrepp som mina barn använde sig när det begav sig för 25 år sedan. Med detta sagt, de som kan sin ”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton” kan frossa i igenkännande, rabbla sin repliker och peka instämmande på den ena efter den andra figuren.

Men Hannes Holm vill förstås så mycket mer. Fattigflickan Vera (spelad av karismatiska Sonja Holm), krigsbarn (förmodat från Finland), lever med sin syster på ett barnhem i fattigkvarteren. Ficktjuveri ger mat och knapra inkomster. Föreståndaren, fru Hedqvist (Vanna Rosenberg) kämpar med skrala medel med sin verksamhet. Fattig möter oförstående rik, där välgörenhet (populärt ämne för dagen) skyler eventuella dåliga samveten hos överklassen. Det finns också en adderad sidoberättelse med kärlekshistorien mellan familjen Jonssons chaufför Ruben (Filip Berg) och husan Beata (Carla Sehn) plus att verksamheten vid Postens huvudkontor får ett större fokus, precis som Tyko Jonssons varuhus.

Men förstås är det Karl-Bertil Jonssons arbete på posten, där han inspirerad av Robin Hood (humoristiskt agerat av Adam Pålsson) har julklappar från rika för att ge till de fattiga, som förstås mest är i händelsernas centrum. I denna följer Hannes Holm originalet med kärleksfull plikttrogenhet. Väver fint in mötet mellan Vera och den glosögde Karl-Bertil – fint och porträttlikt spelad av Sebastian Larsson och parallellhistorierna blir till en fungerande helhet.

Ja, Jonas Karlsson är till oigenkännlighet en bullrande butter Tyko Jonsson, det vill säga att han är lik det tecknade originalet, men fjärran sig själv. Det måste ha varit en drömroll, för enkelt och smidigt för han över karaktären med Toivo Pawlos röst från 1975 till nu med en självklarhet. Men heller inte med något ytterligare att lägga till. Hans hulda maka Marianne (Jennie Silverhjelm) är mer fri i sin karaktär, men inte desto mindre än förstående och öm moder. HK Bergdahls är som gjord för Dag Malmberg, som kan sin fikonreplik. Och, ja, så fortsätter det.

”Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton” överraskar inte, men värmer fint ändå. Hannes Holm lyfter flyktingfrågan från 40-talets krigsår till nutid, men inte mer än att vi kan luta oss tillbaka i biosalongernas bekväma fåtöljer och betrakta de inklippta journalfilmerna från då. Känna empati och distans, men också ytterligare skapa det glapp mellan fattig och rik som har blivit så gapande stort 2021.