Det är lätt att ha stor respekt för Ida Redig. Åtminstone för mig.

Första gången jag träffade henne var hon en singersongwriter med ambitioner på väg att släppa sitt första album. Sedan har hennes karriär tagit helt andra vägar.

Varför? Därför att hon helt enkelt vill. För att hennes skapande är rikt och ingenting får hindra henne. Hon är dessutom så självständig, eller indiependent, som man någonsin kan tänka sig.

Musiken är hennes livsnerv. För att klara av att försörja sig på den är hon målmedveten och driven, modelljobb följs av jobb för reklamfilmer som ger uttrymme för musiken hon gör i ett ständigt flöde.

Så uppträdande, förstås.

Ida Redig tar plats. Foto: KAI MARTIN

När musikmagasinet Gaffa bjuder på en intim tillställning i samband med releasen av juninumret är det Ida Redig som oförskräckt och utmanande ställer sig i ett rum stort som ett vardagsrum och ger järnet. Att publiken står decimeter ifrån henne förskräcker inte.

Ja, det är lätt att bli förtjust och hon tar plats både kaxigt och självständigt. De nya låtarna på svenska blir bara bättre och bättre och när hon presenterar sitt allra senast alster (jag missade förstås titeln, tagen av hur den gick rätt in i hjärtat och själen).

Jag har sett henne vid några tillfällen och alltså också gjort intervjuer med henne; det är en kvinna med obändig vilja och målinriktning samt en stark integritet. Jag gillar det.