Dyra, kæra Danmark

Det är någonting med att hänga upp tvätten på sträcket utomhus. Se hur den rentvättad låter sig smekas av vinden, bölja i dess nyckfulla takt och samtidigt kyssas av solen för att av dessa gemensamma krafter för att göra tvätten torr. Det blir en kraftansamling av en hög med tvätt som behöver göras efter att man har rest. Väl på sträcket är det som poesi i rörelse, en stund för kontemplation och vegeterande. Men för att komma hem krävs en resa och den tog sin start på grund av ett uppskjutet bröllop från förra sommaren som nu skulle bli verklighet, om än i en coronaanpassad dräkt. Det slumpade sig också så att en 18-åring skulle fira helgen efter och eftersom släkten som stått för inbjudan till dessa båda evenemang tillhörde Z var det mot Danmark och Köpenhamnsområdet som vi tog sikte. Vi hade bestämt oss för att inte pendla mellan dessa högtidliga tillfällen och fick plats hos T, Z:s storasyster, och hennes fina, hemtrevliga lägenhet i Bagsværd.

Vi brukar ju åka vägen Helsingborg–Helsingør med färjan och vidare ned mot Köpenhamn och den nordvästra förorten där vi skulle husera den här dryga veckan. Men nu var min kära vän Anna på väg till Malmö för att hälsa på sin son, tillika min gudson, Simon med käraste och deras dotter Sonja, som fyllde ett år i mars. Z och jag hade inte sett underverket sedan slutet av maj 2020, så det var hög tid. Jag hade en idé om att jag, kanske, ensam skulle ta tåget över under veckan vi var i Danmark, men det röstades snabbt ner av Z. Så istället tog vi vägen om Malmö för några timmars umgänge under en grånad himmel. Vi prickar rätt på väganvisningen, där det är meningen att vi ska ha picknick nere vid St Pauli Kyrkogårdar, mellersta. Z guider mig rätt där vi passerar Hornsgatan, Drottninggatan innan vi viker av Amiralsgatan med sikte mot St Knuts Torg där vi hittar en p-plats vid Mäster Danielsgatan. Vi ringer Anna, som kommer och möter oss på St Knuts Väg och gemensamt köper vi mat på Spoonery St Knut för att ta med till kyrkogården där Simon och Sonja väntar. Det blir mineralvatten till köttbullar med sås och potatis, rårörda lingon till, för mig. Att möta Anna är som om tiden upphört sedan vi senast skildes; det är lätt att ses och vi är nära skratt, lek och allvar. Vi går i samlad tropp till mötesplatsen på en öppen plats mellan gravarna. Sonja har, förstås, vuxit, har lärt sig gå och är uppfriskande skeptisk mot sin gudfarfar och hans hustru. Hon får ha sin distans, som man ska respektera. Vi får en fin stund med mat och en stilla promenad mellan gravarna, från ståndsmässiga, mer anspråkslösa och de med rik historik och de som lämnar svindlande frågetecken efter sig.

Men tiden är, som livet, utmätt och Anna, Simon och Sonja ska vidare precis som vi. När vi cirklar oss tillbaka till bilen hamnar vi som av en slump på Jord på Falsterbogatan och stannar för en kaffe, lemonad och chokladboll. Vi delar bord med en kvinna som sitter utomhus, andas in stillheten innan vi styr kosan ut ur Malmö via Rosengård mot Öresundsbron och vårt mål för färden. Trafiken denna tidiga fredaseftermiddar är måttlig, på Pepparholmen saknas tulltjänstemännen och snart har vi passerat Kastrup utan att behöva visa våra covidpass. Trafiken tjocknar på, som om köpenhamnsborna tagit tidig fredag, men jag kan vägen till Bagsværd sedan 2007. Väl på plats står T i köket och gör frikadeller och potatis. Dubbelt upp en dag som denna…? Jo, kanske. Men samtidigt mat gjord på olika sätt och T kan sin danska kökskonst med ackuratess.

Hon har varit orolig för mig och min allergi, för sedan ett drygt år tillbaka har hon, förutom sin man L, en fin old english bulldog kallad Max. Jag har inget emot hundar, eller katter för den delen, men håller ändå gärna ett klädsamt avstånd till djuren. Allergin klarar sig hyfsat och jag får senare lära mig att just den rasen är lågfrekvent gällande allergikänsliga. Max är en charmig jycke som snabbt fattar tycker för mig, en relation som stärks under vår vistelse. Det blir tidig nattning, åtminstone för mig. För Z har alltid ett stort behov av återkoppling med sin syster.

Lördag

Så väntar lördagen där vi efter frukosten i god tid ger oss av till bröllopet mellan Z:s och T:s styvbror A som ska gifta sig. Det är en bit att åka till Hedehusene och kyrkan mitt i byn, men Z guidar med fast hand den lite krångliga vägen att ta sig fram. Vi parkerar, tittar upp mot en himmel som är grå och inte helt pålitlig; ska det regna? Vi går in från fel håll, men blir guidade rätt och är i skönt god tid, hälsar på brudgummen och lite släktingar och kommande. Det är en vacker kyrka, nyrenoverad och med stolta istället för bänkrader. Vi sätter oss rätt långt fram och väntar på akten, som inleds med kyrkklockorna och brudparet som kommer in med vittnen till Mendelssohns klassiker. Jag får skärpa mina sinnen för att helt hänga med i vad prästen säger, men hugger in i de för mig okända psalmerna med friskt humör.

Så ut för att gratta brudparet, ta bilder och se hur de sedan kliver in i amerikanaren som ska ta dem till deras redan gemensamma bostad där också festen ska hållas. Det är ett stenkast från kyrkan, ett partytält är rest, på terrassen ligger en spädgris på grillen och mängder med mat och dryck står och väntar på gästerna och brudparet. Jag håller mig, förutom ett glas vin, till läskedryck enär jag är chaufför. Timmarna går, tal hålls, samtal förs, klassikern med att brudgummen vid brudvalsen slits ifrån bruden och får sina strumpor avklippta längst ut utförs och regnet håller sig på avstånd. Däremot glider temperaturen upp, den som senare ska bli ihållande hög.

Vi blir kvar i mer än sju timmar innan vi bryter upp för att försöka ta oss hem. L har kört hem T:s bil, så T blir med oss. Jag tar fel på en avfart och kommer därför inte helt rätt tillbaka. Det blir ett, på grund av trötthet, gräl mellan mig och Z om rätt väg, men till slut lotsas vi tillbaka mot Bagsværd. Jag lägger mig för att läsa Britt Peruzzis debutdeckare ”Aldrig glömma”, som tillsammans med Ian Rankins ”Den svarta boken” är min respocket och -läsning.

Söndag

Den intensiva värmeböljan har tagit fart. Molnen for redan under lördagen sin kos. Nu strålar solen på blå himmel. Natten har varit kvav och gett en rastlös sömn, som i sin tur ger en seg start på morgonen. Men då vi väl kommer iväg är det för en liten nätt nostalgitur. Vi har siktet inställt mot Charlottenlund för bad i Öresund, men den gamla över hundra år gamla befästningen med vallar och stränder får vänta. Först slingrar vi oss på dessa så vackra vägar genom Gentofte ner mot Hellerup, alléer, separerade gator, mjukt välvda som i harmoni för en bilförare som vill ta det danskt roligt. Husen som kantar ler inbjudande och vi är snart på väg över viadukten som leder till Viadukt allé, där en gång Z bodde och som hennes far bodde kvar till våren 2012. Huset har fått ytterligare en ny ägare, vi svänger ned till vändplatsen, ser några fina bilar, hus som älskas och vårdas, andra som saknar omvårdnad. Så styr vi ned mot Strandvejen, går in på Irma för proviantering, dels för strandhänget, dels för kvällens måltid, där jag ska stå för maten. Det blir med andra ord en påse ärtor och två flaskor vin. Vi lastar in i bilen, men tar också en promenad för det finns två Röda korsbutiker på armlängds avstånd och en secondhandbutik. Stängt på söndagar, förstås, men alltid bra att reka läget. Så äntligen mot Charlottenlund, där mängder av bilar skvallrar om att vi knappast är ensamma om att vilja bada. Men jag gör som mamma, kör längst in och där finns verkligen en p-plats, dessutom i skuggan. Väl parkerad bjuder Z på en is från kiosken och något att dricka. Värmen trycker på, glassen sitter perfekt, drickan likaså. Jag byter om snabbt och försvinner lika snabbt ned i Öresunds svalkande vatten. Z håller sig på stranden den här gången och spritar ärtorna och äter nogsamt upp de som finns i hennes påse.

Vi latar oss, pratar, njuter av strandhänget, tittar på en familj med två barn där den ene är i mitt barnbarns ålder. När de bryter upp börjar det äldre av barnet att prata med oss, Z svarar och mamman glider in i samtalet och snart kommer spörsmålet om det yngsta barnets ålder, där vi gissat rätt. Mamma har jobbat i Stockholm, berättar om barnens namn, som är lite annorlunda danska, och säger att hon älskar Sverige. En fin kommentar innan vi skiljs åt. Vi drar oss hemåt. Middagen ska lagas i god tid till EM-finalen England–Italien. Jag har valt meny efter det lag som vi håller på: spagetti och köttfärssås, till det italienskt rödvin. Maten tas emot med glädje och efter förlängning och straffar vinner Italien, kanske med lite hjälp från min insats i köket.

Måndag

Z har tagit ut rutten. Promenad ned till Bagsværd sø, båttur till Nybro för vidare transport till Furesø och den strand där Z som barn har lekt och badat. Jag har mina promenadskor, ett par Sneaky Steve, lågskor som jag köpte i 2020 års början. Perfekta för en gångtur under tjänliga förhållande och i stadsmiljö. Väl nere vid båtturen visar det sig att måndagar går inte båten. Det blir en promenad ner till Nybro båtcenter, där vi diskuterar om vi ska hyra en båt eller kajak. Men det faller på att den inte går att lämna på stället vi ska till, Frederiksdal. Så vi börjar att gå, tar vägen över en bro, ser kanotister som kämpar i de strida strömmarna, väljer efter bron att gå rakt fram och där går vi alltså helt galet. Istället för att följa ån norrut går vi österut på skogsvägar, frågar slutligen om vägen och viker av mot vänster som också blir västerut och kommer så småningom upp nära det barnhem där några av Z:s syskon kom att bo i sin barn- och tidiga ungdom. Väl på asfalt hittar vi nu rätt, smiter in på Frederiksdals ridcenter, för Z tror att hennes styvsysters ena dotter jobbar på det stallet. Så var det inte. Därför fortsatt promenad ned mot sjön och stranden, förbi vackert blommande fält med min favoritblomma vallmon som drottning över all växtlighet. Z berättar om sin barndom, var familjen tältat, vad de åt från kiosken, bjuder senare på pølse och sodavand; vi lägger oss i skuggan från några stora trän, solen lyser starkt, vi byter om för bad, går en och en och badar, för att någon alltid ska vara kvar vid våra värdesaker. Vi dröjer kvar i några timmar, kikar på folk, pratar med varandra, badar i den svala sjön… så är det dags att bryta upp. Vi ska ta sikte mot Bagsværd sø, jag tar förnumstigt ut riktningen och vi går… förbi ytterligare ett stall, in på grusvägar, in på skogsvägar som blir stigar. Jag skymtar sjöns glittrande vatten, leder Z mer och mer fel. Tittar på kartan i mobilen och lyckats styra oss rätt och kommer så småningom om ut vid Bagsværds roddstadion, där vi pausar. Naturpromenaden tog på krafterna, vi har inte haft med något vatten och allt har tagit sin tid genom Bagsværds Amazonas med moskiter mumsandes på våra kroppar. Till slut stapplar vi alltså ut ur skogen och in i den stilla förorten för att i sakta mak nå vår destination. Väl hemma stoltserar jag med rejäla blåsor under båda fötterna; skorna var inte ämnade för den rejäla skogspromenad som vi företog oss. När vi sedan kollar av hur lång vi har gått handlar det om nära två mil.

Tisdag

Det fanns en idé om att vi skulle ta en rejäl morgonpromenad för att få igång kropparna, så här under semestern. Men mina ömma fötter omöjliggjorde den planen. Istället blev det en tur till Lyngby och Røde korsbutiken där och några andra affärer innan utan att fynda innan det var dags för Strandvejen och butikerna där. Vi parkerar på motsatta sidan några hundra meter från den första genbrugsbutiken, en Røde kors med barnkläder. Fina grejer, men inget till våra telningar. Secondhandbutiken bredvid har både herr- och damkläder. Jag provar en Tigerkostym, en Burberryskjorta och en Eton-dito. Snygga grejer, ok priser, men inte någon swowwowkänsla. I den andra Røde korsbutiken finns inga herrkläder alls, men där fyndar Z en zebramönstrad kjol. Vi fortsätter Strandvejen ner, går in och ut ur butiker, strosar i ett fotvänligt tempo, pausar vid værtshus Sankt Peder för en kall øl, går vidare ned mot gamla Tuborg och ned i det nybyggda området, går av vår nya tradition lite fel men blir guidad rätt av en kvinna på en balkong och får se lägenheter från utsidan med människor som torde ha det väldigt gott ställt. Fortsätter ett slags bakväg mot Hellerup hamn, där vi ska bada. Ser ett hus som någon har glömt; märkligt i dessa så fina kvarter; går mot badet där stränderna är packad av alla dessa badsugna. Solen står högt, solen står stark. Alla ska bada. Alla! Det är, som alltid, fascinerande, att titta på människor. Hur olika vi ser ut och ändå finns det märkliga ideal.

Vi tackar för oss. Går den långa promenaden till bilen och åker hem. L har gjort rød grød, som alla vet ska ha fløde till. Det är premiär för mig och den smakar himmelskt.

Onsdag

Ny dag. Nua möjligheter. Vi tar Tiggan norrut, mot Sjællands stränder. Först ut Tisvildelejes milsvida stränder på igenkorkade vägar. Vi tar oss ner, jag badar, Z köper en glass som rinner ur hennes fingrar innan den når min hand. Havet är salt, friskt och Kattegatt möter oss med friskt humör. Vi stannar kort, vill vika av innan alla andra beger dig och vi fortsätter på smala vägar ut ur semesterorten, stannar vi någon fastighet som håller loppis utan att fastna för något. Vi försöker följa strandlinjen, men den svindlande utsikten som bostäderna där har högt ovanför de närmast folktomma stränderna är förbehållet de rika. Men så dyker en lucka upp, en obebyggd tomt så att vi kan får ta del det som bar de förmögna har. Men någon allmän stig nedför finns inte. Stränderna blir på så vis privata och vi kan bara lite som från ovan se ned på några badande, några som står på bräda, några som seglar. Vi fortsätter österut, mot Gilleleje, åker ned mot badhotellet där vi kan tänka oss att äta en bit, men det tänker inte badhotellet som i denna lite sena lunchtimme har stängt kök. Vi tar en snabb kik på omgivningarna, men vänder åter mot bilen och fortsätter ned mot stranden, hittar tursamt en parkering, kanske inte helt pk, tar vår badkasse och promenera mot hamnen. Först mat. Sedan bad. Vi hittar en stimmig uteservering och blir serverade en frokostplade och en kall en. Hettan ligger på. Trutarna ruvar på våra rester. Vi äter, pratar lite med det danska paret som vi delar bord med i skuggan, diskuterar det märkliga med stenkastning i Ystadstrakten mot danska bilister. Bryter upp, går till en outlet där Z med min hjälp hittar en pyjamas (som senare visa sig har larmet kvar), går mot stranden och får äntligen bada igen. Så åker vi vidare. Z visar var T bodde. Jag köper sodavand och dansk vand för att släcka törsten, kör sedan mot vackra Hornbæk, som också bjuder på bad, men vi blir också inlurade i allsång när vi köper lite fika. Återigen stämmer jag in i okända visor med friskt humör. Vi fortsätter efter denna paus mot Helsingør, passerar under den vackra färden miljonvillor som kantar stranden och vi drömmer i leken om vi vore miljonärer goda för ett husköp, vilket skulle det då bli. Jag väljer att fortsätta kustnära, Strandvejen norrifrån och söder ut. Vi kommer till Bellevue, stannar, går ned på stranden, ser en volleybollmatch, som är laddad, mellan danska ungdomar och äldre nydanskar. Kvällen kommer, skymningen med den, grillar får jobba på grässlänterna, dagens hetta klingar av till svalka. Vi åker mot ett av mig önskemål, designer Arne Jacobsens bensinstation, som jag slarvigt passerat så många gånger, men nu får se och beundra. På något vis hänger den ihop med den amerikanska 50-talsdesignen vid Bellevue strand, teatern där, pizzabutiken… Vi åker hem, urkramade av intryck och sol. En ny dag väntar.

Torsdag

Vi har ju fler uppdrag än bröllop och födelsedagar. Z:s lillasysters äldste son har tagit studenten. Något som förstås måste firas. Men inte utan att också planera in en loppisrunda. Vi ska till Frederikssund, där familjen bor, och tillsammans med Z:s syster I göra en vända i byens secondhandvärld. Det var ju där som jag fann miljardärens kostymer i april 2018, något jag skrev om här. Men först styr vi kosan norröver mot Birkerød, som har lite butiker vi suktar efter. Värmen är tryckande, men vi har med våra badkläder, så väl framme i Frederikssund får vi svalka oss. Väl framme i den lilla själländska orten hittar vi en ny secondhand, Kræftens Bekæmpelse Genbrug, som vi naturligtvis måste besiktiga. Det är stort och måste vara en utmaning för Røde kors 50 meter längre ner på gågatan. Jag ser ett par glas, som jag vill ge T som tack för boende, men håller på dem ett tag för att kika mer. Fingrar och provar på en fin Zegnakostym för 250 danska kronor och provar den tillsammans med en skjorta. Kostymen sitter lätt och ledig, lagom byx- och armlängd, vilket inte är vanligt för en man som jag som formats som en pingvin med korta ben och armar. Jag funderar på att slå till, men märker dels slitage (malangrepp) på kragen och dels ser utmaningen i att slå till med ytterligare en kostym bland alla mina tusen andra. Jag håller mig lugn och hänger tillbaka plaggen. Det blir glasen och en guldram för Zeba, som jag hittar precis när vi ska lämna, som vi sedan får släpa kring på. Røde kors väntar, som kan vara upp och ned, men jag har hittat lite fina grejer där tidigare. Nu blir det en blå Bruun & Stengade-skjorta i grov bomull, som gjord för skiftet mellan sommar och höst. 89 danska kronor till hjälpverksamheten. Lite längre ner på gågatan finns ytterligare en secondhand, men den har sommarstängt. Klokt, den här heta dagen. Vi köper lite förnödenheter och åker vidare västerut och når I:s nya hus på höjden med utsikt vidsträckt österut och en förhållandevis sval altan. Hennes två hundar Amigo, pappan till Max, och Bøf, brorsan till Max, stormar glatt emot oss, men sansar sig efter den första nyfikenheten. Vi är sultna, uppvaktar först studenten och tar honom sedan ner till Frederikssund för mat och umgänge tillsammans med hans mor. Efter den stunden lämnar han oss, tar bilen hem och låter I, Z och jag frekventera stadens secondhandaffärer. Vi börjar med ortens Røde kors. Utbudet av herrkläder är magert. Men I hittar kläder och showar, för hon är en rolig kvinna med skön humor, men också med klockren smak (som det senare ska visa sig). Längre ned på gatan finns Folkekirkens genbrug, en ny bekantskap, där en kortärmad Ralph Laurentskjorta, en Sand-skjorta och ett par brougeskor, Florsheims imperial, i kanske ett halvt nummer för stort som kan räddas av en innersula. Totalt 216 dkr. In i den stekheta bilen med nedvevade rutor (eller nedkörda) för vädring och mot Mission Afrika Genbrug på Roskildevej, där vi har varit flera gånger förut. En skön Lindeberghskjorta (danskt, utmärkt märke) blir min för 40 dkr. Sista etappen blir mot Kirppu, en jättelik secondhandbutik där säljare mot provision hänger eller ställer in sina kläder. Där har jag inte alltid hittat så mycket, men miljardärens kostymer 2018 var ju bara det en stor händelse i mitt loppisliv. Nu går jag gång upp och ner utan att hitta något. (Tricket är just att följa den ena gången från högersidan för att gå den ned på vänstersidan.) Som vanligt finns det kvinnokläder i mängd. Men i den femte gången hittar jag något spännande. Ett par RM Williams, mörkt blåa mockaboots. Vi pratar australiska kvalitetsskor som nya i Sverige landar på cirka 5000 kronor. Här står priset på 200 dkr, men med tillägget 50 procents rabatt. De verkar oroväckande i min storlek och då jag smyger ned mina fötter i dem famnar bootsen dem som en varm kram. Ett par Dockers, kakiskjorts i djärva storlek 32 blir också mina (det var väl 2007 jag smet i ett par byxor med det midjemåttet). Totalt 115 dkr. Nöjd. Z stressköper sex klänningar (väldigt fina), i tron att butiken skulle stänga klockan sju, men det var 18.00 som gällde.

I tar oss med på upptäcktsfärd. Frederikssund har byggt en ny simhalll och idrottscenter, som ska visas upp. Luften darrar i hettan trots att klockan passerat sex på kvällen. Vi parkerar bilen, går upp mot den för dagen stängda simhallen, som är ett imponerande bygge på en höjd, och jag kikar in, vandrar vidare upp mot idrottscentret som gjort för utomhusaktivitet med löpning och bollsporter. I närheten ligger Sillebro friluftscenter, en tjärn och möjlighet att sova över i närliggande vindskydd. Vi tar en promenad runt, ser en familj som badar, men våra badkläder ligger i bilen. Det blir en stilla promenad, mot en koloniträdgård och på motsatta sidan en dignande körsbärsträd som lockar systrarna, som förser sig. Tillbaka till I:s hem efter lite felkörning, men i Frederikssund är inte avstånden långa. Vi softar på terrassen i några timmar och när skymningen stilla glidit över till natt tar vi bilen tillbaka till Bagsværd utan bad, utan svalka, men med trevligt umgänge och bilen fylld av fynd.

Fredag

Nja, att åka in till centrala Köpenhamn i högsommarvärmen är kanske inte den bästa av idéer. Men vi gör upp en tänkt plan om att röra oss i Z:s tidigare kvarter vid Nordre Frihavnsgade på Østerbro. Vi tar oss smidigt in via Nordhavn till en skuggig parkering på Vordingborggade, nära Nordhavns S-station, samtidigt som Z svär. Hon har smygläst jobbmejl och står plötsligt inbegripen i jobbsamtal på sin semester. Det tar sin tid, men snart går vi i rask takt via Strandbouelvarden söderut, missar några semesterstängda genbrugbutiker och når så småningom Nordre Frihavnsgade, där vi försöker hålla oss på skuggsidan. Butiker in. Butiker ut. I den exklusiva secondhandbutiken Haberdash, där Z i oktober köpte sin eleganta Bossklänning och tillika tjusiga Stella McCartney, stickade, klänning, hittar jag en zebramönstrad sjal, för Zeba saknar skydd för huvudet. Den blir hennes för en rund, dansk peng. Røde korsbutiken är öppen, Z hittar några fina plagg, men i fel storlek. Till mig finns nada. Vi pausar på Victor Borges plads, Z för en øl, jag för dansk vand.

Vi fortsätter i hennes minnenas korridorer, går förbi grillen där hon jobbat, lägenheten där hon bott, huset där hennes lärarinna bodde, lekplatsen där hon lekt och skolan där hon gått samt lägenheten där I bodde innan vi kommer upp till Østerborgade för fler in och ut butiker, en sport vi är duktiga på. I ett skyltfönster till en liten secondhand ser jag en panamahatt, som jag gör Z uppmärksam på. Hon har slarvat bort den hon hade med sig och denna sitter som en smäck. Vi stannar för lite snack danskar emellan, sådan Z trivs med, innan vi fortsätter nedför gatan och in på exklusiva dambutiker som flörtar med Z, som lockas av stil och design.

Vi korsar gatan, går i skuggan av träden vid Sortedams sø norr ände, går in i en herrbutik som har lockpriser men inget som lockar och fortsätter förbi Trianglen och nedför Østebrogade i vårt ivriga sportande, butik in och ut, utan att fastna för något. Hungern och törsten slår till. Hettan är olidlig. Klockan har passerat tre och vi har tappat greppet om tillvaron, men samtidigt: badet i Nordhavn väntar. Vi går nedför Ålborggade, i skuggan, där vi ser ett tilbud vi lockas av: øl och håndmadder till ett facilt pris. Men…! Erbjudandet var fram till tre. Klockan är nu halv fyra. Z tittar in i den rökstinna bodegan, frågar om det finns någon mat kvar, men får nej. Men en kvinna lite längre in i lokalen är mer generös än bartendern. ”Vad vill vi ha, jag fixar det…” En stund senare serveras en iskall Tubor Classic (favoriten) och två mackor till var och en av oss gjord enligt alla konstens regler. En fin stund på jorden för oss på skuggsidan.

På vägen mot bilen blir det också en Eskimois, en glass snart på väg ut ur sortimentet, som smälter i våra händer. Innan dess har Z gått in i US Overskodslager, kommer så småningom ut med en randig tröja. Vi går in i U-landsforening Svalerne genbrug och nyper i lite kläder. Z välter en ladugård, leksak, och ställer till rätta innan vi fortsätter ned mot bilen. Nu ska det badas. I september bodde vi i Nordhavn (skrev om det här), ett nybyggt område som trots att det inte är färdigt lockade med charm och djärv arkitektur. Varför inte bada där…? Så vi åker ned till det fantasirika p-huset på Helsinkigade, hittar snabbt en parkering samtidigt som mina klassiska behov gör sig påminda. Vi kikar lite var vi kan bada, letar förgäves efter en offentlig toalett, men vi ståtliga tyska ambassaden finns ett kafé där Z ska köpa sig en iskaffe samtidigt som jag får göra mina behov. Jag passar också på att skifta till badshorts, köpta i Bagsværds Røde kors augusti 2019, för att vara redo för det efterlängtade badet. (Missade ju torsdagens.) Z sitter och väntar utanför, men utan någon kaffedryck. Hennes kortlåda är försvunnen. Hon ber om bilnycklarna för att leta där och jag väntar, ser lyckliga badande och väntar mer för att se Z komma med bilen. Ingen kortlåda där, vi måste tillbaka till Østerbro. Väl där går hon in och ut ur butikerna på Århusgade utan resultat. Förtvivlad frågar hon hos Svalerne, men får ett besviket nej. Men hon ger sig inte, letar kring där hon rev ner ladugården och i en låda med sjalar bredvid ligger kortlådan och väntar. Räddad av gonggongen. Kortlådan hade ramlat ur hennes väska där dragkedjan inte var igendragen. Men inget bad för Kai.

Nu väntar middag i Farum, en restaurang med omvittnat goda wienerschnitzel; jag väljer lax till mitt dansk vand. T är med med sin son och vi hygger oss en stund, bestämmer oss för att hämta Max för en promenad, men jag trumfar igenom ett kvällsdopp. Vi åker till Charlottenlund och i skymningen, med glest med folk får jag min stund i havet, som lenar, smeker, svalkar så skönt.

Lördag

Jag hade sett ett anslag för en loppis bara någon kilometer från T:s lägenhet i Bagsværd. Som klippt och skuret för en morgonpromenad ledda av värdinnan. Men först dansk morgenmad, som både kan vara för mycket och alldeles fantastisk. T hade varit på bageriet, det intilliggande, under morgonrastningen av Max. Så bordet var dukat.

Så ut. Max får stanna hemma i lägenheten som är svalare än utomhus. Solen står på, är skoningslös. Inte ett moln på himlen. Vi tar spännande vägar genom Bagsværd, förbi skolor, idrotts- och tennisbanor, under järnvägen och in i villakvarter som omväxlande vittnar om omvårdnad och en mer lättjefull inställning till hus- och trädgårdsvård. Väl framme på adressen visar det sig att där finns ingen loppis. Vi står rådvilla. Söker. Men utan framgång. Går och handlar något att dricka, följer en kombinerad cykel- och gångstig längs järnvägen. Lite Bagsværds spännande baksida med grafitti, industribyggnader och trädgårdar. Snopna sätter sig Z och jag i bilen. Hon har googlat fram en loppis i Herlev, så vi åker dit. Det är tydligen premiär för det här stället för året och premiär för oss. Det är omväxlande prylar, väldigt lite som fastnar. Jag lägger in mitt veto när Z vill köpa några inte helt hela balkongstolar till T. Men Z kommer i alla fall hem med en rödvit skål av den typen som vi har grönvita av hemma. Danska hjärtat slår rött och vitt. Dessutom hittar hon en snygg retrolampa i grönt från Ikea. Hon har dessutom nosat reda på en Kirppu i downtown Herlev, som vi styr mot. Det är stort och vi följer vårt mönster, korridor upp och ned, vänster respektive höger sida. Inledningsvis är det glest med saker till mig, men barnbarnet ska ju ha sitt och jag hittar mjukisbyxor med tillhörande tröja. Z desto mer och kommer med famnen full. En Zaraskjorta blir min för en dansk spottstyver.

Z har dessutom googlat en stor secondhand liknande Kirppu på Østerbro. Lidkøp finner vi efter att ha parkerat på Nygårdsvej efter att ha defilerat in via Østerbrogade norrifrån. Det finns de som menar att det är a man’s, man’s, man’s world. Men då har man inte varit på loppisar. Kanske 95 procent är plagg eller prylar för kvinnor. Jag går i den gigantiska lokalen gång upp och gång ner utan att hitta något, förutom ett par Dr Martens lågskor i Z:s storlek, som ändå inte funkade för hennes känsliga fötter. Men i precis samma ögonblick, i de sista korridorerna, som nöden tvingar mig att uppsöka lokalens toalett, hittar jag spännande herrkläder. Efter uträttade behov skyndas jag mig tillbaka. Provar en snygg, svart Boss skepparkavaj, ett par Tommy Hilfigerjeans… plötsligt släcks ljuset. Tiden är ute. Lokalen snudd på tom. Ingen har märkt att jag är i provrummet. Jag tar av mig kläderna, hänger dem på galgarna och tar på mig mina egna. Går ut och överraskar en expedit, som säger att det är stängt. Tack, jag förstår det. Men får åtminstone köpa en grå yllekeps, som jag fann i någon av de första korridorerna.

Z har lämnat mig och är vi bilen. Plågade av värmen åker vi till Hellerup havn för att bada. Vi är inte ensamma om det. Men det blir en skön paus efter loppisar och bildfärder. Med sand mellan tårna beger vi oss mot bilden och åker norrut till Bakken, nöjesfältet. Vi strosar runt lite, kikar på attraktionerna och konstaterar att här är allt som om någon pandemi aldrig existerat. Vi är sugna på något och väljer en grillbuffé med utsikt mot den fina, gamla bergochdalbanan i trä. Jag smakar lite på Z:s öl, för jag är ju chaufför och håller mig till sodavand i dryckesbuffén. Mätta tar vi en lov runt och vid Blåhuset, spelsalongen, går Z in för att försöka vinna de pengar som vi har förlorat på resan. Det går sådär. Eller inte alls.

Söndag

Nu ska 18-åringen firas. Z:s andra storasyster N:s äldsta barn. Vi far västerut, till Ølstykke och gemyt. Alla är där, men samtidigt med respektfullt avstånd. Det bjuds på tårta, kaka och kaffe samt senare thaimat. Det rinner iväg några timmar. I kommer i sitt nyfyndade från loppissvängen i torsdags i Frederikssund. Hon är smashing. 18-åringen strålar. Hennes tvillingsyskon, de handbollsspelande, likaså. I:s man K är med med sönerna, studenten M, och J. Det blir lite rekreation med handboll på den lilla gräsplätten där två handbollsmål står. Ett bra sätt att umgås. J har en app som gör groteska versioner av den som fotograferas. Jag roas av sånt och får en sann bild av mig själv.

Måndag

Hemresa, som också innebär mängder av inköp. Jag hade tidigare fyndat rödvin på Irma. Nu var det dags för detsamma på Kvickly vid Prøvestenen i Helsingør, som packas ned med øl och danska delikatesser. Yngste sonen har gjort en rejäl beställning från sin favoritkebab just vid Prøvestenen, där Z har fått ringa innan så att allt ska vara i ordning. Bilen är med andra ord fullastad när vi åker hem. En resa som snudd på höll på att inte bli av. När vi ska lämna T i Bagsværd och bilen är packad vill inte bilen starta. Batteriet är dött, det som krånglat precis efter att vi fick hem bilen efter en dyr historia på verkstaden. Men vi knuffar ut den och med springhjälp startar den och håller lyckligtvis hela vägen hem. Där konstaterar vi att det har varit en fin tur med mycket bad, nya, spännande stränder, drömmar och inköp, möten med vänner och släktingar. Men när Z kikar in på kontot, det gemensamma som vi försöker betala allt med, så är det svindlande summor. I Danmark kostar allt som i Sverige, men man ska multiplicera med 1,4 för att få kostnaden för oss svenskar. Det drar iväg, med andra ord. Så, tack kära, dyra Danmark. Men tror allt: på gensyn.