Jo, det fanns förhoppningar. Men det fanns också tendenser som motsatte sig dem.

Frölunda hade hamnat i samma läge som mot Skellefteå i kvartsfinalen, det vill säga i bäst av sju gick det till sjunde och avgörande matchen.

Då klarade sig göteborgarna sig vidare via en suddenraket från Viktor Olofsson.

Men mot Brynäs, som bet ihop så där slutspelstjurigt som man ska, gick det inte alls.

Visst hade Frölunda puckinnehavet och skotten. Brynäs ägde emellertid försvarsspel och målvaktsspelet. Med tät defensiv, ett samlat försvar som styrde undan anfallsförsöken och en enveten uppvaktning med intilliggande markering klarade helt enkelt inte Frölundas spelare att komma till enstaka farliga chanser.

Som slutspelets hittills tacklingsgladaste lag blev Frölunda allt mer beskedligt i denna deras sista match.

Joel Lundqvist, härföraren, spelade med en falnande glöd i blicken och uppgivenheten spred sig med att fantasin sinade.

Brynäs tråkade ut hemmalaget i Scandinavium. Hellre en icing än ett ivrigt trummande anfallsspel av motståndarna. Och det blev många långa puckar ned mot Johan Gustafssons förlängda mållinje.

När Brynäs väl fick chansen var laget skoningslöst effektivt parat med att Frölundas desperation i anfallszon släckt ambitionerna och noggrannheten i försvarszonen.

Markeringsmissar och bjudningar ihop med ett inte allt för tätt och smart målvaktsspel gav på handen att det här inte skulle gå.

Visst kraxade jag som en olyckskorp i en krönika här på bloggen under kvartsfinalspelet. Och jag tänker inte slå mig för bröstet över min duglighet, utan istället konstatera att Frölunda inte räckt till.

Det är inte så märkligt med det tapp av spelare som gjordes efter SM-vinsten förra säsongen. Det är inte lätt med nya spelare och redan efter nyår dalade Frölunda i sitt spel.

Några trodde då att det var för att laget tränade sig starka inför slutspelet, men det stod rätt klart redan i kvarten att laget var alltför ojämnt.

Det, om något, visar ju matchresultaten:

Skellefteå 3–0 (h), 1–4 (b), 2–3 (h), 0–3 (b), 4–1 (h), 2–1 (b), 3–2 (h) – de två sista på övertid

Brynäs 3–4 (h), 6–1 (b), 6–3 (h), 3–4 (b), 4–0 (h), 0–6 (b) och 1–3 (h)

Nu får Fredrik Sjöström och Christian Lechtaler ser över kontrakten och tillsammans med tränaren Roger Rönnberg och hans tränarstab analysera säsongen.

För mig står det emellertid klart att laget måste ha en starkare målvakt.

När jag hade förmånen att få göra ett reportage på Frölundas målvaktspark Lars Johansson och Linus Fernström tillsammans med målvaktstränaren Kristoffer Martin var den sistnämnde klar över vad han önskade.

En målvakt som spelar på säkerhet och inte chansar mot pucken; just chansar, det gör Johan Gustafsson allt för ofta i sitt aggressiva spela mot pucken. Dessutom är han ungefär lika usel som jag i spelet runt kassen. Det håller inte. Lägg till detta att samspelet mellan honom och försvararna är undermåligt, som om de på förhand inte vet vad som ska ske, något som är a och o i modern ishockey.