Bland hästar och fynd

Göteborg är en fantastisk stad. Det finns många som vet, andra som ärligt talat inte fattat ett dugg. I den här staden finns det emellanåt också möjligheter som inte kostar något mer än det som försvinner från skattsedeln, om du nu betalar någon skatt.

Ja, jag tänker på Göteborgs kulturkalas, som ju är rena skatteåterbäringen i form av kultur i olika former.

Men är man öppet sinnad går det att hitta mer än så. Som när hästsporten håller sitt EM i Göteborg. Jo, på Ullevi får man betala en slant för dramat. Men när fyrspannstävlingen hålls gör det genom staden från Heden, Kungsparken, Haga för att mynna ut i Slottsskogen med olika deltävlingar.

Det är publikt, kostar inte en krona och det är över 25000 som kommer för att titta.

Nej, jag är inte kunnig. Men ögat får sitt, från den stilla morgonen då jag och Z går in i parken, en promenadorkester spelar och vi söker efter kaffet som vi inte får. Där.

Snart är evenemanget igång, ungefär samtidigt som vi lotsat oss förbi och fram till minigolfbanan vid Linnéplatsen, där kaffe vankas.

Samtidigt så ökar det publikt och vid varje station är det trångt och inte helt lätt att se. Flest, förstås, vid vattenhindret borta vid Stora Dammen (nej, den används inte) med läktare.

Men dramat går att följa och det är med beundran som jag ser kuskarna köra sina ekipage med fart genom hårnålskurvor.

Häst1

Full fart i parken. Foto: KAI MARTIN

Men vi har mer att göra denna lördag. Danska kyrkan gick vi till först. Av naturliga skäl, eftersom den ligger i förlängningen av den gatan vi bor på och för att Z gärna värnar om sina danska traditioner. Det är loppis där, men efter en kort scanning inser vi att det inte finns något för oss.

Vi går alltså till Slottsskogen för att sedan bege oss till Utbys promenadloppis. Det är ett evenemang som sträcker sig över ett gäng kvarter i Utby, som det gäller att vara rätt klädd och ha bra skor. Vi kliver av strax efter Kviberg, går uppför Orrebäcksvägen och snirklar oss förbi stånd efter stånd i grannskapet, där det knappt finns en familj som inte har utnyttjat möjligheterna att sälja barnkläder barnen vuxit ur, eller leksaker som inte längre är intressanta, mattor som inte passar, vuxenkläder som inte matchar, krukor, trädgårdsredskap, köksprylar… jo, det finns att rensa och försöka få sålt.

Loppis1

På jakt efter inget. Foto: KAI MARTIN

För mig är det lite av minnenas korridorer. På gymnasiet fanns det en vän som bodde i kvarteren och senare på 70-talet hade jag min första riktiga relation med en ung kvinna, som bodde en bit upp i Utby. Men sedan dess…? Nej, det har inte varit något alls, förutom en tvingad ”intervju” med en Blåvittspelare som varken han eller jag ville göra.

Men nu promenad och skattjakt. Poängen är just promenaden, men alltför många kommer med bil, vilket i sin tur korkar igen redan trånga gator.

Vi får oss en försvarlig promenad, men hittar ingenting mer än två vänner till mig som bor i området.

Vi lotsar oss åter mot utgångspunkten, men stannar för lite sen lunch på I love pizza, före detta Utby pizzeria, Miriam Bryants favoritpizzeria. Z tyckte, för övrigt, att hon såg nämnde ms Bryant när vi började promenera. Tja, kanske, det är ju hennes barndomskvarter…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s