Veckan innan Gröna Lundspelningen gick följande pressmeddelande ut till en räcka journalister – DN, GP, GT, SvD, TT… – och lika klockren som nyheten var, lika tyst blev det.

KAI MARTIN & STICK! GÖR NY SKIVA

2013 gjorde Göteborgsbandet Kai Martin & Stick! comeback efter 28 år i träda. Postpunkbandet spelade då tillsammans med andra låtar hela sitt andra album ”Röd plåt” från 1982, som ett slags försenat jubileum.

Publiksuccén blev långt över förväntan och nästa år fortsatte bandet på framgångsvågen med spelning på Liseberg och tillsammans med punkbandet Attentat på ett utsålt Henriksberg.

Redan 2014 hade Kai Martin & Stick! börjat skissa på ett nytt album, två nya låtar presenterades från scen och ambitionen har varit hög sedan dess.

Måndag den 17 augusti spelar göteborgarna på Gröna Lunds lilla scen. Dagarna efter går bandet in i studion tillsammans med producenten Charles Storm, som just nu jobbar med Håkan Hellströms kommande album och har producerat Broder Daniel-sångaren Henrik Berggrens soloalbum, Mando Diao , Staffan Hellstrand med flera.

Inspelningarna kommer ske i Charles Storms Cloudchamber och i Farmer In The City Mobile i Göteborg.

Senast Kai Martin & Stick! kom med ett album var ”Uppståndelse!” 1985.

Nya albumet ”Utan titel” planeras att komma i början på 2016. Då kommer bandet också vara tillgängligt för spelningar.

Jag är inte förvånad, men är nu i det stadiet av skapande att jag bara kan beklaga journalistkåren som missar Kai Martin & Stick! 2015 – av den enkla anledningen att vi är oerhört bra, fullständigt egna och väldigt angelägna i en tid där mycket bara är smör, takt och lismande. Det är helt enkelt samma förlust som de arrangörer som valt bort en spelning med oss den här sommaren.

Ja, jag är stolt!

Vi presterar och engagerar. Gröna Lundspelningen visade med emfas att vi är en attraktiv attraktion på det svenska pop- och rocktivolit. Vi håller, vi levererar, vi underhåller och har en energi som 20-åriga popnissar bara kan drömma om.

Nå… nog sagt om detta.

31 år senare – Kai Martin & Stick! i studion igen. Foto: KAI MARTIN

I fredags gick vi alltså in i studion tillsammans för första gången sedan oktober 1984, då ”Uppståndelse” spelades in (den kom sedan att mixas och släppas våren 1985). Vi har lyckats engagera Håkan Hellströmproducenten, geniet Charles Storm (eller om det är han som engagerat oss, det är oklart vilket) och i studion samlas fyra sjättedelar av bandet – Cremonese, Ronny, Alex och jag – för att göra grunder till detta vår kommande femte album ”Utan titel”.

Planen var att trummorna skulle vara riggade redan på torsdag, så på fredag klockan tio skulle soundcheck kunna göras och kring lunch skulle inspelningen påbörjas.

Nja, det blir inte så. Tekniskt bekymmer ställer till det, så först vid fyratiden börjar vi med den första av de nio grunderna.

Det låter redan med det ljud som är satt på trummorna alldeles fantastiskt och det inspirerar. Att Ronny dessutom är otroligt motiverad och inspirerad sänker inte ambitionerna. Med ett magnifikt basljud och dito spel av Alex känns det som om det här kommer bli en triumfatorisk albumcomeback. Cremonese lägger ackompanjemang på sin gitarr och jag stödjer med min sång. Men mitt i dessa sejourer måste producent Storm stoppa, han ber mig först att hålla igen för det läcker in i studion. Men han ångrar sig sedan och skärmar av mig, där jag sitter i kontrollrummet.

Orsaken…? Jo, vi blir alla så engagerade och vill göra så bra ifrån oss att varje tagning blir som om den är på liv och död.

När timmarna runnit iväg och närmar sig midnatt håller vi på att analysera en låt som jag skrivit, där jag pratar om tanken att hitta en länk mellan Bowies glamperiod och Suedes tidiga år. Alla förstår, men vi är snart ense om att det inte låter vi. Olika förslag presenteras av arrangemang och sakta börjar vi nå mot en idé som vi kan sluta upp kring.

Producent Storm, som hållit igång sedan arla morgonstund, är en smula trött, föreslår att vi ska packa ihop för kvällen och återkomma i morgon. Men jag känner kreativiteten spira och jag trumfar igenom fortsatt jobb.

Vi spelar låten med det nya arrangemanget om och om igen, ändrar en smula under gång och när tagningarna görs är låten förändrad och ändå inte. Det låter Kai Martin & Stick! 1982––1995–2003–2015! Och när producent Storm, trots trötthet, slår volter över resultatet, ja… då känner vi att vi med gott samvete kan slå igen för dagen.

Klockan tio dagen därpå har ingen av oss fått mycket till sömn. Cremonese har till och med suttit uppe och klippt ihop ett trumarrangemang på en låt; ett trumspel som han tror kan göra låten extra vital. Alex hade svårt att somna och min nattsömn var väl siså där. Endast Ronny har sovit som en stock, men det kanske trummisar gör.

Vi tar i tu med dagens arbete. Jobbar flitigt och förbannar inte för en sekund den strålande sommardagen som vibrerar av lockelse utanför studiofönstren. Vi är idoga, hängivna, fastnar kanske någon gång i en diskussion om hur den och den låten ska låta, vilket som är viktig och inte viktigt. Men vi sluter oss samman mot ett gemensamt mål och presterar.

En lunchrast, rätt sent, på en närliggande, legendarisk krog fyller våra sinnen och ger välbehövlig vila. Men när vi väl är tillbaka igen kommer tröttheten för mig och jag får kämpa mig fri från den, andas in energi, dricka vatten och fokusera.

När vi är klara strax för åtta har vi kramat ur det bästa av det här bandet. Ronny har varit bländande och gett oss en nödvändig grund att stå på inför det fortsatta jobbet med plattan.

Det har varit en ynnest att få ha med Charles Storm på tåget och när vi nu gör pålägg och sakta bygger upp låtarna – baspålägg, gitarrer, keyboard, sång, saxofon samt andra ännu inte klara produktionsidéer – så gör vi det i hans trygga händer.

Det här kommer bli bra.