Förra året blev osannolikt turbulent i Göteborgs mediavärld; GT var först ut med att tidigt i mars varsla om en organisationsförändring där 19 tappra själar skulle bli 17. Efter en nogsam och nötande process hade ledningen fått den allt mer åldrade redaktionen att gå på knä; arbetsbördan blev allt galnare med desperat ordergivning, tempot höjdes och momenten i jobbet blev fler. Det i sin tur gav sjukskrivningar, varav jag var en som drabbades (på min avdelning var det tre av fyra som var sjukskrivna i januari – bara det en omständighet som borde ge rubriker). Så när beskedet kom om möjlighet att få avgångsvederlag var det elva av 19 som äskade om detta och slutligen tio som gick, däribland jag efter 35 år på tidningen.

I mars 2014 kom också beskedet om att TV4 i princip skulle lägga ner till verksamhet i Göteborg. Redaktionen var i chock.

GP har under ett flertal år lögats i ett stålbad och ytterligare åtgärder sattes in under våren med folk som försvann. Nej, det var inte kul att vara journalist i Göteborg.

Ett år senare och det är shake, rattle and roll i journalistkretsar i stan. Frida Boisen slutade under våren som chefredaktör efter tre år, där hennes uppdrag bland annat var att få gt.se på fötter (ytterst sent beslut av Expressen som tio år tidigare släckte ner ambitionen om en lokal sajt för sin styvmoderligt behandlade produkt i Västsverige) och att rensa ut den äldre kadern medarbetare (det jobbar nu tre stycken, juni 2015, av den gamla stammen på GT).

Under våren har Adrianna Pavlica och Johan Sköld, biträdande nyhetschefer gått till SVT.

Sofia Dahlström – ett oprövat kort på den positionen – kom från GP för att ersätta Frida Boisen. Hon satt också snabbt avtryck i tidningen genom att inte vara lika frekvent på bild, som hennes företrädare som tapetserade publikationen från den dag hon började.

Från GP kom också prisade grävaren Daniel Olsson, ett starkt kort för att främja GT:s utveckling.

I början av juni kom beskedet om att nyhetschefen på GT, Markus Hankins, går till GP för uppdraget som onlinechef, en plats för att positionera GP i kampen om marknadsandelar på webben, som inte längre är så självklar för stadens morgontidning efter Boisens framgångsrika insats. Det var ett besked som överraskade, för Hankins har jag inte bara upplevt som en glödande kvällstidningsman i allmänhet utan som en GT-journalist i synnerhet. Men det är bara att gratulera GP till det draget, precis som med valet av ny kulturchef.

 Ingrid Norrman – från GT till GP nära hela havet stormar i Göteborgs mediavärld.

För någon vecka sedan blev det – slutligen – klart att det blir GT:s förre kulturredaktör Ingrid Norrman, som ersätter Gabriel Byström (jag skrev om hans avgång här). Norrman, som slitit hårt för att göra GT:s röst hörd i det västsvenska kulturlivet, blev av med sin plats vid årsskiftet när tidningen ånyo gjorde en omorganisation och slängde ut lokala ledarsidor, lokala kultursidor och de två fastanställda fotografer som fanns kvar. Hon, som (ja, som de flesta på tidningen) hade jobbat tredubbelt belönades med jobbet som kvällsreporter och fick blanda vimmelreportage med krimuppdrag. Hon bet i det sura äpplet, men har nu lyckligtvis hamnat på rätt plats i rätt tid – ett finger, om ni frågar mig, mot hennes forna arbetsgivare.

GP:s nyhetskrönikör Sarah Britz tackade för sig och tackade ja till uppdraget, det prestigefyllda, att bli tidningen Faktums chefredaktör. Ett bra val.

GP:s ledarsidor har haft sin kris i och med tillsättningen av Alice Teodorescu som chef för avdelningen. Gert Gelott, mångårig, driftig och kunnig skribent gick med en gång, Malin Lernfelt sjuskrev sig, kom tillbaka, men har nu slutat.

För kort tid sedan blev det också klart att Aftonbladets sportreporter Markus Wulcan värvats av GT:s sportredaktion. Ett bra val, jag känner honom som igel att jaga nyheter, främst inom fotbollens värld.

Silly season…? Indeed!