Fredagen var öppen för förslag. Rätt givet med Bob Hund. Men alternativet med Ane Brun lockade kanske mest. Men det blev inte Kajskjul 8. Inte heller Liseberg.

Det blev Hagabion och ett evenemang för att fira magasinet Ok Kult. Främst för att jag hastigt råkade se att det var Gloomy som skulle spela och i Gloomy finns frontmannen Peter Alfredsson aka Bryx, det vill säga min låtskrivarpartner och musikerkollega i Kai Martin & Stick! från den dagen vi startade orkestern till dess han lämnade bandet efter inspelningen av ”Simmarna” sommaren 1983.

Jag har sett honom allt för få gånger sedan dess, sett i betydelsen lyssnat på honom när han uppträtt live. Vet att jag sett Reptile Men Walk, som han hade med delar av Viva!, kanske också något senare… Parliament? Vad det så bandet hette…?

På senare tid har jag haft förmånen att följa lite inspelningar och just Gloomy är värt några extra öron.

Energi med Gloomy. Foto: KAI MARTIN

Bandet är drivet och punkigt, men på det där friska new wavevis som vi hade spår av hos Kai Martin & Stick! i tidernas begynnelse. Men det här är mer sammansatt, mer fokuserat och Peter Bryx strävan efter energi och dynamik är beundransvärd.

Jag kommer precis lagom till bandet har inlett sin konsert i den trånga samlingslokalen ovanför Hagabion. Bandet – trummor (Martin Nilsson), bas/sång (Petri Nenoen), keyboard (Magnus Axelsson) och gitarr/sång (Peter Bryx) – svettas redan ymnigt och kämpar med dåligt ljud där sången emellanåt försvinner. Det är en frenesi och ett paketerat ursinne i musiken som blandas med finess och härligt driv i samspelet mellan trummor och bas. Till det de repetitiva och envetna melodierna.

Jag hänger upp musiken på band som tidiga Ultravox, dito Simple Minds och Devo. Men mer förenklat och, ja, punkigt. Men trots ös finns där dynamik och Peter Bryx röst är karaktäristisk, skarp och tonsäker där varje ord lämnar läpparna som spott eller smekning.

Peter Bryx. Foto: KAI MARTIN

Bandet kramar ur sitt korta set till minsta svettdroppe. Sju låtar inklusive de två som encour; låtarna ”Eliza”, ”Doctor”, ”Falling”, ”I understand”, ”Rocket” samt ”Love is a noun” och ”Daughter” följer mig ut från den trånga, varma lokalen. På SoundCloud går det att lyssna på några av dem igen.