Dominanter på hemmaplan. Lite mer darrigt på bortais. Jo, Frölunda har inte riktigt lyckats övertyga i motståndarnas lejonkula under slutspelets sista, dramatiska finalserie.

Men i Scandinavium! Ojoj.

I den femte matchen i serien inleddes dock en väl balanserad akt mellan lagen de första tio. Djurgården log tätt på Frölundas spelas, minimerade spelutrymmet och känslan var att ett första mål skulle bli betydelsefullt för matchens utveckling.

Så blev det åter ett powerplay, en stark gren för göteborgarna, som blev tungan på vågen. Och återigen var det mästerdirigent Ryan Laschs spel som iscensatte 1–0-målet som altmeistern Joel Lundqvist (åter igen) satte med sitt patenterade direktskott på knä.

Det var också då som Frölunda definitivt tog tag i taktpinnen, höll den perioden ut. Förvisso blev det inga fler mål, men greppet om matchen gick aldrig förlorad.

Bålgetingar kring Djurgårdens kasse. Foto: TOMMY HOLL (arkivbild)

Tvärt om. Andra perioden blev furiös ur Frölundas perspektiv. För Djurgården var det som om laget trampat i en bålgetingbo, motståndarna surrade envist runt, ettriga, ständigt farliga och Adam Reideborn fick uppbringa all sin målvaktskonst för att freda sitt mål. Det höll naturligtvis inte i längden.

2–0 kom, återigen i numerärt överläge, där Ryan Lasch skottfintar och vackert tråcklar in pucken förbi en bortfintad Djurgårdskeeper.

Två minuter senare drar Anders Grönlund, som verkligen trivs i Scandinavium, på ett skott från blålinjen, där returen i kaoset framför kassen förvaltas av Joel Mustonen som med en backhand säkerställer 3–0.

Men Frölunda nöjde sig inte. Jacob Petersen lyckades med sitt dragskott från yttre kanten på tekningscirkeln överlista Reideborn (möjligen touchades skottet innan), som tvingades av banan i ett målvaktsskifte. Det hjälpte inledningsvis. Dels för att Djurgården höll tätt perioden ut, dels för att borttaget tilläts göra två mål i tredje periodens inledning.

Men den lyckan varade inte länge. När väl Frölunda skärpte till sitt spel och skruvade upp farten blev Djurgårdsspelarna statister. 5–2 kom så småningom via Samuel Fagemo, som aldrig gav upp efter sitt eget skott. Behöver jag tillägga att det var i powerplay…?

Max Friberg gjorde sedan 6–2 och slutresultatet i öppen kasse.

Nu återstår att se om Frölunda lyckas vända förlustsviten på bortaplan och därmed kan kamma hem Le Mat-pokalen och fira som svenska mästare, eller om det ska dröja till på lördag på hemmaplan…

Noterbart: Johan Gustafsson fick ånyo chansen i mål, med Johan Mattsson på bänken. Han klarade sig med den äran, redde upp några trixiga situationer. Men ställdes heller aldrig riktigt för några större prov. Chanslös på målen.

Undran: Vid Jonatan Sigalets utvisning 16.21 i sista perioden för slashing… Varför blev det inte straff? Situationen, om än närmare mål, var likvärdig med den i senaste bortamatchen då det blev straff.