Det är ju självklart att det finns olika kulturer. Men ibland blir det mer uppenbart.

USA är ju de flottigas rike, friterat, såser, smält ost och andra, om ni frågar mig, mindre nyttigheter som är svåra att komma undan om man inte kan vilka ställen man ska frekventera.

Kanada är ju lite av en spegelbild av sin storebror, men kan ändå odla sin egen kultur och gör det med den äran. Att det är bitande kallt i vinden, att snöflingor piskar ettrigt mot kinden och ändå ha vindistrikt här nere i kanadensiska södern verkar kanske märkligt.

Men det rödvin vi smakade när vi åter besökte City Grill för en längre sittning var utmärkt. Någon gång i veckan kommer det nog bli ett besök på någon vingård, men mer om det senare.

Första matchen gav alltså en svidande förlust med uddamålet. Lite skärpning där och vi hade fixat poängen, för varje sådan möjliggör mer matcher i cupen.

Så när vi möter kanadensiska Eaton med Chicago Black Hawkströjor verkar motståndarna respektingivande. Så klassiskt svenskar, att på förhand ta intryck istället för att lita på sin egen kraft och styrka.

Det skulle visa sig bli en jämn match där vi omedelbart skapar chanser mot den duktiga och väldige kanadensiske målvakten med en reptilsnabb plockhand. 0-0 i första perioden skapade förtroende och hopp.

Etons målvakt Atos Falcioni hade koll. Foto: KAI MARTIN

I andra perioden är vi också med, men en utvisning för body check (tackling som alltså inte är tillåtet i veteranspel) gav fyra minuter som skulle visa sig ödersdigra för Partille. Vi stretar emot, men med bara 24 sekunder kvar av utvisningen kommer ett läge där pucken sakta glider in mellan benen på H, målvakt för dagen.

Vi skapar våra chanser, men, apropå kultur, är alldeles för dåliga på att följa upp en chans med nästa. Kanadensarna tvekar inte en sekund. Antingen snabbt skott och avslut, eller snabbt pass och avslut. Den inställningen lönar sig på de små rinkarna och på en räcka kontringar kommer också ett antal mål efter att vi tappar puck offensivt och i, förstås, ambition att göra mål.

Vi har våra lägen. Bland annat av CS, en legendar inom Göteborgs hockeyliv och med meriter som att NHL-laget Toronto en gång var intresserad av honom, är fri efter ett läckert förarbete bakom kassen. Men Eastonkeepern kommer ner med plocken och gör en magnifik räddning som gratuleras av CS.

Mål där och det hade gett ett visst häng. Men ett effektivt Eaton har kanske tio chanser och gör mål på fem av dem. Vi har säkert 15 skott och gör inga. Snälla pojkar får inte kyssa farliga flickor, eller vad säger man? Bussiga svenskar får definitivt inget gratis mot elaka kanadensare i hockey.

Så när matchen är över tackar vi för matchen. Den äldste, minste och mest tandlöse av motståndarna väser ”Welcome to Canada” och det var inte ett välkomnande. Bara så att vi vet.

Men, det ska också sägas, det här gänget har spelat tre matcher i en cup i februari och då var inte hela laget samlat. Kanadensarna har 36 matcher i benen den här säsongen, plus träning.

Ett gäng glada förlorare. Foto: PRIVAT

Under dagen hade jag också hunnit fynda. Tidigare i veckan hade vi varit över i Detroit och besökt en enorm sportaffär för hockey och lacross. Min ambition är att fira mina 60 år med delvis ny utrustning. Som den vänsterhänte målvakt jag är, är det inte alltid lätt att hitta rätt handskar för mig. Men här var det delvis ett eldorado. Perani’s hockey world hade ett enormt utbud, mer moderat priser än i Sverige men ändå lite för mycket för min plånbok.

Jag hittar ett par bruna vintagehandskar av bästa kvalitet som jag blir sugen på, men då skulle jag ha benskydden i samma stil och de finns inte. Jag går ut tomhänt.

Shoppingfynd och souvenirpuck av choklad. Foto: KAI MARTIN

Men på tisdagen blir det ett besök i Windsors motsvarande, men lite mindre butik. Där hittar jag ett bara rödblå handskar som butiken vill ha 200 kanadadollar för. Ja, utgående modell för Reebok, men av bästa kvalitet med LeFevre, målvaktsdesignern för elitkeepers, som garanti. Tillsammans med en träklubba som saknar märke blir det handlat för knappt 1500 svenska kronor. Nu ska jag jaga ett par benskydd som passar till handskarna.

The show must go on!