Jag hade ju för någon månad sedan ett parkeringsärende som gick till en överklagan som gick till ett avslag som blev ett inlägg på Facebook som gav ett oväntat telefonsamtal som gjorde att jag fick en mejladress och kunde göra ett nytt överklagande som bifölls.

Plötsligt stod jag med en check, ett omodernt utbetalningssystem som medför visst krångel och som dessutom är ett helsike att hålla reda på. När ska man ta med den? Hur ska man nu göra? Och om man gör, varför betala med den om du nu förlorar 50 kronor i inlösen oavsett om du fått 50 kronor eller, som nu, 850 kronor.

Jag hade bestämt mig för att utmana ödet och söka upp Nordea, men gamla bank, som jag delvis övergivit efter att den övergivit mig. (Ja, plötsligt, utan meddelande fanns inte min personlige bankman – det fick jag reda på via min hustru – och mitt lokala bankkontor, som jag inte visste förrän de hade flyttat). Nu fanns Nordea på en adress nere nära Gullbergskaj och det är ju ett flyktbeteende att utmana.

Men jag inledde med att göra ett jobb nere på Stadsmuséet tidigt och passade då på att göra mig själv en tjänst genom att hämta hem det material som jag lånat ut till utställningen ”Musiklivet Göteborg 1955–2018”, som stängde förra våren.

Hämtat hem museiföremål.

Så med en kasse med bilder, skivor och affischer for jag ned mot mitt öde under regntunga skyar, som nöjde sig med lite skvätt.

Från att ha varit en bank med tillgänglighet och flertalet bankkontor är nu Nordea hemlighetsfullt gömd i ett kontorshus. Lite märkligt placerad på femte våningen och det lurar kanske bankrånaren, men å andra sidan var det länge sedan som banken hade kontanter.

I receptionen, som är för fastigheten, inte enbart för banken, gör jag min anmälan, blir visad vägen och tar hissen upp och kliver in i en allt annan än välkommen hit-miljö. det är fascinerande vilken väg banken har tagit från kundvänlighet till det precis motsatta.

Samtidigt som vd:n Casper von Koskull vinnlägger sig om vinstmaximering får alltså kunderna klä skott för en allt sämre service.

Jag har mina misstankar kring att jag överhuvudtaget ska få hjälp med min check, men två unga kvinnor vid något slags disk ler vänligt och den ena fixar snabbt mitt ärende och förklarar att jag har två alternativ; dels att jag får pengarna direkt på mitt konto, men då med ett avdrag på 50 kronor (service!), dels att det administreras med en senare insättning och då utan extra kostnad (service!). Jag väljer det senare, tråcklar mig ut ur Fort Knox, för att snabbt tråckla mig in igen. Cykelhjälmen låg ju kvar där upp på femte våningen. Nå, jag ursäktar receptionisten där nere, får fri lejd in igen och åker upp, överraskar de unga kvinnorna men ler och förklarar varför jag kommer åter och önskar dem båda en trevlig dag och rinner ut ur Fort Knox för gott (kanske, det kan ju komma nya checker). Det ska inte vara lätt. Men nu har jag utmanat Nordeas serviceanda, fann den både krånglig och god. Men varför ska man överhuvudtaget behöva utmana något så självklart som kundtillgänglighet och service…?