Underhållning:

THE GOOD OLD DAYS

!!!

Två scenrävar. Jan Malmsjö trivs och Claes Malmberg myser på Jonsered Herrgårds utescen. Foto: TOMMY HOLL

Jonsered Herrgård och Trädgårdar

Publik: 600, utsålt.

Med: Jan Malmsjö, Claes Malmberg, Hanna von Spreti, Eva-Lotta Bernström, Nina Hamarklev och Ellen Lindström.

Orkester: Benneth Fagerlund (kapellmästare), Matz Nilson, bas, och Per Boqvist.

Regi: Björn Holmgren.

Texter: Stefan Livh, Claes Malmberg, Thomas Arnaldsson, Janni Trenkle, Staffan Bjerstedt, Kenneth Bodin, Eva-Lotta Bernström med flera.

Bäst: Claes Malmberg ömsint satiriska känga till Svenska akademien.

Sämst: Gradängens oroväckande svängande vid kombinationen armkrok och allsång.

Fråga: Vackert beläget, blir Jonsered Herrgård en allvarlig utmanare till Gunnebo slott om sommarscen…?

Ny scen, vacker miljö, rutin och kunnande i ensemblen och både ett ömsint hjärta, vass satir och ett fång nostalgi. Jo, se det är värmande element när Jonsered herrgård och trädgårdar utmanar Gunnebo slott om uppmärksamheten med en scenuppsättning i parkmiljö. Men också, kanske, en utmaning med en kilometers promenad från p-plats till festplats.

Belägen på höjden vid sjön Aspens västra ände är utsikten bedårande dessa sommardagar då regn, rusk, iskalla vindar lyser med sin frånvaro. Det är förstås pluspoäng när man utmanar vädrets makter med utomhusteater. Men hur blir det när oväder slår till.

Nå. Detta Claes Malmbergs, och också initialt Lasse Kronérs, skötebarn bygger på lite samma vis som nyårsrevyer (några av texterna är också hämtade sådana). Nummer som ställer sig på parad, som tjusar, lockar till skratt och allvar. Med en ensemble bestående av en utmärkt och lyhörd trio som ackompanjemang tillsammans med slitvargar som Hanna von Spreti, Eva-Lotta Bernström, Nina Hammarklev och Ellen Lindström blir det aldrig fel.

Slitvargar. Ellen Lindström, Nina Hammarklev, Eva Lotta-Bernström och Hanna von Spreti jobbar hårt och framgångsrikt. Foto: BO HÅKANSSON

Lägg så till Claes Malmberg själv som den evige dynamo, som drar allting som ett lokomotiv mot ändstationen för succé och jubel. Han kan ju som få andra improvisera, narra både publik och medaktörer till skratt. Men han kan också stå som en förtjust gosse i sällskap av Jan Malmsjö, denne svensk scens gigant.

Tokspel. Claes Malmberg undervisar Matz Nilson i jazz. Foto: TOMMY HOLL

Claes Malmberg inleder, efter det första numret, med att förklara ”The good old days” för publiken (som mestadels består av människor som verkligen vet vad ”The good old days” betyder, det vill säga det brittiska underhållningsprogrammet från 60-talet). Han flörtar till sig en repeterad stående ovation, som när Jan Malmsjö gör entré blir spontan och kraftfull. För det är Jan Malmsjö som stjäl showen när han plockar fram örhänge efter örhänge ur sin repertoar. Ja, det må ibland vara dans på slak lina och en sann utmaning för kör och orkester när han förlorar sig i både takt och text. Då håller inte bara jag andan. Men på det stora hela är det en fröjd att se den 86-årige underhållaren som med nära 80 års erfarenhet på scen rakar hem både nummer och hyllningar.

Men ingen revy form utan de som skapar andrum åt de mer givna succéerna. Hanna von Spreti, tidigare Lindblad, visade i fantastiska Oscarsuppsättningen av ”Singin’ in the rain” att hon är en av svensk musikals främsta artister. Hon famnar även sina uppdrag här med emfas och grace. Eva-Lotta Bernström är grovjobbaren som aldrig gör fel och gör hon det blir det en poäng av det.

Ellen Lindström och Nina Hammarklev har hög scennärvaro både i antal nummer och i agerande, som körsångare, dansare, ensemblespel och bollplank.

Så… ”The good old days” fungerar utmärkt även idag. Scenen på Jonsered herrgård likaså. En sådan här sommardag.