Så snodde Frölunda den första finalplatsen i kampen om SM-guld.

En övertygande vinst mot Luleå med 6-2, där laget på bortaplan gjorde processen kort mot ett tröttkört Luleå. Kanske överraskande, då Luleå gjorde en imponerande final i serien och dominerade i kvartsfinalen mot Växjö.

Mot Frölunda har dock laget inte fått mycket att stämma, från målvakten Joel Lassinatti genom försvar och anfall. Istället har Frölunda växlat upp, trummat samman sina styrkor och med Johan Mattsson som sista utpost har laget en trygg, positionssäker målvakt inte helt olik Frederik Andersen, men kanske med en större flexibilitet och explosivitet.

Finalklara.

Det ser med andra ord lovande ut för laget när de från söndag kommer gå in i finalspelet mot, antingen Djurgården eller Färjestad.

Frölunda har verktygen i verktygslådan för att både dyrka upp motståndarnas defensiv, snickra ihop sitt eget försvar och hamra på energiskt i anfall. Men det finns lite oroväckande tendenser, som kan bli avgörande när de väl möter sina utmanare.

Jag tycker exempelvis att spelet med en man mer på banan inte övertygar. Det ä omständligt, långsamt och sällan överraskande. Märkligt, då det offensiva spelet fem mot fem är precis det.

Visst, Luleå tilläts komma till både avslut och mål i slutskedet av matchen då Frölunda hade kontroll. Det kanske inte är så mycket att yvas över. Med då hade Johan Mattsson fortfarande en nolla att försvara och med ett fullt fokuserat lag hade den varit intakt.

Där har göteborgarna fortfarande en hel del att slipa på. Något som i slutändan kan visa sig vara helt avgörande i kampen om laget femte SM-guld,