Konsert

EGGSTONE & MOMMYHEADS

Majas vid Havet, Varberg.

Förklara inte varför, men jag visste ju om att Eggstone skulle komma till charmiga Majas vid Havet. Strandkrogen utanför Varberg vid Västerhavets brus. Men när jag försökte, lite blekt, ragga sällskap var jag som vanligt ute i sista minuten. När jag väl bestämde mig var det för att inse att de där sista biljetterna var slutsålda. I något slags desperation slängde jag iväg ett meddelande till Eggstone om det möjligen fanns chans på en betalande gästlista. Lommabandets svar blev ”Kom och sälj t-shirtar åt oss”.

Så det var med en förenande av nytta och nöje som jag tog bilen, ensam, till Varberg, snitslade mig ned till Apelviken off season och klev in på Majas vid Havet. Bakom disken stod redan en ung man redo att sälja t-shirtar för Eggstone och gästande Mommyheads, som krånglat sig till norra Europa från USA. Han var förstås inte informerad men generöst beredvillig och efter att smitit in i backstage var platsen min.

Men…! Det var ju i förstone musiken som var det väsentliga, även om entrén betalades via jobb. Eggstone var ju något av mitt soundtrack under det sena 90-talet, vemodspop med utsökta melodier och arrangemang, musik med vässade egg och samtidigt runda kanter. Jag är svag för sånt.

När gruppen återförenades på Malmö Live med Malmösymfonikerna ledda av Michael Bartosch (ja, Eggstonegitarristen Patrik Bartoschs bror) i mars 2017 var det en ljuv återkoppling till bandets musik. Musiken kläddes väl i de stora arrangemangen och historiens vingslag svepte in i par med nostalgin samtidigt som bandets kompositioner är tidlös pop. Något som egentligen inte behöver dateras, i min bok.

Men nu var det i en mer nedskalad version av bandet, som under några dagar förenats med Mommyheads för några spelstopp i Sverige.

Förstärkta av keyboardisten Christopher Dominique (som också var med 2018) balanserandes sitt klaviatur och laptop i knät bakom basisten/sångaren Per Sundings rigg, fick musik utrymme också med Wallentin Richardsson (gitarr/klockspel/marackas/sång) och John Ferguson (gitarr/sång), som ytterligare stöttning.

Men det var Mommyheads som först tog scenen i besiktning. Jag har några album av bandet, som funnits sedan 1987. Lagt ned för att senare återförenas (2008) och varit idoga sedan dess, om än i väsentligt mindre skalan än då de under 90-talet var kontrakterad för Geffen.

Bandet, ledda av multimusikern Adam Elk, har varit i Göteborg, men av tusen och en anledningar har jag missat New York-bandet. Märkligt då jag uppskattar musiken, begåvad pop som på något vis förenar XTC:s smartness med Jellyfishs. Det var alltså hög tid nu för det produktiva bandet, som har en faiblesse för Sverige med låtar som ”Greta Thunberg”, ”Eldsjäl” (!) och ”Stockholm” på repertoaren.

Majas vid Havet är ett intimt rum, en låg, trång scen med närhet både mellan bandmedlemmar och publik. Det är svårt att inte komma tätt inpå och det gäller också den musikaliska upplevelsen. Kvartetten är samspelta och väver komplicerade arrangemang till lättsmält, intagande pop. XTC och Jellyfish har jag nämnt, men Mommyheads överraskar också med att spränga in ren King Crimsonkraft i vissa moment i låtarna. Detta utan att musiken förlorar sin Mommyheadskaraktär. Något för en konnässör att gotta sig i.

Bandet bjuder på en cirka timmes generös och total musikupplevelse, som ger mersmak. Adam Elk, Dan Fisherman, and Jason McNair med nye multimusikern vars namn jag tappat bort (Michael Holt hoppade av bandet sent i våras) vet hur en popsten ska dras in i 2020-talet. Bjuder på mycket musik från de senaste albumet ”Soundtrack to the world’s end” (2018), ”Future you” (2019), ”New kings of pop” (2020) och ännu inte utkomna ”Age of isolation”.

• 

• 

Eggstone har alltså packat den trånga scenen rejält. Bandet är ju en trio med i dessa snillen finns också smak för oändligt mycket mer i det musikaliska uttrycket. Så med Christopher Dominique, Wallentin Richardsson och John Ferguson blir bandets musik så mycket mer. För det finns melodier inte bara i bas- och gitarrspel samt sång med stämmor. Nej, ett klockspels betydelse kan inte nog accentueras. Inte heller möjligheten med ett keyboard att skapa väsentliga stråkarrangemang för rätt stämningar.

Nej, det handlar inte om att försöka skapa någon copy cat från musiken från gruppens tre album från 90-talet, men kanske mer om att göra den rättvisa. För Eggstone är noga med sin musiks sprängkraft i denna deras bitterljuva dräkt. Visst, Per Sunding har inte kommit i sångmässig form live och begåvas med några tuppar. Men helheten är ju förtjusande. Det är på samma gång härligt att slungas tillbaka till ett 90-tal där Eggstones musik ackompanjerade känslorna och snudd på hamna i en sedan länge emotsedd familjesammankomst med så mycket som ska avhandlas på alltför kort stund.

Ja, underbart är måhända kort, men stunden lever kvar. Eggstones musik – och Mommyheads – har den förmågan.

Låtlistor:

Mommyhead – 1. Speaker heart 2. Help me 3. Glimpsing 4. Don’t believe the pilot 5. Mutual enemy 6. Woke up a scientist 7. Age of isolation 8. Stockholm 9. Focus group 10. Prisoners 11. Twists and turns 12. New kings of pop

Eggstone – 1. Birds in cages 2. Sun king 3. Like so 4. Against the sun 5. Supermeaningfectlyless 6. April and May 7. The late 8. Taramasalata 9. Good morning 10. If you say 12. Wrong heaven 13. Marabous 14. Still all stand still – extra – 15. Diesel smoke 16. Happiest fool – extraextra – 17. Water 18. The dog