Vägen mot eufori med Håkan

Jag är lite sen att komma till känslor.

Nej, det är inte alltid sant. Men emellanåt finns där en fördröjning, som kräver att känslan ska mogna.

Som med Håkan Hellströms Ullevikonsert 7 juni 2014.

Jag var inte överraskad över att han rodde hela arenan i hamn till en gigantisk omfamning. Då med en vinterturné i ryggen och mycket av rekordspelningen baserad på just den. Men, förstås, så mycket mer.

Men musikaliskt var jag tveksam, det lät inte så bra som jag önskat och då ska ni veta att jag följt honom med band sedan den vingliga starten 2000 slätt och fram till nu sett och hört honom mer än någon annan artist.

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Håkan, Finn Björnulfson, Stefan Sporsén Oscar Wallbom inför turnépremiären 2002 i Bergen. Stalkad och fotograferad av: KAI MARTIN

När jag så var och såg filmen i december 2014 klack det till, den beryktade aha-reaktionen slog till och jag översköljdes av värmen och beundran inför det som bandet, alla gästerna och Håkan, förstås förmådde förmedla.

HH164

Finalens mäktiga makt. Foto: KAI MARTIN

Det här blev en lång kvälls färd mot natt, där jag kanske lite ofint börjar med slutet. För det var där den definitiva magin satte in, det var då, för de tålmodiga, som konserten blev en så speciell händelse att allt annat blev oviktigt.

Det började med ”Fri till slut”, som första extranummer med Seinabo Sey ensam, tryggt soulig med en gospelkänsla innan en omfamnande duell  i låten med Håkan Hellström inleddes. Så fint. Så starkt.

Och dessa så noga, känsligt utmejslade passager från en låt till en annan, som den här gången redan innan ”Fri till slut” är färdig indikerar tonerna till ”Känn ingen sorg för mig Göteborg”, Håkan Hellströms egen arenavältare med ett mäktigt konfettiregn.

Det följs av en tung ”Det kommer aldrig vara över för mig”, en paradoxal hyllning till Håkan Hellströms egen krokiga väg till framgång, som just nu körs på en fett asfalterad aveny i hemstaden.

Den traditonella avslutning med ”Du är snart där” tillsammans med finalen med den livsmodsingjutande slutscenen i Charlie Chaplins ”Moderna tider” där luffaren går mot solnedgången tillsammans med Paulette Goddard.

Men… det stannar inte vid det. Håkan Hellström dröjer sig kvar, precis som vid förra gången på Ullevi, för att andas in atomsfären, säga farväl till publiken. Fast nu drar han, efter att ha skickat bandet av scen, upp ett ess i rockärmen; ”Nu kan du få mig så lätt” där den lilla stråkorkestern som funnits från och till på scenen nu har fått förstärkning av en hel symfoniorkester med harpa och hela köret.

Det är så rörande starkt, att det är bara att beklaga alla Håkan Haters som ägnar livsluft åt att häckla, men missar det här.

HH161

Kick off för en mastodontkonsert. Foto: KAI MARTIN

Så inledningen då…?

Jo, när jag lite sent kommer efter att ha missat Sven-Bertil Taubes uppvärmning i solgasset, är det till tonerna av ”Freaks”, det vill säga Freddie Wadlings Cortex’ låt där jag är med och körar. Onekligen känslosamt.

Övriga Freddielåtar spelas, från solo, band och Fläskkvartettens version av ”Over the rainbow”, Judy Garlands paradnummer från ”Trollkarlen från Oz”, som Freddie och bandet gjorde till sin egen.

Det blir Håkan Hellströms hyllning till denna store särling inom svenskt musikliv, som också blir övergång till konserten.

Och jag kan inte låta bli att le, att Freddies porträtt från ”License to kill”-albumet sitter ovanför en reklam för choklad.

Ja, Håkan Hellström stampar igång publiken i den stekande solen, får såväl planen som läktarna på fötter med ”Vi två 17 år”.

Men det låter förskräckligt, Håkan Hellström har inledningsvis bekymmer med sången, som om han tagit i för mycket under fredagens soundcheck. Bandet klickar inte, alla kämpar, men Håkan Hellström har ändå publiken i sin hand. Ogenerat en av hans starkaste grenar.

”River en vacker dröm” är otippad tvåa, låten han skrivit tillsammans med Johan Forsman, producenten som han sedan hamnat i fejd med och som blev extranummer vid tioårsjubileet på Way Out West 2010. Men som 2014 var allt för infekterade på grund av rättighetsbråket och den påföljande auktionen.

Och grundsetet avslutas lika otippat med samma kompositörspars ”För en lång, lång tid”; är de på väg att återförenas med nedgrävd stridsyxa…?

Det tar emellertid ett tag innan allt sätter sig. Den brinnande soulexplosionen från spelningarna i New York är på Ullevi behäftad med klumpfot. LaGaylia Frazer starka stämma låter mest som en missriktad mistlur.

Så kommer Daniel Gilbert som första gäst i paradnumret ”Hurricane Gilbert”, en vänförening som berör inte bara oss i publiken utan också på scen.

Hans gästspel följs av Sven-Bertil Taube i ”För sent för edelweiss” och sedan kommer kvällens clue, Miriam Bryant i ”Det är så jag säger det”, som interfolieras med mängder med låtar som ”Två solröda segel” och jag brister, ögonen vätskas. Det är rörande och vackert.

I ”Aprilhimlen” tar stråkarna plats och bjuder Bachs tema från ”Jesu är min fröjd och min glädje” från kantat 147, det gitarrparti som Timo Räisänen i början av Håkan Hellströms karriär spelade på gitarr (ett tema som inte var med senast på Ullevi) i låten.

Ja, det är en konsert som tar sig, som växer.

Och med ett levande backdrop, en skärm med ständiga temaändringar får vi Göteborgsnostalgi, drömmande miljöer från Håkans hemstad och hyllningar till Freddie Wadling, Olle Ljungström, Edith Piaf, Ted Gärdestad, Monica Zetterlund…

HH163

Ett Göteborg som finns och inte finns. Foto: KAI MARTIN

Och med HåkanHellströms tröja där ett Astrid Lindgrenfoto på ryggen skänker ytterligare hyllning till förebilder samtidigt som texten på framsidan avslöjar att den vita, t-tröjan tillhör Härlanda fängelse, nedlagt sedan länge.

Jo, Håkan Hellström berör. Men denna gång i konsert som är upp och ner, men där gästerna bidrar starkt och finalen är himmelsk.

HH162

Håkaneufori, men en inte helt given sådan. Foto: KAI MARTIN

LÅTAR Ullevi 4 JUNI 2016:

  1. Vi två 17 år
  2. River en vacker dröm
  3. Brinner in the shit
  4. 2 steg från Paradise
  5. Mitt Gullbergs kaj paradis
  6. Jag har varit i alla städer
  7. Jag vet vilken dy hon varit i
  8. Hurricane Gilbert (med Daniel Gilbert)
  9. Tro och tvivel (med Daniel Gilbert)
  10. En vän med en bil (med Daniel Gilbert)
  11. För sent för edelweiss (med Sven-Bertil Taube)
  12. Gårdakvarnar och skit
  13. Shelley
  14. Klubbland
  15. Det är så jag säger det (med Miriam Bryant)
  16. Hon är en runaway (med Miriam Bryant)
  17. En midsommarnattsdröm
  18. Aprilhimlen
  19. Ramlar
  20. Kom igen Lena
  21. Valborg
  22. När lyktorna tänds
  23. Din tid kommer
  24. För en lång, lång tid

extranummer

25. Fri till slut (med Seinabo Sey)

26. Känn ingen sorg för mig Göteborg

27. Det kommer aldrig va över för mig

28. Du är snart där

29. Nu kan du få mig så lätt (med Göteborgs symfoniker)

4 kommentarer

  1. Olle · juni 7, 2016

    Go text, men några korrfel:

    Haiters – stavas haters och bör väl vara antingen Håkans haters, eller Håkan-haters
    producentenen – har fått en extra ändelse
    nedgrävs – ska vara nedgrävd
    ”Försent för edelweiss” – saknar ett mellanslag

    Håll korret vid liv!

    =)

    Gilla

  2. Ping: Andra dagen mot himlen– en resa från febern mot hettan | kaimartinblog
  3. Ping: Ring ut! Ring in! Andas ut! Andas in! | kaimartinblog

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s