Nej, Frölunda har inte tagit den enkla vägen till semifinal. Men står nu där som matchseriesegrare mot Skellefteå AIK över sju matcher.

”Enkel” seger i första matchen och därefter tre svidande förluster där mycket av spelet från då Frölunda har varit som bäst också var helt försvunnet.

Men göteborgarna lyckades vända och jag ska villigt erkänna att jag inte hade vågat satsa några slantar på det.

Två suddenavgöranden visar helt enkelt att marginalerna inte var på västerbottningarnas sida; stolpträffar och diskutabla domslut gör att det kan kännas surt som rönnbär för SAIK.

Samtidigt är sportvärlden krass, bäst är den som vinner och över sju matcher avgick Frölunda med segern. Då spelar det ingen roll att Skellefteå visade prov på bländande spel emellanåt. Laget lyckades ju aldrig överlista Frölunda fullt ut och det i sin tur fällde, klyschigt, avgörandet.

Nu väntar Brynäs och jag har ju tidigare varit osäker på om Frölunda har sin chans att komma till ytterligare ett finalspel (skrev om det här).

Positivt är att Jonathan Sigalet växer för varje match. Precis som Simon Hjalmarsson, som varit lite av ett problembarn under säsongen; förväntningarna har inte stått i paritet med leveranserna på isen. Bra också att laget kämpar stenhårt för varje millimeter på isen och emellanåt är trycket starkt offensivt där spelet går på rulle med ständiga skiftningar – då det är som bäst.

Bra också att Johan Gustafsson stå på huvudet, för det behövs.

Men, nej, han är ingen favorit, även om han i den avgörande matchen gjorde det mesta rätt.

För det finns saker i hans spel som oroar och som jag är förvånad över att målvaktstränare Kristoffer Martin och huvudcoachen Roger Rönnberg inte fått ordning på.

Johan Gustafsson chansspelar för mycket. Gör manövrar som kanske höll på Tommy Salos storhetstid, men som inte lämpar sig 2017. Han har dessutom en tendens att hamna alltför ofta på mage, vilket gör att täckytan minskar drastiskt. Offensivt gör han det bra när han går ut och täcker, men blir då också lätt överspelbar om han släpper retur på skottet, något som sker oroväckande ofta.

Nå, han reder ut de flesta situationer framför mål och har en bra räddningsprocent som bevisar det.

Men spelet bakom mål…?! Har inte Frölunda snackat om det. Det är uppenbart att laget inte vet hur det ska hanteras och det är oroande. Kommunikationen mellan målvakt och försvar är bristfällig, ofta dräller Johan Gustafsson med pucken för att han förmodligen inte har fått tillräckligt tydliga direktiv eller för att snacket på isen inte är bra nog. Att han sedan inte är bättre med klubban efter spel i Nordamerika förvånar.

Och att kasta klubban i förlängningen med risk för straff…? Hmm…

Lyckas Brynäs med bättre press och stress offensivt och just i situationerna bakom mål och kring kassen, ja, då får Frölunda problem. Problem laget faktiskt kan jobba bort till semifinalserien börjar den i Scandinavium på söndag. Det är med andra hög tid att få ordning på spelet kring egen kasse.