Musikal

En värsting till syster

!!!

Från stramt till vild. ”En värsting till syster” startar trögt, men föreställningen tar sig. Foto: MATS BÄCKER

Chinateatern, Stockholm

Publik: Utsåld premiär

Bäst: Carl Dyal är brutal.

Sämst: Första hälften av första akten måste spetsas.

Fråga: Hur många timmar har Camilla Thulin lagt ned på kostymerna…?

Tajmingen kanske inte är den bästa i huvudstaden med det nyss begångna mordet på en 18-årig kvinna i en uppgörelse i gangsterkretsar. Missriktade skott med fatal efterverkan. Men nu är ”En värsting till syster”, musikalen som Whoopie Goldberg initierat efter filmen (1992) hon själv hade huvudrollen i, just på temat: en kvinna bevittnar hur hennes käraste, gängledaren, mördar en medlem ur sitt team. Den streetsmarta sångerskan med hopp om en glamourös karriär väljer att vända sig till polisen, får beskydd och placeras i ett kloster. Förvecklingarna kan börja.

Gladys del Pilar gör huvudrollen Deloris i Stockholmsuppsättningen och inleder soulfyllt, för att blekna i sina första repliker, hämta sig och sedan defilera med kraft mot mål. Karl Dyall är hennes promotor/älskare och tillika gangsterbossen Curtis, så otäck och trovärdig att det går kalla kårar från scen ut i salongen vid hans närvaro. Som abbedissa finns Suzanne Reuter, stram, elegant och med större elegans och spets i replikerna än i sången. Men också i en roll som så många av de andra i ensemblen kan luta sig mot.

Det här är alltså en komisk musikal med en dov klang, som reflekterar en påträngande verklighet. Inget nytt under soulen, alltså. Men värt ändå att ta i beaktande.

Soul i klostret. Foto: MATS BÄCKER

Nu spirar det musikaliska komiska dramat förtjänstfullt genom sina nummer, främst när det sjungs och dansas. Med en sprakande scenografi, som elegant skiftar från nattklubb, bar, polisstation till kloster och kyrka, får en stark ensemble töja och bända på sina möjligheter. Till det Camilla Thulins bländande kreationer med strikt disco-all in glitter, pimpade nunnor och katolska präster. Regissör Anders Albien har med piska och morot manat fram kvalitet i i stort sett varje nummer på scen. Så får var och en glänsa – och Kim Sulocki (alltid kvalitet) överraska med musikalvärldens kanske smartaste klädbyte.

Alexander Larsson, Klas Wiljergård och Fernando Fuentes utgör intelligensreserven i Curtis gäng, sjunger ljuvt i falsett och rör sig skönt i sin tro om att vara guds gåva till kvinnorna. Skön ironi till publikens förtjusning. 21-åriga fyndet Ebba Irestad är fantastisk som den unga, tystlåtna, kyska postulanten i klostret som får göra sin röst hörd, och Birgitta Rydberg är smittsam i rollen som spelevink i klostret tillsammans med upproriska Charlotte Strandberg.

Klang- och jubelfinal. Foto: MATS BÄCKER

”En värsting till syster” har en trög startsträcka, men som accelererar och med god fart stävar mot en riktigt underhållande musikal med mycket blingbling, allsångsglädje och finurliga stickrepliker.

En värsting till syster, premiär 11 september, Chinateatern, Stockholm: