Presspresentationen av Göteborg film festival. Foto: KAI MARTIN

Den 29 januari har är det dags för Göteborgs filmfestivals 39:e upplaga (fast det väl egentligen är den 38:e, för det skrockfulla gänget valde att hoppa över nummer 13 när det begav sig).

I köldslagna månaderna januari och februari är det värmande inte bara att gå in i biosalongerna runt om i Göteborg utan att också få nya vyer, perspektiv och upp- och inlevelser.

Jag brukar sikta in mig på de filmer som tävlar i Dragon award, ett av filmvärldens största priser i prispengar mätt (en miljon kronor). Det handlar om nordiska bidrag och ger en god inblick i vad Sverige, Danmark, Norge, Finland och Island har att erbjuda i filmkonst.

Kvaliteten är god, men trender och av- och intryck samt hantverk helt väsensskilt. det är det som jag gillar. Inte mycket skiljer oss åt, länderna emellan, ändå andas skapande så olika.

I år tävlar ”Yarden”, svenske Måns Månssons film, med danska Martin Zandvliets ”Under sandet”, ”Sparrow, islänningen Rúnar Runarssons drama, ”Krigen”, tidigare Dragon awardvinnaren, danske Tobias Lindholm nya film, Hanna Skölds ”Granny’s dancing on the table”, Aleksi Salmenperäs verklighetsbaserad drama ”Jättiläinen”, Mads Mattihiesens ”The model” och Rune Denstad Langlo ”Primus motor”.

Och bara att Laurie Andersen sitter som ordförande i Dragon awardjuryn, med andra ord hon är på plats, samt att hennes film ”Heart of a dog” ska visas på en specialvisning för hundar med hussar och mattor.

Hon kommer också att hålla en master class tillsammans med Jonas Gardell.

Men med tema Italien och Nigeria kommer det naturligtvis bli inblick i annan filmkonst än den nordiska. Förutom det finns det som vanligt så att det räcker och blir över – från musik, sport (filmen om Danmarks väg till EM-guld 1992 visas), dokumentärer, kortfilmer, fester, seminarier till tunga filmskapare som Susanne Bier på besök och långfilmer som kommer ta andan ur en – eller inte alls.

Göteborgs filmfestival håller på från 29 januari till den 8 februari.