Ebbots examination

KONSERT

EBBOT & INDIGO CHILDREN

!!!

Kom bar, Göteborg

Bäst: ”Riders on the storm” var episk.

Sämst: Äsch, det här var charmigt och intimt, inget att klaga på.

Undran: Hur bra får unga människor vara på att spela musik… egentligen!?

Ebbot2

Intimt och röjigt med Ebbot och Indigo Children. Foto: KAI MARTIN

Jag vet, han har spelat med Indigo Children ett tag, bandet Side Effects som understundom förstärkts av Daniel Gilbert, förre Broder Daniel gitarristen/basisten och Håkan Hellströms sidekick, nu av Rebecka Rolfart.

Det är ett juvelnit band – Billy Cervin, gitarr och kör, Elias Jungqvist, klaviatur och kör, Hugo Mårtensson, trummor, och Joacim Nilsson, bas tillsammans men nämnda Rebecka Rolfart –  spelar med lyhördhet och som antar Ebbots lätt lynniga dans med känsliga steg och ivrig följsamhet. Detta oavsett om bandet spelar den musik de bäst känner som ackompanjatörer till Ebbots soloalbum ”For the ages to come”.

Konstellationen spelar på, en som jag upplever det, hastigt inbokad spelning på intima Kom Bar i Majorna, Göteborg.

Det blir en konsert med både replokalskänsla för något större och vardagsrumsnära. Ebbot står lika gärna på parketten i matsalen, som på den trånga scenen. Snacket mellan bandet och den voluminöse vokalisten är retsam, respektfull och utmanade på samma gång.

Precis som med albumet, som jag skrev om här, är klivet från Soundtrack of Our Lives knappt något kliv alls. Det handlar om musik som spinner kring tidiga Pink Floyd (vars ”Arnold Layne” framförs med förtjusning), Led Zeppelins mindre hårdrockiga eskapader och Who kring skiftet 60-/70-tal. Melodiöst, dramatiskt, suggestivt och dynamiskt.

Bandet antar den här utmaningen med bravur. Det är inte utan att dessa 20-någonting kids vet hur musiken ska spelas och med Ebbot som något slags Albus Dumbledore, en rektor över musikalisk magi, klarar de sin examen gång efter annan, även då tröttheten slår in med kraft i slutet av den långa spelningen över två set.

Ebbot är en muskulös sångkraft, hans röst klarar mycket men inte allt. Men sina svagheter låter han passera med ett smil och en axelryckning, det bekommer honom inte nämnvärt.

I ett sådant här sammanhang kan det till och med räknas in under kategorin charm.

Här bjuds på Ebbots soloeskapader tillsammans med musiken från den digra Soundtrack Of Our Liveskatalogen  tillsammans med en otippad cover på Eddie & the Hot Rods klassiskes ”Do anything you wanna do” och en extatisk version av Doors ”Riders on the storm”… och förstås ”Så mycket bättre”-bidraget, Lill Lindfors ”Fri som en vind” i en yxig, vild och skamlöst brutal version.

Ebbot1

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s