När julen har lagt sig för mellandagarna. När julpaket är uppackade, snören och papper sorterade, maten uppäten till bara rester återstår. familjer har samlats och umgåtts (i bästa fall) och livet liksom hämtar andan inför nyårsfestligheterna.

Då, då hemmets tömts på umgänge, när gästerna har packat och rest, ja, då är det dags för att resa.

Z har ett åtagande i staden där hon är uppvuxen. Det är blott några timmar söderut dit, men samtidigt blir det alltid en resa från en kultur till en annan, om än att differensen inte är så stor.

Höstens stora äventyr har varit att tömma det förråd som hennes far hyrt efter sin flytt från villan för drygt tre år sedan. Nogsamt har låda efter låda checkats, möbler och mattor granskats, saker slängts som borde ha slängts, annat sparat – ja det mesta, faktiskt – för någon annan att bruka.

Det har varit en grannlaga uppgift som tagit sin tid, krävt sina resor och sitt tålamod. Men det har gjorts och tack vare ett företag som kombinerar hantering av dödsbon med auktioner (nej, det är inget dödsbo, men förfarande av innehållet i förrådet har varit detsamma) har rummet med alla ting tömts.

Det engelska skåpet

Hösten har gått åt till att kolla när saker sålt och det har tagit sin tid.

Men nu var allt klart, några av prylarna förblev osålda, några hade Z dragit tillbaka från auktionen för att ge till sin far; dit hörde ett engelskt skåp, en rejäl pjäs.

Normalt sett är Z:s äldsta systers hem vår boplats när vi reser för familjeangelägenheter där. Men nu var hemmet fullt av andra släktingar med vänner, så vi hade bokat in oss på ett hotell nära faderns äldreboende, men heller inte långt från systern.

När vi passerar Sundet är klockan så väl slagen att vi hinner åka till auktionsverket för att kolla sakernas tillstånd. Vi lotsar oss rätt med karta och lokal kännedom. Kliver in i en stor lagerlokal och försöker orientera det som vi söker.

Skåpet borde ha varit lättast, men det står inte att finna.

Z vidtalar någon ur personalen, som går omkring och röker på en cigarill samtidigt som han spatserar runt med min hustru. En annan man ur personalstyrkan försöker lite tafatt hjälpa till, men det slutar med att Z ringer den kontaktperson hon haft och upplysningarna hon får är inte roliga.

Hon har varit noga med att skåpet inte skulle sälja under en viss summa och när auktionen väl var förblev skåpet osålt, då det aldrig kom upp i avtalat pris. Nu visar det sig att det trots allt har blivit sålt, men efter auktionen och förvisso till det lägsta budet som Z önskat, dock utan hennes vetskap.

Surt. Vi plockar ihop kvarlåtenskapen, packar in i bilen, åker till hennes far för ett kort besök innan hotellet väntar.

Det kungliga hotellet

Vi prickar rätt nästan omedelbart. Jag har sedan tidigare kollat på kartan var det ligger och gillar att åka på känslan av att ha memorerat målet, nu prickar jag rätt och efter en usväng står vi parkerade utanför platsen där vi ska bo.

Z hinner inte kliva ur bilen förrän hon ser in i ett rum i hotellet och snabbt konstaterar att det är prins Joachim, årsgammal med min hustru och dessutom gymnasiekamrat med honom och hans äldre bror, kronprins Frederik.

Jag ser profilen, den karaktäristiskt kungliga, och förvånas över att han sitter så öppet, även om det senare visar sig vara i en lokal dit ingen utomstående får komma in.

När jag senare parkerar bilen kommer prinsen ut i dunklet med en av sina söner. Prinsen röker, tittar på min bil, tittar på bil, men ingenting blir sagt.

Jag har, typiskt nog för tillfället, verkligen inte klätt mig som jag brukar. Är orakad och inte representabel och skrockar för mig själv åt detta, för detta är min premiär i kungligt sällskap och då hade det ju passat att vara dressad därefter.

Vi leker senare med tanken, hustrun och jag, att hon skulle gått fram och tilltalat honom, sagt ”åh, vad roligt, vi som gick på gymnasiet tillsammans… vad gör du nu för tiden? Har du barn? Vad jobbar du med? Var bor du?”

Vintagebutik med blommor och glam. Foto: KAI MARTIN

Det blev aldrig så. Vi checkar in, får ett lite, men ombonat rum och bestämmer oss genast för att frekventera matsalen. Beställer en trerätters och äter god mat med ett gott vin, dricker kaffe och tar sedan en promenad på byns huvudgata där vinden bistert drar in och ruskar om julbelysningen som hänger som glittrande portaler.

En äldre biograf lockar med sitt utbud, men vi stämmer inte med tiderna för de filmer som visas. Men dit vill jag gå, en biograf som ser ut som biografer gjorde förr, en rejäl disk, en riktig foajé… charmig, helt enkel.

En kombinerad blomsterhandel och vintagebutik bockas av för senare besök.

Vi går tillbaka till hotellet, tittar på film på teve och somnar sent för att vakna halvtidigt…

Prinsen är borta

Av gårdagens rojalistiska yran märks inget. Prinsen var förmodligen på plats inkognito och vi råkade bara komma så där på pricken som man emellanåt har möjlighet att göra.

Vi är klädda, äter frukost som kunde ha varit mer generös som den plägar vara i det land där vi nu är. Men det är självklart gott nog.

Efter tandborstning beger vi oss till Z:s far för vi ska packa upp lådor från flytten till äldreboendet tidigare under hösten, köpa till några hyllor nu då skåpet och flytten av det gick om intet.

Vi handlar på det intilliggande svenska möbelvaruhuset, kommer tillbaka, konstaterar att gavlarna är för långa för att få plats på den plats som de är tänkta att stå.

Jag åker tillbaka, köper rätt, samtidigt som Z monterar ihop de hyllor som ska stå på ett annat ställe.

Vi får allt på plats, packar upp, diskar glas som borde diskats för länge sedan, sorterar, plockar, dammar och fixar. Efter några timmar är allt på plats och vi tar, efter lite sociala åtaganden, farväl av Z:s far, far till en närliggande stad för att äta lite mat.

Köpkraften drar

Men innan dess butiker. Vi kan liksom inte låta bli.

Där finns en som säljer secondhandkläder av kvalitet. Vi har varit där tidigare och Z fann plagg som tjusade; jag var inte sämre och shoppade en Armanikostym, som märkligt satt som hand i handske. Allt till en löjligt lågt pris.

Nu var vi där igen och det tog sin tid. Jag hittade en ny kostym och eftersom jag fullständigt fallit till föga gällande mitt köpstopp (får bli 2016) kom jag ut med ytterligare en Armanikostym och eftersom det var rea var priset även nu löjligt billigt (jag ska återkomma med en berättelse om dessa kostymer och deras bakgrund).

Vi lägger undan lite plagg, går till en Röda korsetbutik längre upp på gatan, Z fyndar något och jag hittar en Samsonitekostymväska och vi vandrar vidare till varuhuset Magasin, som rear ut vilt.

Men det blir inget nytt, förutom några små askar som Z köper till sina smycken att förvara i.

Tillbaka till secondhandbutiken, Z adderar en orange kjol med blommor till det vi redan tingat, vi betalar, går till bilen och packar in, parkerar om och promenerar tillbaka till varuhuset, där en restaurang lockar med god mat.

Våra pengar har runnit mellan våra fingrar och jag är sen med min Armanikostym; prinsen är ju redan borta.

Släktbesök

Så far vi till Z:s syster, kommer precis när hon kommer hem med sina gäster och stannar för vika och umgänge i några timmar.

Men då tröttheten slår till trumfar jag igenom hemgång och så småningom landar vi i vår säng och jag somnar snabbt.

Morgonen är utcheckning och hemfärd med en del omvägar. Jag packar medan hustrun fortfarande sover, gör mig i ordning, läser lite och klär mig i min nya kostym som sitter som en smekning.

Så småningom vaknar min kära och vi äter vår frukost, ordnar det sista, betalar och far i väg för att ordna med det pass som aldrig blivit ordnat med.

Även nu har jag tagit ut kompassriktningen och hittar rätt.

Det är något speciellt att lägga pussel av min hustrus barndoms kvarter. Höra hennes berättelser samtidigt som jag kör genom dem, lär mig adresserna och försöker memorera vägarna jag kör.

Hennes förflutna blir mer solidt for varje gång vi kommer hit; geografi, historia… allt faller på plats.

Vi tar en tur med hennes pappa, besöker varuhuset, tar en fika, ordnar lite grand och tar sedan farväl för en resa västerut till Z:s lillasyster.

På vägen stannar vi till i en secondhandbutik, Z hittar en jugendspegel som inhandlas och packas in i den redan rätt så fullpackade bilen. Vi far vidare och framme i staden där systern bor tar vi svängen förbi en annan secondhandbutik där jag drar fram en Bosskostym med ett spännande mönster, som jag köper för en spottstyver.

Ja, jag vet, jag är en man som har gett upp utan motstånd. Kommer jag bli starkare 2016…?

Vi kommer fram till familjen och dess två bestar till hundar, snälla i och för sig. Fikar, äter lite hembakade frallor, snackar och tar sedan adjö, handlar lite grand på vägen innan vi far hem timmarna det tar till dit där vi bor. Kommer sent, somnar sent… det är bara en dag kvar på året.

Korpen sover. Foto: KAI MARTIN