Teater:

UNDERKASTELSE

Stark och otäck. Foto: OLA KJELBYE

Av: Michel Houellebecq.

Regi: Emil Graffman.

Översättning: Kristian Leandoer.

Dramatisering: Lucas Svensson/Emil Graffman.

Scenografi: Tobas Hagström-Ståhl/Emil Graffman.

Kostym: Jenny Ljungberg.

Mask: Ingela Collin.

Ljus: Tobias Hagström-Ståhl.

Musik: Fredrik Möller.

Ljud: Jörgen Ericsson.

Dramaturg: Sisela Lindblom.

I huvudrollen: Fredrik Evers.

När jag kommer iväg till ”Underkastelse” är det i grevens tid. Föreställningen har fått en alltför kort speltid, men bättre sent än aldrig. Jag tackar för det. Michel Houellebecqs roman, utgiven samma dag som attentatet mot tidskriften Charlie Hebdos redaktion den 8 januari 2015, är svidande dystopisk; i Frankrike har presidentvalet gett det Musliska brödraskapets kandidat makten. Ur Francois, lärare i litteraturvetenskap på Sorbonne, synvinkel speglas skeenden med samma reflektioner som hans cynism präglar en liv fullt av tillkortakommande.

Fredrik Evers är från start till mål excellent i denna roll; syrlig, skarp, lismande. Han bjuder Houellebecqs provocerande text motstånd och smörjmedel. Under en och en halv timme kramar han ur varenda stavelse, vartenda skeende och spelar med och mot sig själv med övertygelse och hängivenhet. Det är ett stycke skicklig scenkost i den karga miljö som Emil Graffmans och Tobias Hagström-Ståhls scenografi ger. Det är kargt, desperat och Francois machoman i sliten kostym, desillusionerad plus 40, som av rädsla att förlora sin manlighet istället förlorar all värdighet och den gnutta av självrespekt som han har.

Ja, igen för han en medlöpare, precis som i Pontus Stenshälls uppsättning av Klaus Manns ”Mephisto”. Men där föreställningen då tappade all egg i Stadsteaterns vindlande korridorer är den här föreställningen värd ett längre liv än den nu fått. Fredrik Evers kan med denna sin gestaltning mycket väl redan nu stå för 2018-års främsta skådespelarprestation i Göteborg.