Målet var skissat. Tydligt och klart.

Omständigheterna blev lite andra.

Låt mig försöka förklara.

Röda sten och utomhuskonsten där. Det var tanken när vi tar på oss promenadkläder och dito skor, för att med förlig fart ta oss dit. Vi passerar Slottsskogen, konstaterar att delmålet med loppisen på Dalens fotbollsplaner inte var i takt med våra intentioner.

Vi gick vidare, Kungsladugårdsgatan ner. Vid Marinplan vek vi ner mot Älvsborgsplan och sedan nedför Älvsborgsgatan med sina rika butiker på båda sidor av den vackra gatan, ett slags allé med spårvägen, trädkantad, löper längs vägen.

Majornas finest – eller delar av det. Foto: KAI MARTIN

Vi tittar i antikbutiker med de mest osannolika dockor föreställande bland andra Robert Gustafsson, en osannolik pinnsmal Leif GW Persson och Per Morberg (!) i skyltfönstret. Tvärs över gatan, utan för Skivhallen i Majorna står en Tjorven parkerad. Ja, bilen tillverkad i Kalmar mellan 1969 och 1971 tänkt att tjäna som postbil. Jag vet inte om jag någonsin sett någon på de senaste 40 åren, en förstklassig sensation.

Vi går vidare och i höjd med Vagnhallarna, alltså bara ett stenkast från Röda sten, kommer regnet, som är kraftigt, hårt och skoningslöst. Samtidigt med ovädret kommer en vagn, jag säger, inspirerat, till Z att vi hoppar på den, vi görs så och hon frågar varför medan regnet piskar rutorna på vår färd längs Karl Johansgatan.

Skyfallet tappar fart i höjd med Valand, men vi är försena för att hoppa av för att gå på Röhsska. Blir lite oense om mål och riktning med de plötsligt ändrade planerna. Går av i Brunnsparken för att i alla fall gå Östra Hamngatan upp och sedan Avenyn för att se utställningarna på Röhsska.

Utanför NK kommer nästa skur. Vi tar skydd, vi går in, vi bestämmer oss för en fika.

NK har släckt ned sitt populära kafé precis vid entrén, men en våning ner, tvärs genom huset, finns ett litet.

På vägen nedför trapporna är ett ungt par bärandes på en barnvagn. Det är Häckens tränare Peter Gerhardsson, musikkonnässör av rang, med fru och barn. Jag hade planer redan på morgonen att gå och se Häcken–Helsingborg, men hinner inget säga förrän Peter säger ”innan vi hälsar heller göra någonting annat, måste jag bara berätta…”.

Han förklarar, och tittar på sin hustru (eller är det sambo…?), om hur ha letat efter en skivpåse som han förlagt hemma. En platta som han nyss inhandlat och tänkt lyssna på, men nu hittade han inte skivan.

”Det var er ny skiva, Kai!”, säger han förtjust och jag blir inte mindre förtjust när jag hör det.

Jag hinner knappt kontra med att jag tänkt se matchen senare på kvällen förrän han fiskar upp två biljetter till Bravida arena.

NK-fika. Foto: KAI MARTIN

Z och jag tar vår kaffe, hon med kakor och jag med isländska, mjuka karameller. Vi pratar, låter regnet passera och går ut i ett strålande Göteborg, som om staden inte haft orosväder tidigare alls…

Street art på Magasinstorget. Foto: KAI MARTIN

Vi promenerar, tar butik upp och butik ner. Hamnar på Södra Larmgatan, viker Magasinsgatan ner, in på Magasinstorget, denna livfulla plats som bildats efter rivningarna, men som nu är en oas, en samlingsplats, med foodtrucks, kaféer och butiker.

Z drar in mig i Grandpa och plötsligt ser jag förre landslagsstjärnan och NHL-proffset Michael Nylander, en stockholmare och gnagare helt otippat i Göteborg.

Jag går fram till honom, säger hans namn och tackar för underhållningen genom åren.

Vi pratar om varför han är här (ett försenat 50-årskalas för en vän) och hockey. Jag nämner att jag varit över i Kanada och spelat hockey (min dröm som blev sann som kan läsas om, bland annat, här). Jag förklarar att jag är målvakt och då bjuder han plötsligt in mig till träning med sina söner (William och Alexander).

”Vi behöver målvakter för vi kör rätt hårt och målvakterna är ju inte riktigt på topp än. Vågar du…?”

Jag tackar, säger ja, jag vågar, men tajmingen är fel och jag hinner inte åka till Stockholm.

Men smickrande. Ja, herregud!

Två hockeylegendarer. Foto: ZEBA PEDERSEN LÖWEN-ÅBERG

Vi fortsätter ut i det vackra vädret, går ned mot Vallgraven, längs med den, förbi Feskekôrka, mot Järntorget, längs med älven och väster ut.

Sightseeing Göteborg. Foto: KAI MARTIN

Vid Stena tar jag en toalettpaus, glömmer låsa dörren, chockar en man som nödigt sliter upp den (dörren), går ut till Z (jag) och fortsätter promenaden.

Utanför det vackra Amerikaskjulet (allt annat än ett skjul, men läs om mer här) ligger T/S Gunilla, barken som är skolfartyg. En skönhet med tackel och tåg, trossar, snörade segel, tjärdoft, skrubbade däck, redo för havets vidder. Fiskhamnen tar vid med doften av härsken fisk, förbi gamla Fryshuset där så många Göteborgsband kämpat sin väg mot framgång i de oändliga replokaler som fanns där, Taubska huset på sin höjd, Stenas Tysklandsterminal vid Majnabbe med sin lockelse om kontinenten, Klippan med Sjömagasinet, en kyss vid kajen utanför Novotel där Z och jag gifte oss under regnhotande moln den 22 september 2012 och mot Röda sten. På vägen möter vi en av Pusterviks arrangörer som är ute och letar Pokemon tillsammans med sin familj, en av Göteborgs främsta punkbasister passerar förbi. Utanför Röda sten jobbar gatukonstnärerna hårt med nya skapelser i thinnerskarp lukt; vi kikar i hast, går vidare.

Saker att se och stöta på vid Röda sten. Foto: KAI MARTIN

Jag tittar uppför Älvsborgsbrons resliga pelare, där jag stod högst upp veckor, kanske månader innan invigningen 1966 enär pappa kände chefsingenjören för det väldiga bygget.

Som en installation eller som enbart kvarglömda effekter hänger bikinitoppar på ett staket, som ett välkomnande till kulturen vid Röda sten där allt är lite eljest Majorna.

Majorna major meal. Foto: KAI MARTIN

Vi fortsätter mot Vagnhallarna, ut från Klippan, Alvsborgsgatan upp. I den anrika korvkiosken Vid hörnet Svanebäcks- och Maringatorna bjuder jag; Z tar en helspecial med pucko, jag nöjer mig med en halv. Vi äter vid spegeldammen och trots hotande moln är det några barn som vågar sig i.

Majorna, söndag eftermiddag är stilla.

Martin Ericssons straff räddas. Foto: KAI MARTIN

Vi hastar hem, byter om, åker till Rambergsvallen, eller Bravida arena, ser matchen, god underhållning, bortamål i första minuten, kvittering efter chanser och bra spel från Häcken, missad straff och utvisning samt, slutligen delad poäng.

Vilken söndag!