Teater:

FRÖKEN JULIE

Hett drama. Brinde Karlsvärd som fröken Julie och Lava Lidén som Jean.

Foto: KAI MARTIN

Av: August Strindberg.

Regi: John Thomsen.

Med: Sophia Lücke, Brinde Karlsvärd och Lava Lidén.

Ljud/ljusdesign: John Thomsen.

Spelas på Teater Hybrid Gamlestaden, Gamlestadsvägen 2, byggnad B21 till och med 21 juli.

Nystartade Teater Hybrid ger sig i sin debut i kast med Strindbergs 130-åriga drama, svåra och intensiva ”Fröken Julie”. Det är djärvt, men mycket vunnet.

Här finns måhända en dårskap, som går hand i hand med viljan. En iver som håller fast vid ungdomlig övertygelse om att allt är möjligt. För detta är en ung ensemblem med skådespelare som är några och tjugo, fyllda av sin egen konstnärliga förträfflighet som bara unga människor beundransvärt kan ha.

”Fröken Julie” spelas inne i restaurang Värts lokaler, ett gammalt kylrum tjänar som salong, scenen är spartansk med en köksö dekorerad med flaskor, några kastruller och flankeras av sopor som från ett modernt restaurangkök. Det är rufft, trovärdigt för nutid samtidigt som texten är 1888 trogen.

Spelet är från start intensivt, ”Gärdebylåten” hörs som en bekräftelse på midsommardansen som träs utanför. Teater Hybrids uppsättning är ingen pjäs som hämtar andan, men tar andan ur sin publik med en närhet och intensitet.

Unga och trovärdiga. Brinde Karlsvärd, Lava Lidén och Sophia Lücke ger ”Fröken Julie” trovärdighet. Foto: KAI MARTIN

Jag är också väldigt förtjust i det juvenila, att Fröken Julie är ung, att Jean är ung, att Kristin är ung – ingen 30-årig Marie Bonnevi, 40-årig Mikael Persbrandt eller 46-årig Ingela Olsson, för att nu ta den laddade uppsättningen på Dramaten 2005 som exempel.

Det skapas därmed en trovärdighet i spelet, en närhet till unga människors sturm und drangkänslor. Fröken Julies kluvna förhållningssätt till den lust som strömmar genom hennes kropp, Jeans yngliga manlighet någonstans mellan förnuft och het känsla, Kristins klokskap som sätts på prov.

Intensiv. Sophia Lückes Kristin försöker balanserar Lava Lindéns Jean. Foto: KAI MARTIN

Brinde Karlsvärd fångar ruelsen hos Fröken Julie med dramatisk hetta. Lava Lidéns Jean är åtrå, dårskap, desperation och drömmar i samma kropp. Sophia Lückes Kristin försöker finnas på jorden, men förlorar sig när galenskapen bjuder upp till dans.

Ibland kan trion gå sig en smula vill i intensitetens hetta. Tempot är rasande högt, känslorna virvlar där replikerna fräser förbi och ibland går förlorade i brist på artikulering. Ibland förloras skärpan några få, korta stunder, som för att hämta andan. Men det finns också en närhet som är köttslig, där dårskapen balanserar med förnuftet, som är direkt drabbande. Det är en fysisk pjäs som trion klarar med bravur. Teater Hybrids ”Fröken Julie” är ingen pjäs som man som publik kommer undan.