Ni vet… man får det där sms:et som det inte går att tacka nej till.

11.42 ”Slottsskogen? 12.45 på is. Gott om tid”.

En halvtimme är jag upphämtad, den packade trunken, benskydden och klubban instuvade i den eleganta, vita Volvosuven.

Kommer in i omklädningsrummet och tjingsar, ser en legendar till vänster med en ledig plats bredvid. Jag frågar om jag får slå mig ner. Svaret är ja och tjötet i omklädningsrummet är igång. Legendaren är Patrik Carnbäck, klubb- och skridskoelegant med ett dolt skott som inte står Willy Lindström långt efter.

Jag förstår att det kommer bli fartfylld hockey, även om många som kommer gå på is denna eftermiddag knappast ens är i Carnbäcks fotknölars nivå i frågan om erfarenhet och skicklighet.

Kanske det är därför som jag stissar till det och får för mig att jag glömt nycklarna i dörren hemma. Är halvt ombytt, linserna är på och jag får låna Fors suv för iltransport hem, ett hem som tack och lov ligger nära, för att väl där inse att inga nycklar finns i dörren. (På tillbakavägen begriper jag att de inte låg i mina shorts, där jag kände efter, utan i min jacka som hängde på kroken i omklädningsrummet.)

Jag byter om i raketfart, hinner komma på is i tid och stretcha en smula innan det sätts igång. Mot mig har jag min bänkkamrat Patrik Carnbäck.

Förvisso 47 år, men vältränad och dito tajmad leker han hockey som är en fröjd att se. Jag har mött honom flera gånger förut och knappast haft förmånen att rädda mot hans precisionsskytte i någon större utsträckning.

Men den här gången…

I samma lag som Carnbäck finns också en grabb med ryska anor, en skridskostark, skottvillig och skicklig yngling som mest vill spela hockey för att det är kul. Tillsammans blir det ett radarpar att se upp med.

Jag räddar, räddar igen. Klarar höga skott, låga skott. lyckas få plockhandsken på ett snabbskott från Carnbäcks klubba, stöten är rätt placerad, tar ett ur en snäv vinkel där han försöker lura mig och hart nog gör det. Jag klarar inspel, passningar i sidled med direktskott. Jag spelar briljant, vilket är skönt när tempot är högt och efter sjuttielfte räddningen är det någon som ropar ”Henke!” i ett förtjust ögonblick och försök att jämföra mitt spel med en av de främsta.

Jo, det går bra nu! Men som alltid i hockey är nuet hastigt övergående. Jag spelar stabilt och kanske mer än då, men det tar på krafterna. Upp. Ner. Upp. Ner. Sidled. Upp. Ner. Och ständigt ha blicken på pucken (mitt måtto är att ha koll på pucken över hela banan). Så när ”Ryssen” kommer fri från sin högerposition skjuter han precist, högt upp till höger om mig och det är kvitterat.

Carnbäck fortsätter utmana och jag gör honom irriterad med mina räddningar. Det är märkligt, men det märks och jag blir på något sätt större, vilket förmodligen också motståndarna känner och skjuter mer och mer utanför.

Så kommer slutligen läget för Patrik Carnbäck när han helt ren och rakt framifrån kommer mot mig. Jag har alltså räddat höger, vänster, blockerat skott rätt på, högt och lågt… men han prickskjuter skoningslöst lågt mellan benen. Jag hinner inte med.

Andra målet han gör är ett skott där jag missar att ha fokus på pucken och tappar kollen när han flippar in ett skott från blå. Tredje målet från hans klubba är en repris på första, med det undantaget att han har en medspelare till vänster om sig. Jag räknar med pass, jag räknade fel…

Det blir, förstås, många fler mål från andras klubbor. Men det är räddningarna jag minns.

Vi torskar med några putsar, men totalt sett kändes det bra detta fartfyllda och hastigt, för mig, påkomna pass. Snart 59 år fungerar ben och reflexer hyfsat, huvudet är med och jag har en helt okej spelförståelse. Inte så snabb, kanske, men hamnar jag rätt i positionerna går det bra.

På andra sidan står en före detta klubbchef, ett lejon från Avenyn, som började sin målvaktssyssla på is sent och inledningsvis fick ta över utnötta skydd från Henke Lundqvist.

Jag har inte sett honom spela på några år, men han har blommat upp, står upp, är inte lika dramatisk som tidigare, har god puckkänsla och står i vägen effektivt. Det blir en målvaktskamp som han går segrande ur och Patrik Carnbäck lyckas sätta dit en kaxig punkar från anno dazumal.