Musikal
SÅ SOM I HIMMELEN
!!!
Känslostark. ”Så som i himmelen” – här med Philip Jalmelid och Tuva Børgedotter Larsen – spelar på alla känslosträngarna. Foto: MATS BÄCKER
Oscarsteatern, Stockholm.
Bäst: Tuva Børgedotter Larsen är fantastisk.
Sämst: Malena Ernmans överdrivna sång.
Fråga: Går det att komma närmare Björn & Benny än vad Fredrik Kempe gjort i sin musikalkomposition…?
Kay Pollacks ”Så som i himmelen” från 2004 var ju en film som starkt spelade på ett rikt register av känslosträngar. Lägg till ”Gabriellas sång”, Stefan Nilssons och Py Bäckmans låt, som Helen Sjöholm gjorde till sin och hela svenska folkets.
Att Vicky von der Lancken med sonen Johan valt att göra om den till en musikal 14 år senare känns rimligt och logiskt. Självklart skalas mycket av. Men med Lars Östberghs fantastiska scenrum och -lösningar landar vi i den norrländska byn dit mästardirigenten Daniel (Philip Jalmelid) återvänder. Ja, just den by han flytt från med sin trångsinthet, sitt intrigskapande och sin hierarki. Nej, filmen gav aldrig något på svar på det. Musikalen gör det inte heller.
Men med en smart sammansatt ensemble, där det har varit ett medvetet val att inte låta någon från filmen medverka, skapas en fin grund för just trångsintheten, intrigskapandet och hierarkin. Där allt hotas av Daniels återkomst och den pockande nyfikenheten.
Fredrik Kempe har gjort ett strongt jobb med sin musik, fast kanske svär jag i någons kyrka, men nog har han hämtat väsentligt från något som Björn Ullvæus och Benny Andersson har gjort vad det gäller tonspråk och stämningar…? Självklart kan man ha sämre förebilder. Så därför blir det en musikal med kvalitet, men också med klichéer. Plus, dock, för sångtexterna, som fint ramar in historien.
Philip Jalmelid svajar en smula inledningsvis i sin rollkaraktär, men växer och blommar starkt och övertygande till finalen.
I rollen som Lena triumferar norska Tuva Børgedotter Larsen desto mer. Om man till nöds skulle sakna Frida Hallgren från filmen kan man bums sluta med det. Tuva Børgedotter Larsen är kvällens stjärna från start till mål.
Fint möte. Modigt att våga göra ”Så som i himmelen” till en musikal. Foto: MATS BÄCKER
Brutalt bra är också Christopher Wollter, som den misshandlande mannen Conny. En otäck roll som han gör övertygande precis som Anders Ekborgs präst Stig, som snyggt pendlar mellan patriark och spillra, både i tal och sång.
Björn Kjellman gör handlaren Arne som inte kan sluta prata. Med en norrländsk dialekt blir han föreställningens humordynamo. Men det är oklart varför han ska prata norrländska när ingen annan gör det. Däremot lyckas han snyggt få in sin elaka fotskada (från repetitionerna) i rollen och låter kryckan svepa som ett trollspö när så behövs. Dock kommer han i november att ersättas av Morgan Alling, som ju tvingades till sjukskrivning tätt in på premiären. Undrar vilken dialekt han ska lägga sig till med…?
Rikard Björks roll som Tore är också värd att prisas. En insats i paritet med Leonardo DiCaprio i ”Gilbert Grape”. Sara Jangfeldts gör sin Inger med stor bredd och styrka. Ja, hela ensemblen får sitt utrymme och utnyttjar det väl.
I centrum. Fin rollinsats. Sämre med sången för Malena Ernman. Foto: MATS BÄCKER
Malena Ernman då…? Jo, allt gott, där hon kanske egentligen har den svåraste uppgiften. För vem klår Helen Sjöholms prestation från filmen…? Gabriella är en svår roll. Den skönsjungande kvinnan som hukande får ta emot hugg och slag av sin make. Jo, hon gör det med stark övertygelse och trovärdighet. Rädslan känns äkta, osäkerheten likaså. Men… och detta är märkligt. När hon ska sjunga finns inte samma känslostämningar i rösten. Emellanåt vill hon övertyga med sin kraft och sin spännvidd. Men i mina öron faller det platt. Sång i musikal måste bygga på en ödmjukhet inför rollen; sångmässigt saknar Malena Ernman det, trots ovationerna vid ”Gabriellas sång”.
Jo, ”Så som i himmelen” är en fin musikal och jag är förtjust i modet att ha vågat ta språnget från en populär film till en nyskriven musikal. Men jag som är snabb att bli känslomässigt berörd skakar här av mig när musikalen börjar spela på samtliga känslosträngar. Som om det blir för mycket grädde till moset.
Så som i himmelen:
Regi: Markus Virta.
Manus: Kay Pollak efter hans film från 2004.
Manus/sångtexter: Carin Pollack.
Kompositör/låttexter: Fredrik Kempe.
Musikalisk ledning/arrangemang: Karl-Johan Ankarblom med orkester.
Koreografi: Roger Lybeck.
Scenografi: Lars Östbergh.
Med: Philip Jalmelind, Tuva Børgedotter Larsen, Malena Ernman, Björn Kjellman, Anders Ekborg, Sara Jangfeldt, Christopher Wollter, Kajsa Reingardt, Thérèse Andersson Lewis, Linus Eklund Adolphson, Rikard Björk, Magnus Loftsson, Karolin Funke, Annica Edstam, David Alvefjord, Rolf Christianson, Joakim Jennefors, Johan Karlsson, Kristin Lidström, Klara Nilsson plus barnskådespelare.
En kommentar