Tätt relationsdrama med för många intriger

Teater:

VILSE

Vilse

Starkt. Lisa Parkrud och Susanna Helldén som systrarna Cecilia och Tove i ”Vilse”. Foto: VIKTOR PARKRUD

Manus: Göran Parkrud.

Regi: Emelie Strandberg.

Scenografi och ljus: Beate Persdotter Løken.

Mask och kostym: Heidi Saikkonen.

Ljuddesign och teknik: Patrik Vören.

I rollerna: Susanna Helldén, Lisa Parkrud, Lars Magnus Larsson, Malin Molin, Jakob Tamm, Charlie Parkrud/Jack Hedesström

Teater Tofta, Magasinet på Tofta Herrgård. spelas till och med 17 augusti.

När Teater Tofta firar tio år som sommarteater på Magasinet på Tofta Herrgård blir det en fristående uppföljare till förra årets pjäs ”Törst”. Göran Parkrud, han som en gång var med att dra igång teatern, står åter för manus, där han igen tar ett grepp om systrarna Tove (Susanna Halldén) och Cecilia (Lisa Parkrud) och deras relation, som hämtat ur ”Vem är rädd för Virgina Woolf”; de hatar och älskar varandra med samma outsinliga kraft, men utan att egentligen förstå varandra.

Borta ur bilden är nu deras far och mor. Men systrarnas karaktärerna står kvar om än med ett kliv mot något annat. Tove i ett fritt fallande spinn från karriärsstegen, utan att förstå det, och Cecilia i ett ”hippiekollektiv” (systerns ironiska titel) för ett liv utan man och barn. Föräldrarna ekar i samtalet, där fadern är död och modern gör en resa in i demensen. Tove söker sommarlugn i ett rum när systerns kollektiv, men jobbet pockar på. Dit kommer också hennes kollega för att hjälpa till – och Toves eldiga älskare. Plus en elevs pappa.

Jo, det staplas intriger på varandra, som förvisso Göran Parkrud reder ut och spinner en väl komponerade, om än en smula för lång, historia på. Men det räcker liksom inte med det. Elevens pappa har en hemlighet riktad mot Tove. Toves kollega dansar tango till Astor Piazzollas ”Sur” med Cecilia och något sker dem emellan. Toves älskares hustru blir med barn… Ja, ni förstår. Det rinner till i fantasin, men blir ett flöde som aldrig hettar till, aldrig får något bestående.

Ändå är ”Vilse” inte helt vilse. Spelet mellan Susanna Halldén och Lisa Parkrud äger alla kvaliteter. Där är repriserna så väl avvägda, levererade både på glödande kol, med syrlig ironi och desperat ömhet när så krävs. Den relationen är i sig värd ett eget kammardrama, om än lite kortare. Susanna Halldén är skoningslöst bra i sin roll som Tove, hudlös, intensiv och vilse men närvarande i sitt spel. Ensam slår det gnistor. Tillsammans med Lisa Parkrud än mer.

Allt balanseras av en strong ensemble, som försöker reda ut alla intrigerna till en väl fungerande helhet. Det kräver en del, för allt är inte så väl tvinnat samman.

Men så finner Lars Magnus Larssons förälder med det ömmande hjärtat rätt med sitt nerviga lugn och det pockande spörsmålet som är en viktig del för pjäsen. Unge Charlie Parkrud (delar på rollen som sonen med Jack Hedesström) gör sin Gunnar med rak rygg och känsligt spel. Älskarens roll är måhända bitvis perifer men landar rätt hos Jakob Tamm och Toves kollega är en alltmer växande karaktär som Malin Molin hanterar väl.

Nej, ”Vilse” är inget haveri. Tvärt om. Men mer stringent hållet kunde det blivit mycket mer av något mindre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s