Film:

THE WIFE

!!!

Enastående. Glenn Close spelar författarhustrun med bravur. Foto: PRESSBILD

Regi: Björn Runge.

Manus: Jane Anderson baserad på Meg Woltizers roman med samma namn.

I rollerna: Glenn Close, Jonathan Pryce, Max Irons, Christian Slater, Harry Lloyd, Annie Starke, Karin Franz Körlof med flera.

Premiär: 7 december.

Regissören Björn Runge ruttnade på filmbranschen och svor sig ur densamma för att hellre ägna sitt skapande åt scenkonsten. Knappt tio år senare är han tillbaka, nu med ekonomiska medel han knappast kunnat drömma om som svensk filmskapare. Nu med internationella muskler och skådespelare hämtade från Hollywoods finare kretsar.

Det är naturligtvis en utmaning och med Meg Woltizers roman ”The wife” som förlaga finns ett ämne som landar väl i tiden, både vad det gäller Nobelpris i litteratur och kvinnan bakom det hyllade geniet till man.

”The wife” utspelar sig emellertid på flera plan än framgångsrik författare uppbackad av sin hustru. Här finns intriger med hans idoga äktenskapsbrott, relationen till sonen som har författarambitioner aldrig bekräftade av fadern samt författaren som vill skriva en biografi om den stora författaren.

Björn Runge spinner sin tråd väl och i sakta mak. Med Glenn Close som excellent i minsta mimik, behövs ingen vidare dramatik än ett slipat manus. Relationen – och spelet – mellan henne och Jonathan Pryce är superbt. Men tillbakablickarna i det sena 50-talet och vidare in i 60-talet, då författaren kröner sin framgång, är inte lika väl balanserad. Jo, den unga författarfrun görs skarpt av Annie Stark, men maken i dåtid (Harry Lloyd) blir mer kolerisk.

Filmen löper väl i sitt stillsamma drama om ett äktenskap som allt mer visar sig vara ett resonemangsäktenskap med lika delar vinnare och förlorare i ett allt för utdraget spel grundat på lögner.

Jag har med förtjusning sett Björn Runges svenska filmer, som har både egg, svärta och dov, ihållande smärta. Den saknar jag här. ”The wife” är väl spelad teater – på film.

LYCKLIGARE KAN INGEN VARA

!!

Huvudroller. Kjell Bergqvist och Helena af Sandeberg är några av flera om huvudrollerna i komedin ”Lyckligare kan ingen vara”. Foto: KAI MARTIN

Regi: Staffan Lindberg.

Med: David Hellenius, Helena af Sandeberg, Kjell Bergqvist, Sanna Sundqvist, Adam Lundgren, Celie Sparre, Filip Berg med flera.

Premiär: 21 december.

Att göra en mjuk, romantiskt komedi med förebilden ”Short cuts” kan låta sig göras.

Regissören Staffan Lindberg är snabb på att visa det i filmens inledande scen när filmkaraktärerna möts hastigt utan att veta att historien ska väva samman deras roller. Det är snyggt och håller filmen igenom till det förklarande slutet.

”Lyckligare kan ingen vara” är tänkt som en familjefilm, som i handling och tilltal ska spänna över generationer. Det gemensamma temat är kärlek, ifrågasättandet av relationer, allt med hög igenkänningsfaktor. Men det är också en film som med samma slags förtjusning av produktplaceringar visar upp panoramor över ett strålande vackert Stockholm eller stadsmiljöer i New York, som väcker reslusten fjärran all klimatångest.

Staffan Lindberg har lockat till sig ett fint garde av skådespelare, som uppenbarligen trivs ihop. ”Lyckligare kan ingen vara” är en film med runda kanter, som bjuder på humor av den mer stilla graden, men som också ger ett välmående… om än inte så bestående.

OF GODS AND WARRIORS

!!

Stridbar. Anna Demetriou gör en stark insats i vikingadramat ”Of gods and warriors”. Foto: PRESSBILD

Regi: David LG Hughes.

Med: Martyn Ford, Terence Stamp, Anna Demetriou, Paul Freeman, Timo Nieminen, Murray McCartey, Kajsa Mohammar med flera.

Premiär: I Sverige endast på DVD.

Det är klart att då en göteborgare, musikal- och operasångaren Timo Nieminen, får en roll i en brittisk film med hyfsat stora ekonomiska muskler… ja, då triggas nyfikenheten.

Regissör David LG Hughes fick en rak och enkel fråga från sin dotter om varför det inte fanns några prinsessor som var krigare. Han blev inte svaret skyldigt, utan skrev helt enkelt sin egen berättelse som han nu har filmatiserat. Filmen hade sin premiär i somras i London, men hoppet om vidare distribution har kommit på skam. I Göteborg visade filmen på en enskild visning 30 november, istället ska det som förlorats på gungorna tas igen på karusellen i form av DVD-försäljning.

Filmen kastar tittaren tillbaka till ett viktigt vikingaland, två barn föds, en son och en dotter. Den ena till den gode, den andre till den onde och se, en maktkamp ska börja. Det är förstås flickan som är både den gode och stridbare. Men hon fostras av sin farbror, den illvillige och onde prins Bard av Volsung, som maktlysten inte skyr några medel.

Dottern är prinsessan Helle, hon som har lärt sig att strida och innanför bröstskölden bultar ett gott hjärta. Men det kostar på.

”Of gods and warriors” vill spela i samma liga som ”Sagan om ringen”-filmerna, eller kanske ”Games of throwns”. Men här räcker inte musklerna till. Jo, Timo Nieminen är bländande skicklig som den grymme prins Bard och Anne Demetriou är lysande som prinsessan Helle. Och, ja, det är en karaktärsstark Paul Freeman, som gör fritänkaren, den fredlige Tarburn. Men i totalen räcker inte dessa summor för att göra filmen tillräckligt bra, hur många stridsscener som än radas upp och hur mycket än den goda viljan segrar. Om den ens gjorde det.