Show

BRÖDERNA BROTHERS

!!!!

Bröderna Brothers firar 30 år på scen med en stor publik kram. Foto: KAI MARTIN

Lorensbergsteatern, Göteborg

Publik: 700-någonting, snudd på utsålt.

Bäst: Varm humor värmer bäst.

Sämst: Slutet på andra akten blev jag lite sömnig.

Fråga: Var det bara jag som undrade varför det bara blev en jubileumsshow?

Bröderna Brothers har roat på det göteborgska småscenerna i 30 år – Errols, Gillestugan, Nefertiti, Kom bar, Andra Lång… Ja, det är i det intima formatet som bröderna Alf, Ralf och Rolf, samt i förstone Ulph. Musik och humor med hjärtat; sirligt, ärligt, varmt, innerligt framför med slängar av Povel Ramels, Hasseåtages och Robert Brobergs humor – sämre åkommor kan man ha – till kompositioner som bjuder på ljuv harmoni och underfundighet.

Ja, det är sällan jag har haft tråkigt till brödraskaran förstärkta av kusin Douglas och farbror Glenn. Det svänger liksom av naturen om både musiken och komiken.

 

Kusin Douglas, morbror Glenn och Rolf… Foto: KAI MARTIN

Bröderna Ralf, Alf och Alph… Foto: KAI MARTIN

Gänget – Per Umærus (Ralf), Sverker Stenbäcken (Rolf) och Robert W Ljung (Alf) – tillsammans med Stefan Sandberg (kusin Douglas) och Michael Krönlein (morbror Glenn) tillsammans med Anders Öhrn (Ulph) –vet att överraska och gör det alltid med finurlighet, vardaglig glimt i ögat och en famnande kram mot publiken.

Så när de bjuder in till Lorensbergsteatern för att fira sina 30 år på scenen är det lite mer, lite större, lite mer ambitiöst och ändå inte.

Redan i starten samlas de fyra bröderna på scen för första gången på – är det? – 20 år. De har krånglat sig i sina gamla scenkostymer, som måhända blivit en aning skräddade för att passa vissas rondörer.

Ulph har lämnat sin bröder i Göteborg för storstadsliv och karriär i Stockholm. Heter nu mera Uphe och är en cool katt lite ovan de andra, men heller inte med mer än i enstaka nummer.

Det började med takt och fason. Foto: KAI MARTIN

Allt började enligt myten om Bröderna Brothers – åtminstone om man frågar dem själva – om att alla ville spela trummor. Det gick förstås inte och instrumentet delades ut och musiken gav sig själv.

Jubiléet ”Bröderna Brothers – 30 år i strumplästen” tar med på rejäla återblickar. En kavalkad av lokala stordåd där vandringarna i dessa minnenas korridorer väcker förtjusning, men också inleds med nyskrivna ”Andra lång”.

Det blir operetten, den galna, ”En fjäder i hatten”. Så dråplig och farsartad att endast ett hjärta av sten kan undgå att skratta. Lyckligtvis är salongen med på noterna; det här är en höjdare, ett triangeldrama av rang och en final med sinnrik fantasi.

Turturduvor i operetten ”En fjäder i hatten”. Foto: KAI MARTIN

Bröderna Brothers utlovar en sejour utan ände. Upp emot sex månader med endast två pauser, ska det bli. Nå, nu sträcker de ut på det, men inte riktigt så vilt.

Men två pauser blir det och i slutet av andra akten sloknar det i tempo och intresse.

Desto bättre blir det sen.

Med ridån isär blottas stordåd. På plats finns Bohuslän Big Band – där deras Sven Fridolfsson ståtar med tre arrangemang och Stefan Sandberg tre respektive Mikael Krönlein ett – som blåser upp showen, musiken och sinnena till Las Vegasmått.

Då har redan Bernt Andersson gästat på munspel och mer ska det bli. För in kommer After Shavarna Knut Agnred och Jan Rippe för ”Johanna måste gå i terapi”, en elegant storbandsbossa.

Senare kommer Åsa Gustafsson och tar plats med sång och tvärflöjt och en självklar närvaro.

Men trots croonerfasonerna, som väl klär bröderna Alf, Ralf och Rolf, står de med fötterna på jorden. De små vardagsbekymren blir lika nära som alltid, den värmande tonen sveper i salongen, men allt är bara större och mer grandiost.

Bröderna Brothers kan sina överraskningar och sköter sin små dramor klädda i musikalisk dräkt. Efter en show med dessa underhållande göteborgare går jag alltid hem med ett varmt hjärta och ett leende på mina läppar. Jag är inte ensam om det.

Bröderna Brothers tar ton – och det gör de rätt i. Foto: KAI MARTIN