Med mycket möda och stort besvär

Ibland kan man gnugga sig samman som lag. Låta en lång och krånglig finalserie svetsa samman allt med blod, svett, dårar och genier. Det är helt enkelt inte givet att ett lag som tar den enkla vägen genom kvarts- och semifinaler också glider vidare in i de avgörande bäst av sju.

Så när Djurgården, lite överraskande, vinner den svajiga semifinalserien mot Färjestad är det något som i längden kan gynna laget. Spelarna och ledningen vet att laget kan studsa tillbaka efter en förlust. Att vara i brygga är bara en gymnastisk övning för att komma på fötter igen.

För Frölunda har spelet så här långt var av solid karaktär, men med vissa akilleshälar i form av  omständiga powerplay och saktfärdiga uppspelsfaser. Det har gått vägen ändå, men helt klart skulle allt ställas på prov på Djurgården när den inledande matchen i finalserien skulle avgöras.

_TH27885

Bra start trots vilset spel. Foto: TOMMY HOLL

I slutspelet är det en kombination av skicklighet, tillit till det egna spelet och motståndarnas misstag som fäller avgörandet. Så som vid första målet, där Jacob Petersen snor åt sig pucken och elegant koncist lyfter in pucken med ett backhandmanöver. Där stod hela Djurgården på hälarna och målvakten Adam Reideborn klarar inte att hålla ihop kroppen mot stolpen.

Men första perioden är mer att karaktäriseras som en tungviktsmatch där kombatanterna känner på varandra med jabbar mer än effektiva slag. Frölunda, som haft matchvila sedan laget slog ut Luleå, mot ett Djurgården som egentligen inte riktigt vet sin form, men som ändå är på plats för finalspel.

Andra perioden blir istället huggsexa, inte fartfylld, inte disciplinerade, men med skiftande karaktär. Djurgården kvitterar tidigt. Frölunda replikerar med Jacob Moverares 2–1, som följs av kvittering av Djurgården kort därefter. Allt mellan 2.13 och 4.25. Lite som bandy, med sina snabba skiftningar. Charmigt för publiken, huvudbry för tränare.

_TH28779

Mål. Chay Genoway (utanför bild) gör 3–2 där Adam Reideborn är hårt uppvaktad av Ryan Lasch och Joel Lundqvist. Foto: TOMMY HOLL

Frölunda tar kommandot igen och gör både 3–2 och 4–2 (powerplay) innan periodens utgång och allt känns tryggt, men den känslan är ju som bekant bedräglig.

Återigen är det ett tidigt mål från Djurgårdens sida och det dessutom från retstickan Dick Axelsson klubba, ett skott Johan Mattsson i Frölundakassen tar varje dag i veckan, om än lågt, strax över vänster benskydd. Visst, skottet kom överraskande och i skäret, men det ska han ha.

_TH27985

Räddare. Johan Mattsson hade 31 skott emot sig och släppte tre. Foto: TOMMY HOLL

Plötsligt 4–3, alltså och chanserna byts med tonvikt på bortalaget, som äter sig in i spelet där Frölunda emellanåt inte lyckas med sina föresatser. Räddningen kommer när Dick Axelsson i slutskedet av matchen åker på en tvåminutare för hög klubba på Joel Mustonen. När Djurgården chansar fem mot fem med Reideborn på bänken, lyckas 19-årige Samuel Fagemo kontra in det förlösande 5–3-målet.

Djurgården blev allt annat än en munsbit för Frölunda, som har att steppa upp rejält i spelet i returen i Stockholm i morgon, tisdag.

Djurgården pepprade Mattsson med 31 skott mot Frölundas 24 mot Djurgårdskeepern. Bättre och mer uppoffrande försvarsspel krävs, även om det förstås är strongt att knipa vinsten utan att spelet är hundra. Positivt också att Frölunda stred framför motståndarkassen, något som ställde till bekymmer för gästerna.

 

 

En kommentar

  1. Kjell Selander · 24 dagar sedan

    Du var sannspådd

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s