Musik:

ROBYN

!!!

Stor. Robyn mycket större än vad vi i Sverige kanske begriper. 

Gothenburg film studios.

Publik: 2000 (utsålt)

Bäst: Allsången.

Sämst: Strömlinjeformen.

Fråga: Hur stor är Robyn egentligen…?

Alltså. Hon fyller 40 i sommar. Har haft ett längre uppehåll innan hon gjorde comeback i höstas. Fick sitt genombrott för 25 år sedan. Har odlat sin karriär på det mest egensinniga och samtidigt självklara vis. Så nu, i starten på en turné som inleddes i Malmö, följdes upp i Göteborg och som sedan fortsätter i Hollywood Palladium gånger två i freakin’ Los Angeles och därefter väntar elva gig i USA och Kanada innan hon återvänder till Europa för en vårturné som fortsätter med festivalspelningar.

Är jag imponerad? Ja! Är jag imponerad över Robyn som artist och hennes statements? Ja!

Jag har ju genom årens lopp sett henne i olika faser i karriären. Alltid en artist och sångerska med osviklig känsla för sin särart och för sina vägar. Men jag har också saknat något som satt den där berömda pricken.

Nu, på Gothenburg film studios är det dags. En fantastisk inramning i detta lätt ruffiga område i en lokal som normalt tjänar som någonting annat och som nu lockat en publik som fyller stället till bristningsgränsen.

Scenen är skirt vitt, ett par händer i något slags parallell omfamning står utsträckta i mitten, podier för musikerna – trummor, slagverk, keyboard, dj-set och, visar det sig senare, också plats för både bas och gitarr.

Utanför februariregn och -rusk. Innanför varmt, hett och förväntansfullt.

Det det dröjer innan förlösningen kommer, trots uppvärmning av dj:n. Men när väl intromusiken slår på och Robyn står på scen 21.16 denna lördag 9 februari vänder allt.

Hon står inledningsvis och bara tar emot. Ett sceniskt trick som bara någon med självförtroende vågar sig på, men som är effektivt och ovationshöjande. Sedan smiter hon liksom igång med ”Honey”, bara för att göra det klart från början att en ny era har startat.

I fokus.

Musiken fortsätter sömlöst, oavsett genrer (om det är soul-, funk-, house- eller hiphopinfluenser spelar liksom ingen roll), sound- eller arrangemangsmässigt. Det är både fascinerande och, i förlängningen, en svaghet. Men så fort Robyn har kopplat grepp kommer publiken igång och det är snart. Allsång ekar, främst, kvinnostark och det är vackert och genomsyrar Robyns ställning som artist.

Tidigare har jag saknat dans som ett givet ellement i Robyns repertoar och jag pratar då förstås om koreografi. För rytmen är ju en självklar del i musiken som verkligen triggar dansnerven. Men nu! Åh, jag får mycket av den varan, inte bara från Robyn själv, som spottat upp sig rejält med den detaljen, utan också från en dansare som fungerar som en toyboy och kuttersmycke i showen.

Skirt och starkt.

Jo, Robyn kan och driver väl sin föreställning från start till mål. Det är klanderfritt, men kan bli ännu bättre i mina ögon och öron. Just att musiken blir strömlinjeformad är en svaghet. Ibland glider en låt ut för att nästa ska glida in och det är i sanning inte helt givet var det tar vid. Mellansnacket är satt på undantag och är i allra högsta grad trivialt. Med Robyn som ledande svensk artist skulle hon kunna göra snygga markeringar i en annars så välregisserad show. det är, om inte annat, synd.

Låtlista, Robyn, Gothenburg Film Studios:

1. Intro. 2. Honey 3. Indestructible 4. Hang with me 5. Ever again 6. Be mine 7. Baby forgive me 8. Because it’s in the music 9. Between the lines 10. Love is free 11. DFTMWTD 12. Dancing on my own 13. Missing U 14. Call your girlfriend EXTRANUMMER 15. Human being 16. With every heartbeat 17. Who do you love?