Show:

VUXEN – KAN JAG SLÄPPA UT MAGEN NU?

!!

2Lång, Andra Långgatan

Premiär 12 november, spelas lördag 13 och lördag 20 november.

Publik: Fullsatt.

Bäst: Tandläkarsketchen får mig att gapa stort.

Sämst: Ljudet var under all kritik.

Fråga: Blir det 25 år till…?

Det är klart att man ska fira 25 år som komiker- och sånggrupp. Det vill Syster Sören – Karin Blennermark, Annika Lindhe Rydh och Katrin Pellmé – understryka. Trion tar sats där de står utan tillbakablickar. Det vill säga, de står rakryggat i sin glimrande medelålder. Kvinnor mellan 49 och 56, där barnen är självständiga och kanske till och med utflugna. Tjernas åldrar skarvas det med, men landar alltid med något slags trygghet i den där de faktiskt är. Det blir chosefritt, en smula charmigt och småtrevligt om hur det är att vara vuxen.

Det märks att de är tre kvinnor som är trygga i själva och ihop. Det skojas med varandra, om varandra men sällan om någon annan. Var finns männen? Borde inte de vara tacksamma att raljera om? Relationsproblematiken? Inte för att det blir för självcentrerat, ämnena rör många och igenkänningsfaktorn är stor, men att kliva utanför de här tre kvinnornas ramar hade kanske skapat en frisk distans i sketcherna. De som tjejerna heller inte riktigt fått till knorren på, där man lite för ofta väntar på det förlösande, förklarande skrattet utan att det riktigt kommer. Nu blir det som en utandning, paus och över till nästa sketch/sång.

Haltar det i sketcherna är det desto stabilare i sångerna. Ambitiösa, empatiska och roande sångtexter med egna melodier, som emellanåt kan flörta med en Muddy Waters, klassisk rock’n’roll (underhållande och skickligt gjorda ”Bouppteckningsboogie”) eller klassisk gospel, tangerande en ”Oh, happy days”. Som i avslutande ”hyllandet” till vallningar. Trestämmigt, ibland fyrstämmigt då enmansorkestern Peter Jacobsson stöttar.

Ljudet för dagen fördärvar dessvärre upplevelsen. Inte för att jag suktar efter starkare volym, men nu når Syster Sören knappt utanför scenkanten med sin föreställningen med ”Vuxen – kan jag släppa ut magen nu?”. Det är förstås synd.